trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Jag tappade huvudet i fredags...

Okej. Så. Jag var på firmafest i fredags. Eh. Satan i gatan va roligt jag hade. Alltså verkligen så himla roligt. Jag var sjuk, trött, orkeslös och hade överhuvudtaget noll förväntningar på kvällen. Men oj. Vilka fantastiskt härliga timmar jag hade. Jag hängde nämligen med världens bästa kollegor. Dessutom insåg jag att jag faktiskt känner en massa fina människor i många olika grupperingar på jobbet. Det är nästan det bästa. Att få tillhöra en särskild liten grupp men samtidigt kunna sluta upp med andra och bara känna sig välkommen. Så himla bra var det.

Utöver en härlig, euforisk känsla lämnade festen också efter sig en liten, liten klump ångest. Såklart. Gjorde nämligen några mindre genomtänkta handlingar. Är man berusad en gång om året kan man kanske kosta på sig det tänker jag. Eller ja, jag försöker intala mig själv det i alla fall...

Så. Ett axplock av kvällens höjdpunkter. Slickade två av mina närmsta manliga kollegor på örsnibben. Efter att de bad mig (?!). Lät okänd 22-årig muskulös grabb ta mig på brösten (dock mycket kortvarigt). Stod längst fram vid scenen och var alldeles till mig när Danny uppträdde. Kramade min chef som grät (jag grät nästan också) för att hon var så glad att jag var glad. Snackade intensivt med en svinsnygg kollega som sedan visade sig vara en annan kollegas gamla ragg (mindre bra). Hade allas mobiler i behån och drog triumferande fram dem på dansgolvet. Lånade lypsyl av okänd kille som jag nu har fått för mig mycket väl kan vara min drömprins (kan dock för mitt liv inte minnas hur han såg ut).

Ja, så jäkla oklar kväll på så många sätt. Men samtidigt så otroligt rolig. Och ja. Ni kanske höjer på ögonbrynen åt en del av mina mindre bra upptåg, men asch, det kan jag ta. För jag behövde det här. Jag behövde tappa huvudet för en kväll och bara vara. Och herregud va härligt det kändes.