Dag 149
Kategori: Allmänt
Utropstecken och jag älskar dig!
Jag är superexalterad! Ja. Jag är så exalterad att jag använder utropstecken. Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har haft svårt att använda utropstecken. Riktigt svårt. Tror inte ens att jag har skrivit ett enda i hela den här bloggen. Men idag. Idag tänker jag minsann använda utropstecken!
Jag har haft kurs (igen?! svar: ja) och på denna kurs utspelade sig något av det märkligaste jag har upplevt. Det försiggick ett sånt flörtande så ni anar inte. Jag blev alldeles uppspelt. Jag var alltså inte med i flörtandet, utan endast observatör/infiltratör/spion. Sen, vid mitt skrivbord, har jag haft flertalet trevliga konversationer till höger och vänster. Gud, vad jag älskar folket på min arbetsplats. Jag gör faktiskt det. Det kanske inte känns så jättekonstigt för er, men för mig, som inte är den mest sociala av fåglar, är det en stor bedrift att ha lärt känna så många kollegor som jag verkligen tycker om.
Sen gjorde jag tyvärr något som jag nu ångrar. Så klart gjorde jag det. Jag vore inte mig själv om jag inte gjorde just såna saker. Jag ”chattade” med den här göteborgskollegan. Inte om något allvarligt, bara om ditten och datten. Sen, helt plötsligt, känner jag en sån massiv känsloanstormning komma över mig att jag bara vräker ur mig följande text:
”Vet du, på ett helt osexuellt, jag vill aldrig gifta mig med dig-sätt vill jag bara säga att jag banne mig älskar dig! Jag var så jäkla nere, iofs på väg upp litegrann, pratade med dig i några minuter, och nu känner jag mig uppåt nästan hela tiden. SÅ. JÄVLA. BRA. Så tack.”
Om han vill fortsätta vara min vän efter det där är det en himla bra människa. Det kan man ju konstatera. Men oavsett utfallet av det samtalet, är jag glad just nu. Glad och nämnvärt distraherad av bra saker.
