Dag 147
Kategori: Allmänt
En bra våg och ett potentiellt guldkorn
Jag surfar på en bra våg just nu. Jag surfar på något jag inte har upplevt på länge - äkta intresse och engagemang. I kursen, i människor, i samtal. Det är bra. Det är verkligt bra. Samtidigt känner jag mig lite som en tickande bomb. Några gånger under de här tre kursdagarna har jag tappat fokus. I ensamma stunder på fikaraster. I ensamma promenader på väg tillbaka till kontoret eller på väg till tåget. Då skyndar jag mig. Skyndar mig in i värmen, skyndar mig till bekanta ansikten och röster. Det är det enda sättet just nu. Det absolut enda sätt jag kan hålla demonerna borta är genom att omge mig med människor. Människor som involverar mig i intressanta, roliga, allvarliga, skvallriga eller bara menlösa konversationer. Människor som distraherar mig med sin närvaro. Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det var just det den där göteborgaren gjorde så bra. Han hade en blick som krävde uppmärksamhet och en röst som jag ville lyssna på. En blick helt fri från dömande demoner. En röst helt fri från hemska associationer. En fläkt av något nytt och spännande.
I morgon är det bara jobb som gäller igen. Jobb vid mitt skrivbord från morgon till kväll med ett stressigt och skuldskapande avbrott för att besöka psykologen. En snabb lunch framför datorn för att ta igen förlorad tid hos psykologen. Förutsättningarna gör mig orolig. En massa ensamma promenader. Jobbiga samtal med psykologen. Och så potentiellt tyngande jobb utan ett avslappnande lunchavbrott tillsammans med pratglada kollegor. Jag vet att jag inte ska tänka så här och måla fan på väggen innan jag ens har en pensel i handen. Katastroftänket. För det finns ju faktiskt ingenting som säger att inte morgondagen potentiellt är en guldpärla i fråga om mentalt välbefinnande. Känns inte sannolikt, men möjligheten finns i alla fall. Kanske är det på det sättet jag måste styra om mitt tänkande. Se potentiella möjligheter istället för svårigheter. Haha. När jag skriver det här känns det ju väldigt rätt och rimligt, men helskotta vad svårt det är att tillämpa i verkligheten. Riktigt jäkla svårt är det.
