Botten
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Du är inte ensam,,jag finns med dig här,,
du kommer ur detta,,jag lovar ,,
du har gjort det innan,vilket du inte trodde du skulle göra,men du klarade det,du kommer göra det nu med,
du klarar detta med,,<3
Ibland måste man gråta ut för att ha ett tomt hjärta gjort för leenden, ibland måste man slå i botten för att komma upp igen.
Om du läser mina inlägg långt tillbaka, jag är sexton och jag var på botten, jag låg bara i min säng, jag åt bara om jag fick maten vid sängen, jag gick inte ut på ett år ungefär, jag har varit på botten, att isolera sig som jag gjorde med självskada och förstöra för mig själv.
Varje människa har sin egen botten, jag har läst din blogg ett tag nu och du måste inse ditt eget värde och du måste inse att du måste älska dig själv innan du älskar någon annan.
Jag tycker du ska skaffa tumblr och reblogga allt du känner, alla citat som stämmer in, det kan hjälpa.
All pepp man kan få ifrån bilder där är helt otrolig också och just nu måste du försöka andas lugnt och djupt för du vet att det här klarar du! Du är så jävla stark och fyfan vad jag tror att du kommer klara det här, klara dig riktigt bra!
Nej!!! Det är det inte. Sluta! Torka dina tårar när du har släppt ut all sorg och låt ditt hjärta läka den här gången. Om du klarade dig för 10 månader sedan utan ett svin, så kan du definitivt göra det igen. Du har överlevt det värsta och just därför VET jag att du klarar av detta med. ❤
Under mina nu 2,5 år sedan det tog slut mellan mig och mitt ex har jag gått genom så jävla många stadier. Jag åkte och säsongade på en semesterort och hade sex med sjukt många killar. När jag kom tillbaka spenderade jag ett halvår utan att se åt en annan. Sen så träffade jag en kille, inbillade mig att jag var kär och flyttade ihop med honom i ett år.
Jag var aldrig kär i honom egentligen men jag ville så jävla mycket också vara glad och känna att jag hade gått vidare med en ny som mitt ex gjort med sin nya tjej. Jag försökte allt för att bedöva för mitt ex, men i slutänden så finns sorgen fortfarande (!!!!!!) kvar.
Jag har försökt tycka om exets nya tjej, att hon är en bra som gör mitt ex glad. Jag har så många gånger tänkt att jag vill döda henne. Och sen honom. Och sen henne igen. Jag har tänkt att försöka förstöra för dom. Jag har sen tänkt att skicka lyckönskningar till deras förhållande och framtid. Det är så sjukt hur hjärnan fungerar.
Jag tror att mycket bottnar i att man är så trasig att man försöker få tag i alla möjliga små trådar för att sy ihop sig själv igen. Men man hittar bara tunna trådar som så lätt går sönder och allt är öppet igen. Idag, så försöker jag jobba med mig själv.. har psykologprat med mig själv, hyllar mig själv. Att jag ser bra ut, att jag gör jobbet bra, att jag sköter träningen osv. Jag HOPPAS att jag då kommer kunna få äkta känslor igen.
Vet du, jag var med mitt ex vänner på en krog i helgen. Jag var helt förstörd i två dagar efter.. Det är fortfarande som ett sår, ett sår på hjärtat som har en hinna av läkning men som med de rätta dragen kan öppnas och bli precis lika blödigt som förut. Trodde jag såg honom på mitt jobb också, fick tårar i ögonen, började skaka och kände paniken slita i mig. Tack o lov var det inte han.
Fan va sjukt det här. Men vet du, jag tror vi måste jobba med oss själva UTAN killar. Det är bara så tråkigt när man älskar tvåsamheten, tryggheten och allt man ger och tar... Men man måste jobba. Jag har börjat se mig själv som ett projekt. Någon dag måste det väl bli bra, visst blir det? Ja, någon dag blir det bra
/Tjejen som ibland fortfarande går in på Exets instagram och önskar att dom gjort slut..
Du, jag har en känsla av att denna botten är lite mindre djup än säg bottnar i januari? Det går framåt men man dippar ibland. Det gör ont och är jävligt läskigt men du klarar dig. Du är ju fantastisk! Och du, bekräftelseknarkande och flörtar är betydligt säkrare på distans även om det är tråkigare. Fast telefonsex kan vara ganska kul det med ;)
/tjejen som inte är redo för att bli kär eller mysa
Ps. Till "två års tjejen" vill jag bara tacka för berättelsen. Jag misstänker att mitt sår aldrig kommer läka. Tanken på honom kommer alltid göra ont.
Andas. Andas andas. Försök stänga av hjärnan. Ta det där sedan, tänkandet. När det inte skadar dig så. Har du provat mindfulness och meditation? Det har hjälpt många. Mindfulness-meditation har på riktigt hjälpt mig att sänka stressnivåer innan jag hunnit bli riktigt ledsen. Den och boken "hemligheten - från ögonblick till varaktig relation" eller liknande heter den. Tekniker om hur man ska komma vidare i dejtande utan att hamna i gamla spår. Hoppas du fick sömn inatt. Viktigt att kunna bryta en panikångestattack. Ta tag i det där sedan när det är dag, då spökena kanske är lite mindre och kroppen fått vila lite.
Jag tycker inte att du ska tappa tron på kärleken, bara lära dig lite mer hur den fungerar. Det är väl inte så konstigt att det slutar på detta viset när du har sagt massa gånger att han inte FÅR såra dig, att på bara några veckor så börjar ni prata om djupa känslor osv fastän ni bara känt varandra väldigt väldigt kort, och dessutom med en kille som du redan visste var en player? Förlåt för hårda ord, men det känns inte bara som att leka med elden utan som att gå rätt in i den. Låt det ta tid med en kille som du verkligen tycker verkar bra. Kasta dig inte in i något, låt det pirra och sprudla ett tag innan du faktist sätter ord på dina känslor. Kram och lycka till!
Det är enkelt: Du har inte kommit över Danskjäveln. Det tar tid att bearbeta att man har blivit dumpad efter 7 år, på ett jäkligt taskigt sätt. Andas
Du behöver inte en man just nu. Du behöver bara dig själv, du är guld värd. Andas. Samtidigt tänker du hur jäkla bra du är, så jäkla bra. Du är viktig, det är viktigt att just du finns här. Tack för att jag får läsa det du skriver. Puss&kram
Lilla gumman, jag vet hur det känns för dig. Är precis på samma plats i livet som du just nu. Har blivit sårad av en kille jag verkligen verkligen ville ha. Jag bad och bönade för att han skulle vilja vara med mig. Han ville vara med mig men av någon anledning lät han bli.... Jag ligger också på badrumsgolvet och FÖRSÖKER gråta men jag får inte fram något. Jag har varit såhär förkrossad i 10 veckor nu. I 10 veckor har jag lyckats låta bli att höra av mig till honom och varje dag vill jag bryta den här räkningen på tiden jag håller på med. Herregud vad jag känner med dig, nu börjar jag gråta!! :( Jag orkar inte vara såhär längre, jag vet ju att han har gått vidare och ligger säkert med olika tjejer varje dag, så snygg är han!!
Håll ut!! Precis som du gjorde förra gången, för 10 månader sen. Vi båda vet att det inte är värt att gråta över någon som inte vill ha en, kanske därför jag inte får fram några tårar...
Puss på dig!