Dag 220
Kategori: Allmänt
Heffaklumpen
Är på väg till en fin väns födelsedagspicknick nu. Det borde kännas kalas. Men jag mår så illa. Jävla magkatarr. Försvinn. Dessutom har såna obehagliga känslor om att jag känner mig tjock (?!) bubblat upp till ytan. Vet inte varför de kommer så starkt just nu. Vet inte varför jag som är en logisk person inte kan banka in i hjärnan att jag faktiskt inte är sådär väldigt tjock. Lite rund kanske, men inte tjock. Visst, jag är en sån där evigt missnöjd typ i vanliga fall, men i några dagar nu har jag bara känt mig som världens heffaklump. Liksom stor och klumpig. Dallrig och gropig. Det är för jävligt. Vill ju känna mig ashet. Men det gör jag banne mig inte. Ibland tänker jag att hjärnspökena kommer nu för att jag helt plötsligt har någon som jag ska visa upp mig för. Oavsett om jag tittar bort från spegeln vet jag att någon annans blick ska granska den där kroppen. Och då går det inte att gömma sig från heffaklumpstankarna. Särskilt som den som gör den där granskningen själv råkar ha någon typ av perfekt kropp. Fy fan. Ett stycke perfekt kvinnokropp tack. Alternativt ett ton självförtroende och självkänsla. Det kan också fungera. Det kan till och med fungera ännu bättre Ja, det räcker så. Tack.
