Dag 187
Kategori: Allmänt
Fredagens äventyr
Via sms sattes starttiden till klockan åtta fredag kväll. Klockan åtta skulle han komma. Klockan åtta skulle jag vara redo. Jag sprang från jobbet vid halv sex och skyndade mig hemåt. På vägen stannade jag till i ett närliggande köpcentrum. Det skulle bara vara ett kort stopp för att köpa någon typ av snacks men eftersom jag inte vore mig själv utan att fullständigt tappa det helt och gå way overboard, var det just det jag gjorde. Tog i för mycket. Hetsade. Överförberedde mig. Ja, men ni förstår säkert.
In på apoteket för att köpa rakgel och en massageolja (?!) (nej, den användes inte). Försökte verka cool framme i kassan och log mitt snyggaste jag till tonårskillen som tog betalt, men helt ärligt, det stod med stora bokstäver i min panna vad jag tänkte på. Åh, gud. Jag är sexton bast igen. Härligt.
Sen hastade jag vidare. In på Hemtex för att köpa nya sängkläder. Valde mellan vitt (snyggt och fräscht), grönblått (coolt och häftigt) eller rosa (bara för att jag nu kan ha rosa överallt om jag vill trots att jag inte gillar det särskilt). Jag tog det rosa påslakanet. Ingen kommentar.
Sprang vidare in på Lindex. Spejade med hökögon för att identifiera några snygga jäkla trosor för nunnan att sätta på sig. Eh, vad är det för trosmode som gäller nu egentligen? Blir rumpan snygg i genomskinlig spets? Någon? Jag tog något som mer liknade mormorstrosor än något annat och hetsade vidare. Drog åt mig en rakhyvel (skitdyr), strumpbyxor (för att mina på riktigt blivit våta under dagen) och en mascara (ja, den behövde jag bara). Blundade hårt när totalsumman kom upp och betalade.
Slutligen kastade jag mig in på Hemköp, vid det här laget nertyngd av tusen kassar. Grabbade en korg och började slänga ner saker. Men, vad fasen gillar snubben?! Jag insåg att jag inte hade en aning. Efter snabbt överläggande med mig själv beslöt jag mig för att lägga den prismedvetna S åt sidan (ja, hon var väl bortkastad redan på Hemtext), och köpa allt som kändes gott. Jag köpte, och håll i er nu: jordgubbar, blåbär, sugar snaps, snacksmorötter (inte Doles tvåliga minivarianter), chokladfingrar, marabou mjölkchoklad digestive, gott och blandat, pringles, smoothies, citronläsk, citroner, surdegsbröd, skinka (ja, just det visste jag att han råkade gilla) och slutligen häagen dazs glass salted caramel. Eh. Ja. Det blev en del. Det blev djävulskt tungt att bära. Men. Det kändes bra. Det kändes förbannat bra.
Jag haltade hem med mina arton kassar och fasade för städningen som jag hade framför mig. Men när jag kom in i lägenheten ser jag att det är rent. Någon hade städat. Min syster (som har bott där ett tag med sin kompis) hade städat. Halleluja. Jag blir gråtfärdig av lycka och ringer och tackar.
In i duschen. In i duschen och fram med rakhyveln. Mission impossible. Hur fan rakar man bikinilinjen snyggt? Det är omöjligt?! (Ja, jag har gjort det förut, det är inte det, men känns som att jag har glömt bort hur fult det blir under mina åtta månader som nunna i skogsterräng…). Löddrar även igenom håret med oklart gammalt schampo som står i duschen.
Hoppar ut, provar mina mormorstrosor (som givetvis ser för jävliga ut) och bestämmer mig snabbt för att bikinihelveteslinjen måste låtas luftas. Drar på mig pyjamasbyxor utan trosor och linnet jag har haft tidigare under dagen. Ett urringat jäkla linne som andas sexighet (nåja, typ). Duttar lite smink i fejan, borstar håret som verkar ha gått bananas på grund av det ovana schampot och går sen till köket för att fixa med snacksen. Helt plötsligt får jag sms av min lillasyster. Hon vill sova hos mig. Eh, nja, hmm, tänker jag. Då får jag reda på att hon också ska träffa någon typ av kille. En Tinder-kille (ja, nu är snart alla nunnesystrarna igång). Jag ringer upp alldeles exalterad (det är en stor grej för mina nittonåriga systrar – eh, tror jag i alla fall). Vi pratar och jag märker att jag får sms under tiden. När jag äntligen lägger på inser jag att han har stått vid porten och väntat. Bra S! Smidigt. Han kommer upp och jag hälsar välkommen i pyjamasbyxor. Nailed it. Jag vet.
Jag byter om till pennkjol (bra outfit för tv-kväll, not) och vi sätter oss i soffan. Blandar oklar odrickbar drink och ställer fram snacks (som i vart fall var grymma). Vi pratar, skrattar och bara är. Skönt. Väldigt skönt.
På något sätt, och fråga mig inte hur, kryper vi närmare varandra. Jag dör nästan av att känna värmen från en annan människas kropp så nära min. Herregud, insåg att jag var mer uthungrad efter närhet än vad jag någonsin kunde ha trott. Vi skrattar lite till, ja, vi skrattade hela kvällen, och efter att ha genomlidit diverse dåliga tv-program går vi och lägger oss. Han har givetvis sagt flera gånger under kvällen att han kanske ska åka hem. Men nej, snubben ska stanna och hålla om mig om jag så ska binda fast honom (det sa jag inte, men det var på ett ungefär vad jag tänkte). Jag lånar honom min tandborste och sen går vi och lägger oss. Fy fan va akward. Så djävulskt akward att ha en närmast naken hyfsat okänd man i min säng? Galet. Crazy. Och så vidare.
Men vet ni. Den där känslan släppte. Den ersattes inte av ett himlastormande pirr, nej det gjorde den inte, men den ersattes av en känsla av trygghet, genuin omtänksamhet och en massa attraktion. Jag pussade honom överallt och han var i chock över nivån på ömhetsbetygelser. Han menade på att det inte förekommer i dejtinglivet på den här nivån. Eh, okej, så det är pang på rödbetan då bara eller? Enligt honom var det så, men helt ärligt, det kommer aldrig att fungera för mig. Jag rörde hans hud och kröp tätt intill. Hela jag skrek efter beröring. Och det fick jag. Fy. Fan. Vad. Skönt.
Ja. Ni som nu undrar - fick de till det på riktigt? Svaret är nja med dragning åt nej. Jag var rädd. Absolut livrädd förstås. Eventuellt grät jag vid ett tillfälle (jorå). Jag försökte. Försökte slappna av. Försökte kanalisera all den lust som tidigare nästan hade tagit över mig. Men det var för många hjärnspöken. Och framförallt för mycket smärta. Fan i hela helvete. Vestibuliten lever och frodas. Lever och frodas i en kropp som helt plötsligt känner lust igen. Fy fan vad irriterande. Fy fy fy fan.
Trots det tråkigt beskedet (ja, blir gråtfärdig när jag tänker på det) var kvällen bra. Kvällen var bra, natten var bra, hans kropp var fin och varm och hans ord omtänksamma. Som jag skrev. Han är fin. Han är jävligt fin. Dagen efter åt vi frukost utan någon som helst konstig känsla och sen lurade jag eventuellt med honom till sängen igen. Var tvungen att få lite mer kroppskontakt. Beroende. Sjuklig craving. Ja, ni förstår. Jag fick honom att lova flertalet gånger att inte bli kär i mig – han lovade på heder och samvete – och så skiljdes vi åt. Efter det har vi smsat en väldans massa och beroende som jag är försöker jag få till fler tillfällen att träffas. Han är med på noterna. Jag är säker på att han är med på noterna. För han gillar mig. Jag känner det. Haha, jag känner det verkligen.
Även om jag är närmast övertygad om att denne man inte är min framtida partner och soulmate, känns det så himla bra att ha någon att smsa med. Att till och med ha någon att sova med någon gång ibland. Bra, bra, bra är vad det är.
