Frågor?
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Din blogg är den sista jag läser varje dag - för att jag alltid sparar det bästa till sist! Din resa som du har gjort dessa månader är fantastisk och det är så fint att få följa med.
Min fråga till dig är: Kan du inte dela med dig av typ tre råd eller saker som du har använt dig av för att klara av att resa dig på det sätt du har gjort? När man ligger på botten pga ett krossat hjärta - vad gör man? Vad är dina bästa råd eller vad har du lärt dig av din erfarenhet?
Och en sak till, fast det är ju inte en fråga utan mer...en befallning...SLUUUTA ALLDRIG BLOGGA!!:D
Stor kram!
Du skriver så bra!! Jag undrar om du har något särskilt tillfälle eller händelse under sommaren som du ser speciellt mycket fram emot?
Jag vill veta hur det går med han från Tinder, han den förste som du stressade så inför första dejten, och mr T (eller har jag bara inte fattat att det är samma kille?)!!
Om man är på dag 2 efter att ha blivit dumpad, vad gör man då?..
Så fint med suporters! Jag tänker att det är fint att få bekräfta en annan människa och att det kan få vara lön nog. Jag vill nu inte tala om för dig vad du ska och inte ska... men be inte om ursäkt för att du gör ditt bästa :)
Jag går just nu igenom en väldigt liten livskris. Som jag klassar som liten i jämförelse med all världens problem. Jag älskar mitt jobb, har vart där i två år och måste sluta till sommaren. För att, ledningen, enligt mig, behandlat mig lite som skit. Inte skit i mitt arbete, men liksom. Jag har varit där två år, gjort mitt arbete och mycket utöver det, haft typ tre sjukdagar. Jag älskar mitt jobb. Och nu på grund av min unga ålder och icke utbildning måste jag sluta. Nu har jag fått ett nytt jobb. På en ny skola, med bättre förutsättningar, bättre lön och lite mer utmaning, som jag älskar. Men jag är så ledsen över att lämna mitt nuvarande jobb. Min fråga är egentligen. Hurfan ska jag kunna vara ledsen över att sluta på mitt nuvarande jobb, utan att verka otacksam över mitt nya jobb? De här två känslorna äter fan upp mig. Jag är inte otacksam över mitt nya jobb, tvärtom. Det är bara det att mitt nuvarande jobb är mer än ett jobb för mig. Det är allt. Hur ska jag ta mig igenom denna ledsamhet över mitt jobb?
Ursäkta för mitt långa inlägg och luddiga fråga. Massa kramar till dig!
Har varit fantastiskt att få följa din blogg S! Jag har flera frågor.
Har du någon gång träffat/sett kvinnan som ditt ex bedrog dig med?
Har du börjar någon behandling utav vestibulit?
Har de du dejtat fått veta något om din vestibulit?
Tror du att du någon gång kommer att berätta vem du är här på bloggen?
Du skrev någon gång att din blogg blivit avslöjad. Menade du att ditt ex fått reda på det? Eller var det dina kollegor?
Om ditt ex skull komma tillbaka till dig nu, hur tror du att du skulle reagera? Drömmer du fortfarande om att det ska hända?
1. Kommer du fortsätta blogga när dessa 365 dagar är slut? Isf: kommer du göra det anonymt eller kommer du någon gång avslöja vem du är?
2. Bor du innanför tullarna?
Shieet, kollade in din blogg när den var hyfsat ny och nu är jag tillbaka efter flera månader. Vilken förändring det skett, askul att läsa :)
Har du något gött recept att dela med dig av såhär i sommartider? Ska bjuda några tjejkompisar på middag nästa helg! :)
Hej! Jag går igenom nästan samma sak som dig. Otrohet och dumpad för 5 månader sedan. Din blogg är jättebra och det hjälper att läsa om någon som är i samma situation och går igenom samma känslor.
Mina frågor till dig är:
1. Har ni någonsin haft ett samtal om det efteråt?
2. Jag själv kontaktade mitt ex desperat i början, ringde varje dag i någon månad. Gjorde du detta eller kunde du låta bli direkt?
3. Vad känner du för honom idag? Skulle du säga att du har kommit över honom?
4. Skulle du kunna ta tillbaka honom?
5. Kan du låta bli att snoka på deras liv? Jag själv snokar och har svårt att sluta.
Från en matälskare till en annan.. Om du skulle laga den godaste, mest fantastiska trerättersmenyn - vad skulle det bli?
Kram!
Hej!
Dina texter är så fantastiskt skrivna. Älskar hur du beskriver känslor med ord på ett så bekräftande och exakt. Det är så lätt att identifiera sig med dina känslor precis så som du beskriver dem.
Hur som helst. Jag är inte olyckligt kär eller olycklig. Men en grej jag länge fäktats med är egna initiativ och utmaningar. Jag har en rädsla över att bli nekad. Jag är för feg helt enkelt att ta det första steget. Jag har en killkompis som jag gillar i smyg. Det är inte jobbigt alls. Snarare frustrerande över att mina rädslor hindrar mig från att våga satsa och prata med honom om vad jag känner. Han är så fin på alla sätt. Men jag vågar liksom inte. Jag vill inte förstöra vår ömsesidiga och genuina relation i form av vänskap eller vad man ska nu kalla det.
Hur skulle du göra? Vet att du kanske inte vet svaret. Men eftersom att du ändå har lyckats bemöta dina rädslor av att träffa andra och lämna "det gamla", så kan du väl ge mig ett tips på det? Hur man vågar satsa på annat och byta fokus.
Vänligen,
H.S
Om tre veckor tar jag min examen med fem års slit på en mycket krävande utbildning. Jag har fått mitt absoluta drömjobb efter en mardrömsprocess där jag lyckades få en plats av 1000 sökande (bokstavligt talat). Jag kommer nu ägna 1,5 år i en tjänst där jag kommer få resa, skapa nätverk, utvecklas, utbildas osv.
Jag borde vara helt överlycklig, men mestadels är jag livrädd. Jag vill så gärna leva upp till de förväntningar som jag vet kommer med den här tjänsten. Innerst inne vet jag att jag är "av rätt material", men hur ska jag överkomma den här osäkerheten och kanske till viss del prestationsångesten? På något konstigt sätt tror jag att du kanske känner igen dig i min beskrivning och hoppas därför på ett svar.
Varm kram
Jag brukar läsa kommentera här titt som tätt. Tycker inte du har något att ha dåligt samvete över! Du sitter och skriver här utan ersättning för att du vill, och vi är ett gäng som tycker om att läsa det du skriver. Allt gott ;)
Jag har följt din blogg sedan väldigt tidigt och var morgon när jag äter frukost sätter jag mig ner och läser vad du skrivit. Det har liksom blivit en del av min vardag och det gör mig så glad att du har det så mycket bättre nu. Jag själv gick igenom en liknande händelse för några år sedan och trots att det slog mig till marken, står jag nu upprätt och med stoltare hållning. Vet att du kommer göra detsamma. Och fortsätt skriva!
Men nu till min fråga; vad hände egentligen med Göteborgaren? Har du hört något mer ifrån honom?
Kommer du någonsin avslöja vem du är? Skulle så gärna sätta ett ansikte på dina berättelser, och så plus skulle det vara kul att få lite bilder till texterna :-) kram
vad har du för stjärntecken?
vart träffar du alla dessa killar? =)
(nyfiken singel ;P)
1, slutar du blogga efter 365 dagar? (Hoppas inte).
2, har din chef sagt att du får stanna nu? Detta va väl bara "en ny chans". Dvs har hen gett dig nå feedback ?
3, bor du utan eller innanför tullarna?
4, träffar du han första dejtkillen nått?
Vad jobbar du med?
1. Vad tycker du mest om hos dig själv?
2. Är du feminist?
3. Har du någon favoritförfattare och favoritbok?
Tack för en fin blogg. Kram!
Jag har en till: vad kommer du rösta på i höst? Alltså inte direkt parti om du inte vill, men åt vilket håll? Blått, rött, rosa eller grönt (eller kanske svart, men det hoppas jag då inte)?
Berätta om ditt jobb! Jag är så nyfiken på inom vilket område du arbetar. Juridik ja visst, men inom vilket rättsområde? Hur mycket jobbar du egentligen. Jag har vänner som är jurister i sthlm och de jobbar HELA TIDEN. Men du verkar inte göra det? Eller? Berätta gärna.
1. Har du aldrig tänkt på att inom polisen så är det inte tillåtet att bli tillsammans eller hålla på med en kollega?
2. Kan du beskriva hur du ser ut?
3. Vart i sthlm är du uppvuxen?
4. Om du avslöjar dig, vem du är och vad du heter, är du rädd att folk kommer komma fram till dig på stan? Rädd att folk ska ta reda på vem ditt ex är och skälla ut honom?
5. Är du säker på att varken han eller hon läser din blogg?
Jag är nyfiken på ditt jobb. Vill plugga juristlinjen, men hur är det att gå den linjen? Vad mer precis jobbar du med nu? Varma kramar
Hur vågar man träffa killar? Jag fyller 20 snart och har aldrig haft en pojkvän. När jag är ute vågar jag knappt prata med folk eller ja.. Jag är dålig på att föra ett samtal. Har testat dejtingappar men samtalet dör ut efter ett tag eller så vågar jag inte bjuda hem killen/åka hem till killen. Är typ rädd att killen ska bli besviken. Att jag inte har nån passion, bor i förorten, äter aldrig på fina restauranger eller fin mat, har inga skarpa analyser osv. Vad ska jag göra för att släppa spärren?
Hej jag undrar om du kanske kan lägga upp en bild på dig själv? Kanske för mycket att begära men känn dig intre pressad till det!
Hej S!
Har följt dig sedan dag 1 och är sjukt imponerad av din resa och framsteg! Som många sagt är ditt språk och dina texter rentav beroendeframkallande och du kan verkligen konsten att beskriva och formulera dig. Din blogg är så inspirerande, välskriven och bra!
Hur som, jag blev rätt nyfiken på Tinder, det låter så spännande och kul när du berättar om ditt dejtande! Kan du inte göra en liten "Tinder-skola för nybörjare"? ;-)
Något jag tror jag också skulle behöva.
Använder du bara Tinder, eller har du andra knep för att träffa grabbarna?
Har lite frågor om detta då:
-Hur gör man om båda gillat varann och man börjat prata men sen blir det inget, finns man kvar i nåt slags ”gilla-register” då, alltså att man kan gå tillbaka och se vem man pratade med eller har man bara den chansen där och då att börja prata, om du förstår hur jag menar?
-Om du lämnat ut ditt nummer till en kille och du känner sen att du inte vill träffas/höras mer, hur säger du det då på ett schyst sätt utan att såra? Och känns det inte jobbigt att så många får/har ditt nummer, då kan de ju ta reda på vart du bor...?
-Är det absolut 100% säkert att det inte syns på Facebook att man använder appen?
-Vilken info visas om en själv, kan man bestämma helt själv eller plockar Tinder all info från Facebook direkt? Måste man ha med ort/stad eller räcker det med t.ex landskap? För/efternamn, ålder, vad kan/ska vara med?
-Vad skulle du säga om att använda Tinder om man bor i en liten stad där de flesta känner igen varandra (kan kanske bli pinsamt på flera sätt..)
-Kommer det upp folk från hela landet eller väljer man inställningar för det?
-Finns bara Tinder som app, inte på datorn?
PS. Lycka till med Mr.T, håller tummarna för dig!
Kram
Är du aldrig rädd då du träffa okända killar?
Jag menar, de kan ju vara vem som helst,
även om du har pratat mycket med dem på telefon innan.
Alltså oj vad jag älskar din blogg! Är sååå stolt över vilka framsteg du har gjort under alla dessa dagar och hoppas verkligen inte du kommer sluta med bloggandet när dessa 365 dagarna tar slut!
Nu kommer min kanske väldigt konstiga fråga.. Det där med din vestibulit. Hur kom du fram till att det var det du hade..? Hade ingen aning om vad det var tidigare och insåg först efter att di berättade om det att det kanske inte är precis som det ska vara om man får ont efter sex.. Kanske en väldigt konstig fråga... Men hoppas du kan svara på den och kanske förklara lite mer om vad det är? :)
En jäklans massa kramar!
Jag är nyfiken på om du känner att du skulle vilja sitta ner med honom, förklara (lugnt och sansat) hur han fått dig att må och att hans beteende inte är okej. Att få ur dig allt. Detta för att liksom få ett avslut? Mig hjälpte det jättemycket (råkade också ut för sjukt svinig otrohet) men det är ju olika för alla. Det kan tilläggas att jag inte var redo för det förrän efter 8-9 månader.. Jag kände att jag hade rest mig men inte gått vidare riktigt. Motvilligt gick han med på att ses och jag fick säga vad jag ville ha sagt. Och det hjälpte. Hans plågade ansikte hjälpte, hur hemskt det än må låta. Men jag kände att jag fick lite upprättelse, typ "okej, han har mått skit också, det är inte bara jag som gick i trettiotusen bitar och nu kan jag sluta tro att han varit glad under denna tiden, han har också lidit av hans egna skitbeteende". Det hjälpte att ta udden av hatet faktiskt. För hat/ilska (oavsett om det är riktat mot honom eller henne) tär så himla mycket och du (och jag) förtjänar bättre. Det gör vi faktiskt.
Jävligt bra blogg.
1. vad hade du velat jobba som förutom jurist?
2. vart står du politiskt?
3. vad heter din parfym? (om du använder nån alltså)
4. bästa hundrasen?
5. favoritmusik?
6. kommer du fortsätta skriva nånstans efter denna blogg?
Hej!
Först, heja dig som kommit så här långt! Har läst din blogg sen den började och det är fint att se att du mår så mycket bättre nu.
Sen ett par frågor, du behöver självklart inte svara på dem om du tycker det är jobbigt. Men det jag undrar är.
1. Lägenheten som ditt ex mamma bodde i. Är det samma lägenhet som ni två bodde i? Eller är det en annan lägenhet det handlar om?
2. Den lägenhet du bor i nu, är det den ni skaffade tillsammans? Du skrev någon gång att du inte var säker på om du skulle ha råd med den ensam. Hur går det med allt det? Kommer du bli kvar där ett tag?
Jag håller i alla fall tummarna för att allt fixar sig för dig!
/X
Hur gick det med göteborgaren?
Du säger att du kommit till stadiet där du inte vill ha tillbaka honom, men saknar du honom fortfarande och ert förhållande?
Jag blev också lämnad efter ett långt förhållande i samma veva som dig och jag känner att jag saknar honom så himla mycket varje dag, men vet ändå inte om jag skulle vilja ha tillbaka honom efter allt han gjort mot mig.