trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 188

Kategori: Allmänt

Sår i hjärtat

Allt kändes så bra. Allt kändes toppen faktiskt. Och så. Ett sms och så stupar jag. Ett obetydligt sms och så tränger svärtan in. In och sliter sönder allt det braiga. Han, han som numera kallas för danskjäveln, innehar fortfarande makten över mitt mående, styr fortfarande över min lycka. Fy fan.

Hans mamma ska äntligen flytta ur min hyreslägenhet. Men först ska den besiktigas och rensas ur. Hon vill att han ska hjälpa till med det. Såklart. Hon skrev hans namn i smset och för varje bokstav skar det i hjärtat. Djupt och hänsynslöst skar det i hjärtat. Ingenting är läkt. Ingenting är över. Ingenting är bra. Allt är bara omplåstrat. Omplåstrat tjockt och hårt. Men därinunder gömmer sig fortfarande samma vidriga gift som under månader nu har förpestat min tillvaro.

Jag hade tryckt bort honom. Jag hade tryckt bort honom ganska långt. Men så ser jag hans namn och omedelbart fylls huvudet av frågor. Vad gör han nu? Hur kan han fortsätta med henne? Är han verkligen lycklig? Hämnd. Min hjärna fylls av hämndtankar och ett obehagligt behov av att förstöra. Förstöra för honom, förstöra för dem.

Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte vara den som önskar någon illa, den som önskar någon olycka. Men just nu finns det inte ett spår av omsorg kvar för honom. Jag älskar honom, ja, jag gör fortfarande det, men det har gått åtta månader och han kör fortfarande på, kör på med sitt förbannade liv som om ingenting har hänt. När ska han få känna smärtan, när ska han få vrida sig i plågor över allt som har gått förlorat? Det är vidrigt att behöva inse det, men troligtvis aldrig. Han har inte ont, han är inte ledsen över att det vi hade försvann. För det var hans val. Det var hans innersta önskan att det skulle bli just så. Och för det, för det kommer jag alltid att avsky honom.

Kommentarer

  • emma med litet e säger:

    Då tycker jag du ska göra vad som krävs, ge minimalt med energi och tid och tankeverksamhet till danskjäveln, och istället ösa energi ur relationen och pirret med Tinderkillen, vad det är leder till eller inte. Få energi från det så orkar du med det andra också ska du se. Bakslag kommer alltid, inom alla områden av livet, men då får man göra vad som krävs tills bakslaget är borta. Och så länge kan man ju pirra med annat ...

    2014-05-05 | 10:47:50
  • GC säger:

    Jäklar också. Må fan ta danskjäveln och hans morsa!!! Så fort lägenhets förehavandet är klart så radera alla deras nummer från dom. Låt din pappa sköta resten som är kvar av era affärer ihop. Kram rara S.

    2014-05-05 | 10:49:56
  • Anonym säger:

    Varför hörde han av sig om det?

    2014-05-05 | 11:16:26
  • Angelica säger:

    Bara så du vet, det är normalt, och det går över. Plåstra på såret igen, plåstra på och på och på. Ibland kommer de ramla av och såret kommer vara lika närvarande igen, men plåstra bara på igen. Och en dag ramlar plåstren av och såret är borta. Till slut händer det. Jag svär på allt jag äger och lever för.

    2014-05-05 | 11:34:03
  • :) säger:

    You can do it, du har redan kommit så himla långt. Kämpa på :)

    2014-05-05 | 11:40:26
  • Bea säger:

    Jag tror faktiskt du förstör för dom bara genom att finnas. För hans nya tjej kommer alltid ha i bakhuvudet hur han betedde sig mot dig när det tog slut mellan er. Och hon kommer alltid vara rädd att han ska göra samma sak mot henne. De är ständiga förlorare.

    2014-05-05 | 12:30:24
  • Anonym säger:

    Håller med Bea!!!!

    2014-05-05 | 12:49:12
  • Marja säger:

    Jag tror faktiskt såna som han alltid är förlorare. En schysst person skulle ALDRIG ha gjort slut på det sättet han gjorde + beteendet efteråt. Det var rätt intressant det du skrev en gång att hans pappa hade gjort i princip likadant. Det är väl osannolikt att han bara kommer att bete sig så här en gång i hela sitt liv, kan snarare bli ett mönster där han lämnar efter sig en massa brända broar och trasiga människor. Hur mår man då innerst inne, om man vågar känna efter menar jag (vilket många såna här typer nog aldrig gör)? Precis som Bea skriver, hur ska dessutom hans nya känna (om HON nu tar och tänker en stund), om han kunde göra detta mot dig... kan han då inte göra det igen? Heja heja heja dig, du har kommit så långt! Bakslagen kommer, men du kommer att resa dig snabbare och snabbare för varje gång!

    2014-05-05 | 13:17:55
  • Citrin säger:

    Fuck honom. Jag hoppas på riktigt att han hittar din blogg och förstår att det är du. Och sedan läser han hur du är KÅT på andra män! Det vore underbart att tänka sig hans indignerade min som reaktion. :)

    Kram!

    2014-05-05 | 17:34:30
    Bloggadress: http://nolovestory.wordpress.com
  • Andrea säger:

    Du har all rätt att vara arg, men nånting får mig att undra om du fortfarande hoppas att det ska ordna sig mellan er två, att han ska lämna "den nya" och ångra sig m.m. Hade du förlåtit honom då? Hade du gått tillbaka? Och hade hela grejen, din situation varit mindre jobbig om han inte lämnat dig för någon annan utan bara lämnat ett x-antal år-igt förhållande pga annat skäl? Jag tänker på att det är vissa som lämnar en längre förhållande pga de inte har känslor för partern.

    Som t.ex. en kille jag dejtade nyligen. Jag var övertygad att han verkligen tyckte om mig på riktigt. Han hade gillat mig i tre år (jag fick lite det intrycket, men jag tyckte inte om honom på det sättet). Senså bara en dag så var han attraktiv för mig, kan inte förklara vad det var som fick mig se han på ett annat sätt. Hursomhelst, vi dejtade lite i två månader, träffades två gånger, vi bor nu 3h från varann (förut bodde vi i samma stad). Låg med varann. Jag hade pms så jag var jätteknäpp och känslig, den helgen var bra, men inte liksom underbar, men absolut inte dålig. Och jag sa att jag inte bara vara ett ligg, men sen så ett par veckor efter så kommer jag till Göteborg, tror att allt ska vara som vanligt (även fast vi inte hade hörts av på en stund, så hade jag inte fått veta att det var nåt fel). Och så säger han till mig att han träffat en annan. Två dagar senare så pratar vi ännu mer (väldigt snällt av honom att svara på alla mina frågor och funderingar, underlättade så himla mycket att komma över och förstå det hela) och han säger till mig att han ändå inte ser mig mer än en kompis?? Att han insåg det typ, eller inte visste det. Att han inte har de känslorna typ. Och det fick mig att se det hela på ett helt annat sätt. Det spelar ingen roll om han hade träffat en annan eller inte. Han tycker ändå inte om mig på det sättet, och det är där det väsentliga ligger. Det är just det som är anledningen. Men såklart är det jobbigt att han var den första jag låg med och att han är en riktigt schysst person, så jag ångrar egentligen att vi dejtade, nu kan man inte vara vänner på riktigt, utan "vänner" som legat är inte riktigt samma sak tror jag.

    Jag har helt ärligt talat aldrig haft en lyckad relation. Varenda förhållande/dejt har typ slutat i mer eller mindre katastrof. Men när jag väl slutat hoppats att det ska bli bättre/annorlunda/att personen ska vilja ha en tillbaka (det har varit mitt största problem, hoppet är det sista som lämnar en sägs det), så är det lite lite lättare.

    Fan vilken jävla douche bag ditt ex är.

    2014-05-05 | 18:47:27
  • Anna säger:

    Du kommer inte att alltid avsky honom för det, men inte heller förlåta. Och det är nog bra. Att vara arg är nästa steg, och nu är du där på riktigt!

    2014-05-05 | 22:02:40
  • Elena säger:

    Det är okej för dig att tänka så. Någon gång kommer hans namn inte betyda något särklit för dig. Men till dess är det fritt fram att förbanna honom. Du har rätt att göra så.

    2014-05-05 | 22:38:54
Kommentera inlägget här: