trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Nya vidriga vinklar

Kategori: Allmänt

Många av mina tankar vill jag inte sätta ord på. Själva meningsbyggandet är jobbigt och svårt. För egentligen vill jag ju bara trycka bort. Alltid trycka bort. Men jag har märkt att alla tankar som jag inte tänker klart och inte definierar vad de egentligen handlar om, tenderar att komma tillbaka om och om igen. Hela tiden i nya vidriga former.
 
Trots att jag har mått bättre de senaste dagarna än vad jag gjort på flera månader har jag fått besök av nya vedervärdiga tankar. För så fort jag känner något bra, tänker jag att så och ännu mer kände, och känner han än idag, för henne. Och jag tror inte ens att det jag känner är på riktigt. Hans känslor är det. Hans pirr blev en himlastormande förälskelse som ledde till ett förhållande. 
 
Det sjuka är att jag tror att det skulle ta mig flera år att komma till den punkten att jag kan vara i ett nytt förhållande. Bo tillsammans med någon och planera ett liv. För honom tog det fyra veckor, sen bodde de ihop. Och allt det där som ibland flyktigt besöker mina tankar - att träffa någon annan, att röra någon annan, att anförtro mig på riktigt åt någon annan - det har han redan gjort. Samtidigt som vi planerade bröllop. Hur kan han vara så kallsint och komma till den punkten efter bara några dagars bekantskap när det skulle ta mig flera år? 
 
Hittills har jag funnit någon sorts tröst i att om han har saknat mig det minsta, om han har haft minsta ångest eller sorgsenhet, då har han fått bära det själv. Jag har tänkt att han väl inte kan ha vågat söka tröst hos henne för det. Nu inser jag att det nog inte är så. För jag skulle söka tröst hos en ny kärlek. Jag skulle det hur sjukt det än låter. Och om jag skulle kunna göra det, vad är det då som säger att han inte har gjort just det hela tiden? Fy fan, de tankarna gör mig absolut illamående. Att han har anförtrott sig angående det vi hade, till henne. Att han i ledsna stunder låtit henne trösta honom. 
 
Om jag någonsin råkar närma mig tanken om att röra någon annan, om att låta någon annan röra mig, slår det slint bara efter några sekunder. För allt jag kan se framför mig är hur han rör henne. Tankarna på de två tillsammans är som ett äckligt gift som aldrig tycks mattas. Och det gör mig så jävla förbannad att jag har låtit dem ta det utrymmet. Att jag låter dem förstöra bra saker för mig. Helvete för dem och helvete för mig som inte är starkare. Helvete för mig som inte klarar av att bli fritt odjuret. 

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Vi hejar på dig och gläds åt dina framsteg!
    Har Göteborgskollegan svarat på smset?

    Svar: Nope...
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-03-30 | 23:09:45
  • GC säger:

    Han är bara ett spöke nu kära du. Fantisera om roliga saker som kommer att hända dig i framtiden istället. Kram.

    2014-03-30 | 23:30:00
  • elsa c.c. säger:

    Fina du. Fy fan vad det suger. Jag hejar på dig och förstår verkligen så himla väl hur du tänker. Men den personen som du älskade, det är inte han som är med henne just nu. Han är någon sämre. Så försöker jag tänka om han som lämnade mig, om det ens var lite logiskt, haha.

    2014-03-31 | 00:35:08
    Bloggadress: http://elsacharlottachristina.blogg.se

Kommentera inlägget här: