trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 145

Kategori: Allmänt

Hello
Hello. Hello. Hello. "Hello" är min glada hälsningsfras. I en rapp ton med finurlig blick säger jag "hello". Då är jag glad. Inte nödvändigtvis själaglad men avslappnad och uppåt i alla fall. Sen tittar jag uppfordrande på mina helloade vänner/kollegor/familjemedlemmar och vill snicksnacka. Är jag på bra humör vill jag alltid snicksnacka lite. Skoja och berätta historier. Sånt följer alltid efter ett "hello".
 
Idag har jag varit på kurs hela dagen. En spännande och intensiv kurs som berörde hela mitt känsloregister. Skräck, rädsla och nervositet men också glädje, engagemang och intresse. Totalupplevelsen var ändå positiv och efter kursen gick jag med snabba steg mot kontoret för en liten avstämning med min chef. När jag klev in genom dörrarna till min vinge kände jag en trevlig känsla av tillhörighet. Jag blev glad av att se mina kollegor sitta där bakom datorskärmarna. 
 
Uppfylld av positiva känslor hälsade jag på dem med flera "hello". Den trevliga känslan dog en aning efter att jag insåg att jag inte skulle komma hem på ett tag. När jag sedermera kom iväg och gick till tåget försvann precis vartenda korn av positivitet och ersattes av mörka ledsna ensamhetskänslor. Det var hemskt. Jag ringde och ringde de fyra vänner jag har som jag ibland pratar med men absolut ingen svarade. En tår föll. Men så. Helt plötsligt ringde en av mina vänner upp. En väldigt bra vän som alltid får mig på bättre humör. Vi pratade hela vägen hem och när jag en knapp timme senare sa hej då kändes allt lite bättre. Lite bättre och lite mindre ensamt. Faktiskt kändes det så bra att jag senare under kvällen gick upp till mina systrar och sa "hello".

Kommentarer

  • A säger:

    Du är stark. Det kommer bara ljusare dagar nu. Sakta men säkert! Stor kram ❤️

    2014-03-24 | 23:21:39
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Tina säger:

    Vi går igenom samma sak, på nästan samma tid. För mig känns det som det bara blir bättre o bättre nu, jag börjar se allt i färger igen o börjar inse hur jäkla stark och oslagbar jag har blivit av det här. Det är så man får lust att skrika ut vilken jäkla bra människa jag är :) Så blicka framåt min vän, det blir fan bättre!

    2014-03-25 | 12:27:19
  • Trillingnöten säger:

    Jag blir så glad nu när jag kommer in här och läser för jag SER verkligen en förbättring från förut. Förut var alla inlägg mörka, nästan svarta! Nu är det mer blandat. Lite positivt, lite negativt, upp och ned. Inte bara dalar och mörker, utan även toppar och ljusning! Det går framåt. Även fast det kanske ibland inte känns så. Tänkte att det skulle vara skönt att höra att det märks att det går framåt. När man är mitt inne i det så är det inte så lätt kanske att se hur stor skillnad det är från i början!

    2014-03-25 | 20:38:09
    Bloggadress: http://vilsnajollen.blogspot.com

Kommentera inlägget här: