trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 186

Kategori: Allmänt

Att blotta sig
 
Han kom klockan åtta igår kväll och gick klockan tre idag. Nedan är smset jag skickade till honom alldeles nyss. Berättar mer sen.
 
T. Tack för att du kom, tack för att du stod ut med alla mina konstigheter och tack för all tillit och trygghet du omslöt hela mig med. Både du och jag vet att jag inte riktigt är där än, inte är redo, inte har bearbetat färdigt min historia. Oavsett om vi träffas igen, oavsett om du ens minns mig i framtiden, är jag helt säker på att jag aldrig kommer att glömma dig. Herregud, det var inte en lätt uppgift jag gav dig. Egentligen var det inte meningen att belasta dig med några som helst uppgifter, men jag inser att det kanske var just så det blev. Mission: Hjälp S släppa osäkerheten, släppa rädslan och framförallt släppa känslan av att inte duga. Jävligt otacksam uppgift, jag vet. I vart fall hoppas jag att du vet att jag tycker så himla mycket om dig. Vet inte om jag någonsin har skrattat med sån lätthet förut. Och du, du är verkligen ingen lallare, inte i min bok. Många kramar S

Kommentarer

  • GC säger:

    Det var fint skrivit av sig. Nu blir han nog glad. Det låter som ni hade en trevlig kväll. :)

    2014-05-03 | 16:22:23
  • Ehlin säger:

    Du ska bara veta hur glad detta gör mig, sitter och ler/skrattar/smågråter för din skull. Fan, du bli starkare och starkare, underbart, UNDERBART är det att skåda. Så glad, puss på dig!

    2014-05-03 | 16:23:18
  • Emma säger:

    Alltså du är grym! Grym grym. Härlig!!!

    2014-05-03 | 18:40:10
  • A säger:

    Åh, så härligt! Stor kram

    2014-05-03 | 20:15:49
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Sophia säger:

    Och du, du är helt fantastisk som delar med dig på detta sätt för alla oss som är där du var för tre månader sedan, iaf i min bok.

    Jag är så imponerad av dig!
    Kram

    2014-05-03 | 21:08:52
  • O säger:

    Du har skrivit det själv många gånger tidigare att du ofta upprepat och känt dig tjatig om det jobbiga som hänt, och helt ärligt det har varit lite tjatigt. Nyfiket har jag ändå läst vidare och hoppats på positiva nyheter.

    Men nu, nu hoppas jag att du uppdaterar flera gånger om dagen. Vilken härlig ljusning du har nått.

    Det kommer säkert stunder då du faller tillbaka men då är vägen upp mycket kortare.

    Härligt att läsa är det i alla fall.

    Kram

    2014-05-03 | 22:08:30
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • Esther säger:

    Hej! Jag tänker att det kanske är dags för mig att kommentera, om jag inte minns fel blir det första gången trots att jag läst vartenda inlägg du skrivit sen start. Och jag vill bara säga att jag är så glad för din sjuk! Inte just för den här killen kanske, utan för vad det innebär, att du faktiskt ger dig själv chansen att leva, att prova dig fram, att inte ge upp och att du har kämpat så hårt och faktiskt vågar ta tillbaka livet. Har som sagt läst vartenda inlägg och känt med dig men inte vetat vad jag skulle skriva. Men du ska veta att jag önskar dig allt det bästa och är så glad att se att du vågar ta för dig. Det är rätt. Det är bra. Fortsätt :) det är ditt liv och det är så fantastiskt att få följa med när du steg för steg tar det tillbaka. Stor kram!

    2014-05-04 | 01:49:58
  • Esther säger:

    För din skull, inte för din sjuk såklart, sorry!

    2014-05-04 | 01:51:35
  • Carro säger:

    Du S, jag undrar över en grej. Är detta första gången d bloggar? Har du skrivit och bloggat förr? För det skrivna ordet känns som något du tycker om, eller iaf nu har kommit att tycka om och gilla att dela med dig av efter sorgen med ditt ex. Tror du att du kommer vilja fortsätta att skriva när det har gått trehundrasextiofem dagar? Det finns ju något dolt med denna blogg och allt, men hur häftigt hade det inte varit att i det inlägget få se denna underbara människa som gömmer sig bakom orden. Det kanske är typiskt mänskligt att vilja veta vem du är, hur du ser ut, hur ditt hår ser ut, vad du har för färg på väggarna och allt det där, eller så är jag bara nyfiken. Jag förstår ju dock fullt ut det privata med detta. I varje fall... så hade jag nog tyckt om att läsa om ditt liv även sedan, när allt detta är över. Vardags-du liksom. Som dock finns nu med!

    Gött att det gick bra igår ;)

    Svar: Du är för snäll. Jag har inte haft en blogg förut med undantag för en misslyckad sak om bak och mat för länge sen. Jag har varit nära att lägga upp bild och allt möjligt flera gånger men något har hindrat mig... Så glad blir jag av dina ord iaf. Och ja. Dag 365 är det klart att jag berättar vem jag är och hur jag ser ut. 😊
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-05-04 | 10:48:06
Kommentera inlägget här: