Tårar

Jag glömde ta mina antidepressiva tabletter hemma imorse och upptäckte till min förskräckelse att de jag brukar ha med mig i väskan var slut. Är på väg hem nu men har alltså fortfarande inte tagit dagens tabletter. De senaste två timmarna har jag känt mig konstig. Jag har distraherats av en vän på telefon och sen av min farbrors fru på tåget. Det var tur. För varenda sekund jag lämnas ostörd med mina tankar ser jag honom. Tänker på hur han inte ens kunde komma hem den där kvällen och berätta sanningen för mig. Istället spenderar han den med henne och kommer hem mitt i natten och säger att det är slut. Utan förklaring. Slut efter nio år tillsammans. Han spenderade varje ledig timme våra två sista veckor med henne. Våra två sista veckor som också är deras två första. Trots att vi under de två veckorna skickade ut världens finaste bröllopsinbjudningar är det deras två första veckor. Jag funderar på vilket datum de har valt. Ni vet, det där datumet man väljer lite i efterhand som dagen man blev tillsammans. Dagen man blev ett vi. Infaller deras dag innan han berättade för mig? När jag fortfarande var världens lyckligaste och varje natt somnade i famnen på mitt livs kärlek. Fan, nu gråter jag igen. Kommer inte hem. Står på vägen tvåhundra meter från vårt hus och hittar inte fotfästet. Tårarna slutar inte. Vad ska jag göra?