Inte mer
Kategori: Allmänt
Jag står och väntar på bussen. Det enda jag kan höra i huvudet är: "Jag älskar inte dig längre." "Jag känner inte samma för dig längre." "Jag vill inte ha dig." Ord som yttrades för tio månader sen kommer tillbaka, återupprepas i huvudet och blandas med ord som jag alldeles nyss fick skickade till mig. Jag vet att det är patetiskt, men göteborgaren har rört upp saker. Det känns som att jag blir lämnad igen. Trots att den som lämnar är någon som jag aldrig ens har haft. Nej, han var aldrig min och jag var aldrig hans. Det hann inte bli så innan hans känslor tog slut. Samtidigt som mina växte sig större och större för varje sekund som gick försvann hans. Hur fan är det möjligt? Är det något fel på mig som inte märker såna här grejer?
Ska kärlek vara så här? Ska det vara tårar och klumpar i bröstet? Är det rimligt? Är det värt det? Jag, som alltid har varit en obotlig romantiker, tvivlar på om jag verkligen vill mera. Jag vill inte utsätta mig för det här igen. Jag är färdig med känslor och kärlek. Färdig med att ha ont i hjärtat. Fan. Jag vill inte sluta tro på kärlek. Jag vill ju fortfarande ha den där kärleken i mitt liv. Men samtidigt. Jag vågar inte. Jag orkar inte. Jag vill inte mer.
Jag ringde upp göteborgaren förut. Grät och sa att allt jag ville var att han skulle hålla om mig. Usch, va patetisk jag är. Skickade sen ett meddelande om att jag ville träffa honom en sista gång. Herregud, jag har tappat allt vad värdighet heter. Så här höll jag aldrig på i höstas med danskjäveln. Då höll jag mig. Höll mig från att böna och be och vara för desperat. Men nu. Jag vet inte varför, men av någon anledning känner jag mig så oerhört förtvivlad. Som att jag inte bryr mig om min värdighet, bara han fortsätter tycka om mig. Bara jag får vila i hans armar en gång till.
Fy fan för mig. Jag kan inte ens gå ur detta med högt huvud. Nej, jag är så förbannat kär att jag mer än gärna krälar lite om det betyder att jag får vara nära en gång till. Och anledningen till att han inte längre är kär påstår han vara att jag vill ha andra och inte bara honom. Fan. Hör ni hur bisarrt det låter? Jag krälar på marken på grund av den här killen men han känner sig osäker på om jag verkligen bara vill ha honom. Fy fan. Fy fan vad trött jag är på mitt liv. Ska fan inte närma mig manssläktet något mer. Det innebär bara problem och spruckna hjärtan. Jag är helt utmattad.