Dag 217
Kategori: Allmänt
Supereffektivitet och en allierad utpressare
Jag har haft en effektiv dag på jobbet idag. Jobbade till elva igår kväll, stapplade hem i regnet och tyckte nedrigt synd om mig själv. Grät. Hulkade. Tänkte ologiska tankar om hur lätt allting hade varit om han hade funnits där hemma väntandes på mig. Ja, ni känner till rutinen. Men så. Jag gick och la mig och i morse när klockan ringde kände jag bara: nej, nu måste jag banne mig rycka upp mig. Hoppade in i duschen. Använde diverse nyinköpta krämer (ja, jag är fortfarande litegrann i den där fasen när jag unnar mig onödiga saker lite för ofta) och så fort till jobbet. Hamrade på tangenterna och så vips, var det dags att springa till psykologen.
Jag var alldeles andfådd när jag kom dit. Liksom speedad. Fem minuter in i samtalet hade jag nästan somnat. Gäspade och hade mig. Det var som att adrenalinet tog slut och kvar fanns bara en trött, trött S. I vart fall lyckades jag på något sätt ta mig tillbaka till jobbet och här sitter jag nu rätt nöjd efter vad som ändå måste klassas som en supereffektiv eftermiddag med tanke på hur våldsamt trött jag var. Förvisso har presenten bestående av en ask ekologisk lakrits, som jag köpte tidigare idag till en vän, fått ryka för att skapa den där effektiviteten, men what the hell, det var det värt. Det var det så värt.
Magen och halsen har nu i alla fall allierat sig och kör någon sorts utpressningsmetod för att få mig att ta hand om mig själv bättre. Strejkar på samma gång liksom. Dessutom har jag börjat nysa oregerligt. Mycket märkligt. I vart fall. Snart är det helg och då ska kropp och knopp få vila. Ska träffa vännen från Canada och fira en annan vän med picknick. Det blir fina grejer det. Väldigt fina grejer.
