trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 202

Kategori: Allmänt

Livet bjuder på en liten smärtkompott
Sitter på jobbet. Fryser. Har ont. Helvete vad ont jag har. Oförståeligt ont. Det hugger, svider, krampar, snurrar och bränner i magen. Detta ackompanjeras av ett ihärdigt illamående. Min gissning är att både magkatarren, mensvärken, tarmsjukdomen och IBS:en har slagit ihop sig för att skapa denna härliga smärtkompott. Härligt. Riktigt jävla härligt. Vad skönt det är när livet på detta sätt låter en veta att man inte har rätt att ha det för bra. Nehej, att gå runt på lätta moln och le går inte för sig. Då kommer direkt en liten påminnelse om allt sattyg som ligger och lurar runt knuten minsann. Tack. Tack livet för att du låter mig känna att jag lever. Ett stort tack.

Kommentarer

  • Therese säger:

    Hur känns det att du precis passerat 200-strecket och verkar starkare än någonsin? Så glad för din skull att du tagit dig upp och att du börjar må bra igen!

    2014-05-19 | 13:34:54
  • GC säger:

    Du har stressat runt med matkassar och rakat benen i ett rasande tempo, inte konstigt att magen ger sig till känna. Du får försöka att inför nästa date inte behöva jaga så. Ska du bjuda på något så får det bli kaffe och kanelbullar. Det duger. Kram :)

    2014-05-19 | 18:02:47
  • B säger:

    Tjena!

    Känns som man känner dig snart, som en kompis man skriver till på nåt vis... :)

    Iaf, det är lite Murphyslag det där, när allt känns som det går bra så kommer något som gör att det inte går så bra!
    jag har inte alls det problemet för tillfället för här går det då åt helvete... Men tillslut så vänder det som alltid! :)


    2014-05-20 | 15:54:33
Kommentera inlägget här: