trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Så. Jag har blivit ombedd att berätta lite om min berömda laserhårborttagningsupplevelse. Jag köpte min första Groupon-deal i våras - en voucher giltig för inte mindre än fyra tillfällen av hårborttagning med laser. Lyckades boka och sen boka av fyra tillfällen, på grund av överdriven nervositet. I somras kom jag så äntligen till skott.

 

Jag lurade med mig R och föreslog att han skulle lasra bort de få hårstrån han har lite märkligt placerade på överarmarna. Eh. När vi kom in på kliniken får han panik av lukten (BRÄNT HÅR) och blir helkonstig. Märk att vid den här tidpunkten hade vi varit officiellt tillsammans i exakt en dag så det var väl inte direkt så att vi var superbekväma på alla sätt och vis.

 

I vart fall. Han får stora dåndimpen och vägrar lasra bort något alls. Jag kliver in på skakiga ben och får lägga mig på en brits. Utan trosor. ÅNGESTEN. En söt tjej langar fram en pistolliknande mackapär (?!) och frågar vart hon ska ta mer exakt. Jag darrar fram att jag gärna vill fixa bikinilinjen men ha kvar lite i mitten. Eh, ja. Kan ha varit den sämsta instruktionen någonsin. Hon börjar "skjuta" (ja, hon kallade det så) och en obehaglig smärta drabbar mina nedre regioner. Samtidigt är jag fortfarande både livrädd och skamsen vilket tog sig uttryck i överjävliga svettningar längs med benen. Ja, men visst. Jag kände mig superfräsch där jag låg med benen plågsamt särade. Kände lukten av bränt hår alltmedan den söta tjejen konstant pratade på om ditten och datten.

 

Till slut var det klart och jag fick hälla aloe vera över hela härligheten. Ut till R som fortfarande var skärrad och så fort därifrån. Väl hemma tog jag mig en ordentlig titt. Hårsäckarna hade då blivit svarta, men hårstråna såg ut att envist hänga kvar. Hurra. Vilken jävla skitgrej tänkte jag för mig själv. Dagarna gick (tror till och med att det var dryga veckan) och till slut började jag känna att hårväxten allt hade minskat. Ja, den hade minskat. I ett cirkelformat område mitt på. Alltså vi snackar mitt på där man gärna kanske vill ha hår kvar någon gång ibland.

 

Helvetes jävla dynghög. Och ja. Där står jag alltså nu. Med en gles jäkla hårväxt mitt på venusberget. I kanterna växer det dock fortfarande frodigt. Nu har inte jag överdrivet mycket hår från början varför det faktum att jag har håret kvar egentligen inte är någon stor sorg. Däremot är mitt glesa parti i mitten mer av ett huvudbry. Det ser FÖR JÄVLIGT UT. Jag inser att det inte är hela världen, men alltså, snacka konstigt resultat. Så konstigt. Så märkligt. Så typiskt mig.