Dag 184
Kategori: Allmänt
Orkanen S går på dejt
Oj, vad jag missar tolvslaget nuförtiden. Tänker dock att det ändå på något sätt är ett bra tecken? Att bloggen inte längre är min enda vän och följeslagare? Även om det känns sorgligt på något sätt, behöver det nog inte vara dåligt. För hur fantastisk den här bloggen än är behöver jag mer i livet. Jag behöver levande människor runt mig som kan lyssna och vara det där stödet som ni alla har varit hittills.
I alla fall. Vad är det då som har uppehållit mig hela dagen från att titta in här? Jo, jag har varit på dejt…! Ja, en riktig dejt. Jag drar mig egentligen för att kalla det just det, men i ärlighetens namn var det nog faktiskt så. En dejt med en fantastiskt fin kille. Ett år yngre än mig är han. Smart och alltid glad. Vi umgicks i sju timmar. Och ja, det var så himla trevligt. Jag tog hans hand och höll den hårt. Och det var som att hela jag blev lugn.
Åh, gud, vad jag önskar att jag kunde känna något på riktigt nu. Känna något ända in i själen. Känna något ända in där det betyder som mest. Men jag tror inte att jag gör det. Eller jag vet nog till och med att jag inte gör det. Vid några tillfällen under dagen blev jag helt stelfrusen, det var som att allt stannade upp och jag tittade på mitt umgänge och konstaterade: nej, det är inte han – det är inte den person som jag tänker att det ska vara. Fy fan för mig tänkte jag då. Fy fan.
Jag har berättat för dejtkillen om allt. Om uppbrottet, om de antidepressiva, om psykologen, om tarmsjukdomen, om ja, det mesta i alla fall. Haha, vet inte hur jag lyckades få ur mig det för denna kille var alltså en riktig pratkvarn. Det var märkligt skönt. Omväxlande. Avslappnande. I vart fall ger jag honom inga falska premisser. Det tänker jag inte ge någon kille jag träffar. Jag måste ut med det hemska. Jag måste ut med det så att det inte ligger där som ett obehagligt virus och smittar ner allt det braiga. Haha, stackars killar. Stackars, stackars killar som blir utsatta för orkanen S. ”Orkanen S” – ett mer passande smeknamn har jag banne mig aldrig hört.
