trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 234

Kategori: Allmänt

En ledsen midsommar
Hej älskade cybervänner. Midsommarafton idag. För första gången någonsin sitter jag hemma själv i min soffa och gör absolut ingenting. På midsommarafton. Det kommer något ledsamt över mig när jag tänker på det. Det är midsommar men jag har ingen naturlig plats att vara på. Det gör mig ledsen. Ja, jag hade kunnat åka till farmor och farfar på landet. Ja, jag hade kunnat hänga med mina föräldrar till en stor midsommarfest med gamla familjevänner. Ja, jag hade kunnat crasha mina systrars middag. Ja, jag hade kunnat fråga en kompis om jag möjligtvis fick hänga på deras midsommarplaner. Men inget av de alternativen lockar. Jag vill inte tvinga mig på någon på midsommar. Jag vill inte vara någons efterhängsna bihang. Då är jag hellre ensam och träffar familj och vänner när de faktiskt vill träffa just mig. På det sättet kan jag vara lite envis. Men jag vill verkligen inte känna mig oönskad. Det är på riktigt något av det värsta jag vet.

Så jag sitter ensam. Eller nej. Inte helt ensam. Jag har min fina, gamla, surmulna hund hos mig. Han får knäckebröd och morötter som han skuttar med till min fina matta. Där sitter han och knaprar i sig alltmedan både smulor och morotsslem flyger åt alla håll. Jag har inte hjärta att säga åt honom. Han ser så nöjd ut. Min fina lilla hund. Tänker definitivt tvinga honom att sova i min säng i natt. Trots att han luktar illa. Jag vill ha närhet. Jag saknar närhet. Jag behöver känna någon bredvid mig. Egentligen föredrar jag ju någon som inte luktar äckligt, är smutsig och potentiellt har hundra fästingar krypande på sig, men är man desperat så är man. Vovven kommer få sig ett mys. Vare sig han vill det eller inte.

Idag är helt klart en lite ledsen dag. Kanske är jag bara trött fortfarande. Trött och hängig. Men ändå. Jag saknar det bubbliga, det glada, det pigga och det lite hoppfulla som infann sig i kroppen för några veckor sen. På något sätt tycks jag ha tappat bort det igen. Jag försöker fokusera på mig själv. Jag försöker ta hand om mig själv. Jag vilar. Jag går på promenader. Jag äter grönsaker. Jag sover. Men ensamheten gör mig ledsen. Tröttheten gör mig ledsen. Det faktum att den person som gjorde mig gladast av allt inte hör av sig mer gör mig ledsen. Det faktum att mina vänner inte står mig så nära som jag vill gör mig ledsen. Min sviktande hälsa gör mig ledsen. Min förfallande kropp gör mig ledsen. Min usla ekonomi gör mig ledsen. Fan, det är många saker som gör mig ledsen. Många skitsaker egentligen. Varför ska jag oroa mig och vara ledsen över ekonomi? Jag klarar mig ju utmärkt. Varför ska jag vara ledsen över en dallrig rumpa? Jag ser ju helt normal ut. Varför ska jag vara ledsen över att mina vänner inte är så nära? Det är ju mitt eget fel som inte bara prioriterar dem högre. Fan. Jag vet ju att det är så. Men ändå. Det virvlar runt ledsna tankar i mitt huvud och jag får bara inte bort dem. Inte när jag sitter ensam så här. Då går det inte att vara annat än just ledsen. Ledsen och inte alls särskilt förhoppningsfull inför framtiden. Fan. 

Kommentarer

  • Jenny säger:

    Allt kommer att bli bra.

    2014-06-20 | 22:18:23
  • Natalia säger:

    Jag valde också att vara ensam. Det har faktiskt varit mindre smärtsamt än tidigare högtider. Dessutom sa en bekant att är jag ensam så har jag det bästa sällskap haha.

    2014-06-20 | 22:25:29
  • Hanna Karlsson säger:

    Hoppas att morgondagen blir bättre! Kram

    2014-06-20 | 22:27:27
    Bloggadress: http://hannafialotta.blogg.se/
  • Lina säger:

    känner igen mig så mycket i din text.. sitter också hemma idag och känner bara en stor ensamhet.. väldigt jobbigt men samtidigt har jag alternativ men inget som lockar. saknar närhet. livet som singel?

    2014-06-20 | 22:29:55
  • linda säger:

    Man brukar ju säga att alla storhelgerna känns jobbiga första sorgeåret, man blir ju så påmind om hur ensam man är. Men det är ju sista storhelgen för oss båda. Så då får man vara ledsen. Och nästa år då fan ska vi fira och vara glada eller hur?! En stor kram

    2014-06-20 | 22:35:10
  • Motionerafetto säger:

    Jag vill bara ge dig en stor varm kram som närhet. Jag skulle kunna sitta tyst med dig i soffan, men ändå förstå.

    <3

    2014-06-20 | 22:52:16
    Bloggadress: http://motionerafetto.blogg.se
  • Caroline säger:

    Det där kunde ha varit skrivet av mig. Jag ligger ensam i sängen med min mammas hund bredvid. Har varit ensam hela dagen. Känner mig socialt misslyckad som kan räkna mina vänner på typ en och en halv hand. Bilder på facebook och instagram med drinkar i händerna och blommor i håren. Mitt hår behöver bara tvättas det. Vill så gärna ha ett rikare vänskapaliv. Samtidigt vågar jag inte ta för mig. Vill inte heller tränga mig på. Vill vara bjuden för att folk vill ha mig där, inte för att de ska vara snälla mot en. Samtidigt känner jag mon egen skuld ibland, för jag är inte så himla på eller liksom jagar vänner hela tiden. Men ensamheten gör ont. Sociala misslyckandet gör ont. Singellivet sen tre år tillbara gör ont. Tacka gud för psykodynamisk terapi och att komma underfund med barndomen och allt...
    Men jag har hunden iaf. Du är inte helt ensam. Det finns fler som sitter i vår båt. En kram till dig. Känner igen mig så mycket i dig inland.

    2014-06-20 | 23:12:29
  • S säger:

    Sitter också ensam. Och har fått veta att min "pojkvän" är på samma lilla fest som den tjej han tidigare varit otrogen med.

    Mitt hjärta är helt krossat. Vad ska jag ta mig till?..

    2014-06-21 | 00:16:18
  • Alexandra säger:

    Skickar en tanke frân nâgon som känner igen sig otroligt mycket i din text. Jag satt precis och tänkte pâ det och var ledsen, men det känns ändâ lite bättre nu pâ nâgot sätt, som om vi är ensamma tillsammans. En tanke som kanske kan trösta lite mitt i ensamheten. Stor kram till dig S, jag beundrar din styrka och är sâ glad för att du delar med dig av tankar och känslor!

    2014-06-21 | 00:26:21
  • c säger:

    Åh min resa fortsätter att vara oändligt lik din å samtidigt väldigt olik. Livet efter separation är komplex virrig å komplicerad. Förälskelser å lära sig att klara sig själv. Allt är oändligt komplext. Hur finner man sig själv igen när man inte ens känt sig vilsen från början? Du är iaf inte ensam i din förvirrade sinnesstämning. Jag är där jag med.

    2014-06-21 | 00:45:58
  • Anonym säger:

    aja, ibland måste man vara ledsen. this too shall past

    2014-06-21 | 04:12:11
  • Jessica säger:

    Det kan vara bra att låta sig själv vara ledsen ibland. Jag hade oxå en underlig dag igår som inte va som jag trodde, jag var hemma igen kl 20. Men det fick lixom vara så i år, nästa blir bättre och det är som du säger roligare att vara med folk som vill vara med en just då än att känna det som man tränger sig på. Idag känns det förhoppningsvis bättre.

    2014-06-21 | 08:56:35
    Bloggadress: http://photohugs.se
  • Sanna säger:

    Åh, jag känner igen mig så. Lyckades "undvika" midsommar i år då jag och min familj kom hem från Barcelona igår. Jag blev så lättad när vi bokade resan för då slapp jag tänka på vad jag skulle göra.

    Tack för en fantastisk blogg!

    2014-06-21 | 09:38:54
  • Anna säger:

    Åh vad jag känner igen mig. Just det där med att inte vilja vara ett bihang. Jag gick faktist på en midsommar fest men drog tidigt, orkade inte vara kvar och se alla lyckliga gulliga par när jag själv mådde dåligt. Även om vi som läser bloggen inte kan ge dig den närhet du behöver så kan vi ändå finnas där och stötta, berätta om liknande historier och händelser och få oss alla att känna oss mindre ensamma <3

    2014-06-21 | 11:14:16
  • Emma säger:

    Kram från en annan i fin ålder som valde att va ensam.

    <3

    2014-06-21 | 12:42:10
  • Emma säger:

    Din ålder inte fin.

    Tror det är viktigt med sånna här inlägg. Du hjälpte nog många.

    2014-06-21 | 12:43:26
  • Antonia Noaksson säger:

    in och läs mitt baam tack till mina mobbare, bara för att jag överlever :)
    www.antonianoaksson.blogg.se

    2014-06-21 | 17:11:48
    Bloggadress: http://antonianoaksson.blogg.se/
  • F säger:

    Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Bröt upp från ett femårigt förhållande i januari och tycker att jag mår ganska bra nu, men herregud vad jobbigt det är med dessa storhelger. Jag crashade min systers familjs midsommarfirande igår men åkte hem tidigt och spenderade kvällen gråtandes i soffan med choklad och Gossip Girl till sällskap. Och mådde jättedåligt över det innan jag läste ditt inlägg, samt kommentarerna, som gav mig styrka. Du är inte ensam! Och det är okej att må som vi gör. Nästa år kommer du få en fantastisk midsommar <3

    2014-06-21 | 17:28:06
    Bloggadress: http://iaom.blogg.se
  • Tina säger:

    Blä! Hoppas det känns bättre snart:) Tycker det är fint att du delar med dig av dom mörka stunderna. När jag kollar kommentatorfältet så ser det ut som många känner igen sig och tror det gör så himla mycket för andra som är i samma sits:)

    Kram

    2014-06-21 | 18:10:54
    Bloggadress: http://tinis.me
  • Anonym säger:

    fan varför klagar du bara hela tiden på din hund?

    Svar: Men haha. Jag älskar min hund. Men objektivt sett är han en ganska värdelös hund. Ouppfostrad och inte alls intresserad av att leka eller mysa. Men alltså. Så många timmar jag suttit gråtandes när han varit sjuk. Jag älskar honom över allt annat.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-06-21 | 19:16:53
Kommentera inlägget här: