Dag 192 (för sent)
Kategori: Allmänt
Vänner, nutella och skratt
Vänner. Vänner. Vänner. Ja, det känns som att ni är mina vänner. Vänner jag bryr mig om, vänner jag vill berätta saker för. Så vänner - det är mycket som händer just nu. Mycket som snurrar. Mycket som drar och sliter i mig. Jag behöver mer tid! Jag behöver några timmar till varje dygn. Några timmar till för att hinna prata med alla dessa härliga killar. Några timmar till för att träffa mina underbara vänner. Några timmar till för att kunna prestera på jobbet. Några timmar till för att hinna berätta om allt detta för er. Jag behöver mer tid!
Åh, jag märker verkligen skillnaden i hur jag ser på saker och ting nu jämfört med då. För några månader sen stirrade jag på klockan dag ut och dag in. Ville bara att tiden skulle gå. Nu, nu känns det som att tiden går för fort. Visarna rusar iväg och lämnar mig handfallen med en massa saker kvar att fixa.
Ikväll har jag varit med jobbet på boule och middag följt av en liten "dejt" med en kille på en bar. Världens sötaste kille var det. 23 bast, superambitiös, duktig, charmig, snygg och generös. Han bjöd mig på både drink och vin trots mina protester mot att bli bjuden och när jag berättade om all min skit ställde han sig upp och kramade mig. Åh, va fint det var. Så fint. Han vill träffas igen, den där nutellaälskande O. Och även om det inte slår gnistor vill jag nog göra det också. Träffas igen och äta lite nutella. Bara så. Enkelt och bra. Det behövs inte mer har jag insett. Det behövs inte mer än lite glada skratt och en burk nutella.