trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 141 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Den här vidriga smärtan
Det är så klart att det inte är avsaknaden av tabletter som gör att jag dippar. Det kan inte gå så fort. Det tror jag inte i alla fall. Det är bara jag. Jag och mina hjärnspöken. Jag och min oförmåga att hålla mig upprätt för lång tid i följd. 
 
Jag har haft tre ganska bra dagar på jobbet. Kommit hem på kvällarna och ätit god mat och umgåtts med familjen. Men det braiga håller aldrig i sig så länge. Det kommer alltid bakslag. Fy fan alltså. Ska det vara så här hela livet? Ska jag gå runt och leva ett liv i försiktighet? Ett liv där jag aktar mig för allt som triggar? Ett liv med antidepressiva tabletter som närmsta vän?
 
Jag är så trött. Har kämpat så himla hårt den här veckan. Bestämt mig varje morgon - det här måste bli en okej dag. Och trots att varenda cell i min kropp har skrikit sluta har jag fortsatt framåt. Jag har pratat och skämtat på jobbet. Jag har ätit goda saker och verkligen tänkt på hur gott det är. Och jag har använt mitt fulla artilleri för att hålla odjuret borta.
 
Men nu orkar jag inte stå emot mer. Jag orkar inte. Jag orkar inte stå emot, men jag orkar inte heller hantera de här tankarna. Det gör så ont. Det gör så overkligt ont. 

Kommentarer

  • Filterfri säger:

    jag har läst din blogg sedan du började skriva och du har inspirerat mig.
    jag skriver också varje dag, men räknar uppåt istället.
    och jag kan skriva, men jag redigerar mig inte (det gör jag på andra bloggar) utan skriver bara rakt upp och ner vad som rör sig i huvudet där och då.

    du undrar vad som händer med dina ord dag 366.
    jag hoppas du fortsätter skriva här.
    Och att du känner; jag gav sorgen ett år.
    nu, tar jag tillbaka allt.

    2014-03-20 | 20:32:04
    Bloggadress: http://filterfria.blogspot.com
  • linda säger:

    Från en som tagit antidepressiva några veckor: ja det räcker tyvärr att ta tabletterna några timmar "för sent" för att man ska bli alldeles konstig:/

    2014-03-20 | 21:46:53
  • Emeli säger:

    Vet inte vad jag ska skriva så jag skickar bara en kram❤️

    2014-03-20 | 22:31:54
  • Marie G säger:

    Tabletterna är extremt viktiga, och som sagt, det räcker med ett par timmar för att raset ska bli ett faktum.
    Medicinen är nödvändig så länge du behöver den, och det betyder inte att du måste ha den hela livet.
    Med ett söndrigt organ eller brutet ben behöver du smärtstillande för att hålla ut tills det läkt. Samma med själ och hjärtat. Medicinen är din hjälp tills du återfår lite balans och tro på framtiden.
    Det är svårt, jag vet. Men inga sår läker utan smärta på vägen.

    2014-03-21 | 06:48:39
    Bloggadress: http://daysleeper.blogg.se
  • Julia säger:

    Gick också in här för att berätta, att det säkert är din brist på tabletter som spökar. Jag har en vän som brukade "testa" om hon fortfarande behövde sina, genom att missa morgontabletten, och redan till lunch så brukade hon bli lite gråtig, och insåg att det nog inte var riktigt dags ännu. (Det kom en tid när hon blev helt tablettfri!)

    Så oroa dig inte, keep them pills coming, det kommer en tid där du inte behöver dem längre!

    <3



    2014-03-21 | 12:00:22
Kommentera inlägget här: