trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Mitt i natten

Kategori: Allmänt

Jag sitter uppe mitt i natten igen. Jag lär sitta här ett tag. Har alldeles för mycket att göra. Och jag jobbar i snigeltakt. Min hjärna är mos och dessutom flyger tankarna omkring på helt andra ställen än där de borde vara. Jag blir nämligen helt galen. Hörni, jag blir helt galen på den här killen. Ja, det är samma kille som jag vanligtvis hetsar om. Göteborgaren. Han säger att han vill ha mig. Han säger att jag är speciell. Han säger att han är kär. Men ändå. Det känns som att något saknas. Varför smsar han mig inte stup i kvarten? Varför ringer han inte? Varför är han inte galet intresserad av att bestämma en tid för att ses? Varför, varför, varför uppvaktar han mig inte såsom jag gör med honom? Ja, jag vet ju. Det enda rimliga svaret är att hans ord faktiskt inte matchar verkligheten. Jag vet ju det. Men jag vill inte tro att det är så. Jag vill inte tro det för jag tycker så mycket om honom. Jag ser honom framför mig, jag hör hans röst i mitt huvud och direkt blir jag alldeles varm inombords. Jag lyssnar på låtar han har skickat och drömmer mig bort till en plats där det är han och jag. Men så kommer det över mig. Det är inte han och jag. Det är bara en fantasi som finns i mitt huvud. En fantasi som jag inte kan se hur den någonsin ska kunna bli verklighet.
 
Så vad gör jag? Vad gör jag för att inte falla ner i gyttjan igen? Jo, jag bekräftelseknarkar. Trots att det är äckligt, vidrigt och hemskt är det just vad jag gör. 26 år gammal är jag men ändå går jag in på Tinder för att få bekräftelse från söta 22-åringar. Ni får tycka att det är förkastligt om ni vill. Men jag orkar inte gråta. Jag orkar inte vara ledsen över ytterligare en törn på det där ihoplappade hjärtat. Så jag går in på Tinder och snackar högt och lågt med allehanda folk. Smarta, kloka, snygga eller roliga killar. Det finns olika sätt att kvalificera in sig på min snackarlista. Gemensamt är att de alla verkar tycka att jag är galet spännande. För ja. Jag är rätt bra på att verka spännande i chattsituationer. Meningarna kommer snabbt i mitt huvud och med vindens hastighet plitar mina fingrar ner ord efter ord. Har inte en hämning i sikte när jag sitter där. Tre eller fler konversationer igång samtidigt brukar jag ha för att inte tappa i hastighet. Skriver, skriver, skriver så att kinderna hettar. Distraherar mig själv, pressar tanken långt, långt bort från det ledsna. Det ledsna som nu inte bara består av danskjävelns svek utan även av en förlorad göteborgsfantasi.
 
Och det går bra. Det går utmärkt bra så länge någon finns där hos mig. Så länge någon läser mina ord och ger mig sina berättelser tillbaka. Men det värsta med de där konversationerna är att de alltid har ett slut. Ett, två, tre så är jag ensam med mina tankar igen. Och då finns det ingen som kan stoppa varken danskjäveln eller göteborgaren från att riva därinne. Fan. Kunde jag inte ha fått ha åtminstone en magisk sommar med den här killen? Vi behöver inte gifta oss, men en magisk sommar? Är det för mycket begärt? Och nej, jag vill inte gå ut och ligga runt. Jag är för känslosam. Det fungerar inte för mig. Jag vill ha någon särskild. Och oturligt nog har hjärtat redan bestämt sig för en viss någon. Fan, att allt ska vara så jävla svårt jämt. Fan, fan, fan.

Kommentarer

  • Natalia säger:

    Du är ju knappast ensam med att knarka bekräftelse och distraktion. Jag gör det jag med och med yngre än 22-åringar (tänk på att jag är lite äldre än dig). Det funkar ibland men ibland är det så otillräckligt. Plus att jag märker att jag lätt inbillar mig själv att jag har mer känslor än jag egentligen har. Tycker i alla fall du gör helt rätt.
    Och allt kanske inte måste vara så svårt? Kanske är det bara du som gör det svårt? Kanske ska du säga att du inte vill gifta dig utan bara ha en magisk sommar?

