trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Kärleksfunderingar och självständighet

Jag ligger i sängen. Bredvid mig ligger världens vackraste människa och sover tungt. Jag har gått och blivit så kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Blivit kär i hans ögon, hans läppar, hans händer, hans lukt och hans röst. Jag har blivit kär i hans sätt att berätta saker på, hans benägenhet att använda avancerade ord i vardagligt prat och hans syn på livet och världen i stort. Jag vill veta vad han tänker på, jag vill veta vad han tycker om saker och jag vill dela med mig av precis alla mina egna egendomliga funderingar till honom.

Han springer. Han springer fort. Jag tror att det beror på denna intensiva förälskelse som jag känner har slagit rot i oss båda. Han springer och det gör mig rädd. Rädd att det en dag bara ska vara borta. Jag berättade det för honom och jag tror kanske att vi landade i att vi måste bromsa. Det låter logiskt och klokt. Men det skapar ändå en klump i magen. Jag surfar på en fantastisk våg just nu. Surfar och mår bättre än vad jag någonsin har gjort förut. Om vi bromsar, vad händer med den vågen då? Tänk om den dör ut?

Jag vet att detta analyserande inte gör någon människa glad, men hjärnan spinner. Jag vill så gärna ge mig och denna R optimala förutsättningar. Optimala förutsättningar för att ta över världen tillsammans och få det där livet som vi redan har småskojat om. En massa bleka, tjockhåriga, charmiga, smarta kids med intensiv blick. Ja, just de orden har vi skämtsamt yttrat.

Igår fick jag något så vidrigt ont i magen. La mig på köksgolvet och kved. Orkade inte vara stark. Har redan kämpat emot för många kramper denna vecka. Han la sig bredvid, tog min hand och frågade om han kunde göra något. På åttonde dejten gjorde han detta. Fan, han är speciell. Han är verkligen det. Han är löjligt bra. Löjligt bra för mig. Löjligt bra för framtiden. Och fan, vad det gör mig rädd. Han är så bra att jag inte vet hur jag ska få behålla honom. För det vill jag. Jag vill ha honom nära länge. Ja, det kanske är förälskelsen som talar, men just nu känns det som att jag vill ha honom nära för alltid. Ända tills jag blir gammal och grå vill jag ligga på hans axel och prata intensivt om familj, vänner, kylskåpsinnehåll, framtid, hårsnoddar och allt däremellan.

Jag är kär. Det är inget tvivel om saken. På det känner jag mig dessutom väldigt tillfreds med livet just nu. Redan innan jag träffade denna R var livet härligt. Livet var härligt och jag hade hittat fotfästet igen. Jag har en lång väg att gå men jag börjar verkligen sniffa på den där självständiga och starka S som jag så länge har eftersträvat. Hon börjar sakta ta form och helvete vad befriande det känns.

Oavsett R och allt det härliga pirret som snurrar i kroppen, känner jag mig starkare än någonsin. Och självständigheten, den har jag redan klargjort för R att jag aldrig någonsin kommer att släppa. Nej, självständiga S är här för att stanna. Även om hon nu också gärna skulle vilja ha den där R att dela allt det fina som livet har att erbjuda med. För jäklar vad mycket fint det finns i livet hörni. Gudars, vad mycket fint som finns i mitt liv just nu. Familj och vänner. Inspiration och drömmar. Ett materiellt överflöd som jag faktiskt njuter av. Jag hoppas att ni har en fantastisk sommar finaste ni. Njut allt ni kan nu för tusan.