    2014-06-19 | 03:23:34
  • Anonym säger:

    Det känns så skönt att gå in här och läsa att man inte är ensam med sina tankar. Jag är i samma sits och det är så frusterande!! Träffar också en kille som är så svåråtkomlig och verkar så ointresserad - vad är det med dem? I min värld vill man ju göra allt för att få en person man vill ha och vilja träffa denne hela tiden! Kanske är det vår inställning det är fel på? Kanske är det oberörda lite nonchalanta det nya svarta? Hoppas för Guds skull inte det!!

    2014-06-19 | 07:03:30
  • majalina säger:

    Hm ja det låter ju som att något är lite knas med den där killen..! Lyssna på din magkänsla! Och gör det som känns rätt, var inte för hård mot dig själv bara - det absolut svåraste i livet är att veta om man gör rätt val eller inte..! :P

    Min metod brukar vara att dra ut på de stora besluten tills det inte finns så många valmöjligheter kvar - inte en särskilt bra taktik alls med andra ord. Men den gör det lättare för mig att i slutändan nästan slippa ta ett beslut.

    Haha, inte ett särskillt bra råd alls detta..! Så som sagt, lyssna på dig själv och din egen magkänsla istället :) Kram! /m.

    2014-06-19 | 07:36:26
    Bloggadress: http://www.majalina.com
  • GC säger:

    Kan hända att Göteborgaren är en inte alltför ovanlig kille i sina känsloyttringar. Lite seg, typ. Att han sagt att du är speciell och att han vill ha dig är inte dåligt det. Tro på det. Vore bra om du kunde bromsa dig själv lite, men det blir kanske svårt. Men försök. Tro på dig själv och bli lite tuff. Mister du en står det tusen åter. Låter hårt att säga, men visst stämmer det, något i alla fall. Kram :)

    2014-06-19 | 08:33:18
  • A säger:

    Jag gillar din självinsikt! Och ja, du är 26 år men du ska veta att det hänger en massa 40-åringar på datingsidorna som söker uppmärksamhet och bekräftelse av småkillarna också... Så var inte för sträng mot dig själv. Lycka till! Så småningom hittar du en verklig människa som inte är dröm och som du kan lita på i vått och torrt!

    2014-06-19 | 12:07:44
  • angelica säger:

    KBK - Kör bara kör! Alltså angående Göteborgaren! Ha en underbar sommar med honom, se vad som händer. Det faktum att han har sagt att han vill ha dig är så stort i min tankevärld så du anar inte. Det finns killar som går flera månader med kärlekskranka hjärtan utan att säga ett ord om sin känslor. (och sen blir de såklart sårade när man söker sig till någon annan och då blir allt bara fel.)
    Vill du ha honom? Gå till honom!
    KRAM!

    2014-06-19 | 14:58:41
  • t säger:

    När jag träffade ni pojkvän ställde jag mig själv samma frågor. Varför han inte ville ses, och skyllde på småsaker för en förälskad (enligt min världsbild) så som vädret eller förpliktelser. Kom fram till att det inte fanns en chans i världen att han var det minsta svag för mig. Men fel, sjukt nog. Tydligen var han nervös för att träffa. Slog mig aldrig. Helt befängt, för mig, att undvika helt att ses för att det kan bli dåligt??! Samt att han visat sig ha en betydligt högre arbetsmoral en mig, jag min slöhög, och faktiskt tycker att det är viktigt att klippa gräsmattan, även om man råkar vara lite kär.... Svårt att veta hur andra människor fungerar. Är inte alls så säker på att han är mindre intresserad av dig. Skulle inte förvåna mig om du bekymrar dig över exakt motsatsen om några veckor.

    2014-06-19 | 16:44:49
  • Linda säger:

    Varför skulle han säga att han vill ha dig om han inte vill det? Varför skulle han säga att du är speciell om han inte tycker det? Varför skulle han säga att han är kär i dig om han inte är det?
    Varför varför varför skulle han säga alla dessa saker om han inte menade dem?

    Min pojkvän var exakt sådär i början när vi träffade. T.o.m efter ett halvår tillsammans hade han inte tid att träffas. Nej, han skulle hem och titta på TV. Eller ringa ett samtal. Eller något annat helt obetydligt. Kände att allt, (verkligen allt) var så sjukt löjliga ursäkter. "Du kan inte ringa det där samtalet hos mig?" Nej det gick inte. "Komma efter att du har ringt?" Nej det gick inte. Problemet? Jag tror att han hade svårt att öppna upp sig och vissa känslor så tidigt i ett förhållande. För jag gav verkligen honom allt jag hade och visade allt jag kände för honom. Och jag grät så många nätter för jag förstod inte varför han inte ville ses. Jag skickade 10 sms, han skickade ett. Dock vet jag, eftersom vi har pratat om det, att han var verkligen intresserad av mig. Idag, snart fyra år tillsammans kan jag inte ens gå till mataffären, komma tillbaka, utan att få höra "Hej älskling! Jag har saknat dig!".

    Visst kan det vara så att han inte är intresserad. Fast igen, varför skulle han säga de där sakerna då?

    2014-06-19 | 20:50:20
  • Daz säger:

    Jag håller helt och håller med Linda här uppe. Min fästman var likadan när vi började chatta och sedan dejta, för fem år sedan. Han visade helt klart intresse bakom skärmen men han var inte lika på som jag trodde att han skulle vara. Inte när det väl gällde att ses! Han var väldigt begränsad och försiktig vad det gällde just känslor. Jag vet ärligt talat inte om det en "killgrej" men det känns som att generellt så är vi tjejer mycket bättre på att visa precis vad vi vill eller tycker. Det tog tid för min fästman, inte bara för att han inte kände mig och vågade öppna upp sig helt utan för att han tyckte om väldigt mycket så tidigt att han inte visste hur han skulle bete sig då han skämdes ibland. Jag körde på och visade vad jag ville och tog för mig och det blev nog i sin tur lättare för honom att ta för sig efter det. Så du kanske inte ska tvivla så mycket utan bara köra på, vad det nu än är du vill med honom. Även om det bara är att ungås och ha en awesome sommar! YOLO säger jag bara!!!
    Kram och lycka till. Trevlig midsommar med.

    2014-06-19 | 23:20:32
  • Jenny säger:

    Kan bara tänka en sak när jag läser detta. Ta det lugnt!
    Herregud vilken stress du verkar leva med. Jag har följt bloggen från början och är genuint glad för att du nu mår bättre, träffar nya killar osv men fall inte dit i samma fälla som förr.
    Du vet....livet ger oss samma läxa tills dess att vi lär oss. Om du förra gången gick helt upp i ditt förhållande till en man så kanske det är dags att tagga ner lite nästa gång du träffar någon som du gillar. Det är inte fel att vilja skicka sms och vilja träffas jämt när man är kär men vad händer då? Man glömmer bort sig själv! Man tenderar att fokusera FÖR mycket energi på vad den andra ger för respons och glömmer bort vad man själv vill, är, behöver. Ska väl egentligen inte ge råd för du har ju inte bett om det men....ta det lugnt och bromsa dig lite. Håll dig från sms och chatter och fokusera på DIG SJÄLV. Man är inte någon bara för att andra vill ha en. Det är en skön och lätt lösning för stunden och den unnar jag väl alla men visst önskar jag att du skulle inse att det är du som bestämmer över ditt liv. Inte dina föräldrar, inte din chef, inte dina vänner och framförallt....inte några killar.

    2014-06-20 | 12:05:53
  • Anonym säger:

    Jag skulle ligga lågt med honom. Inte skicka mess, förrän han gör det osv. Jag är mer på linjen att gå vad han verkligen gör.
    Den senaste jag var på date med frågade på daten vad jag gjorde senare i veckan. Jag sa att vi kan ju kolla senare. Han åkte hem och vi pratade inte mer om det, förrän jag frågade ett par dagar senare om han ville ses, och jo det ville han, vi hade lite mycket just då. Sen hörde jag inget mer från honom... Så intresserad var han. Det var även jag som brukade skriva först. Senaste jag skrev till honom var "Hoppas du hade en trevlig helg", fick inget svar på det alls. Så... Ord är en grej, att verkligen göra nåt för att visa att de stämmer är en helt annan sak.

    2014-06-20 | 19:20:11
Kommentera inlägget här: