trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 312

Kategori: Allmänt

Varm choklad, ett helt jävla år och "meet the parents-day"
I förrgår firade jag och R en månad tillsammans. Jag var kalassjuk. Eller nä. Inte kalassjuk. Men tillräckligt för att inte tycka att livet var speciellt roligt. Vaknade med världshistoriens jävligaste halsont och kved. R gjorde te och så hade vi tefest i sängen. Det finns sämre sätt att vakna på hörni. Efter dusch och lite mer kvidande tog vi varandra i hand och spatserade till jobbet. Det är en av mina favoritstunder på hela dagen. Att få gå bredvid R och prata om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi traskar till och från tunnelbanan. Jag absolut älskar det.
 
Kvällen spenderade vi sen hemma i min soffa. Först drog R in mig på mataffären för att handla alla möjliga goda saker. Han är inte riktigt så i vanliga fall. Det är mer jag som är så. Går och plockar på mig godsaker och njuter i mataffären. Men det var som att han hade anammat hela mitt synsätt kring det här med att mathandlingsfrossa. Vi köpte pizzadeg, nutella, tunnbröd, chips, godis och en hel del annat oklart.
 
Väl hemma beordrade R ner mig i soffan med täcke upp till halsen och kom sen med superduperlyxig varm choklad och en macka. Lyxen alltså. Lyxen. Kände mig som en superstar. Den varma chokladen innehöll både marschmallows, grädde och Dooleys, och det fanns inte på kartan att jag inte skulle smaka. Men alltså. En confession. Jag mår allt som oftast otroligt illa av varm choklad. Alltså megailla. Så märklig sak. Nästan som en allergi är det. Det är alltså inte mjölken jag inte tål, utan just varm choklad. I vart fall var de tankarna långt borta och glad i hågen hällde jag i mig samtidigt som jag pratade i telefon med en himlans bra vän. Det tog tjugo minuter sen låg jag i ursinniga kramper på toalettgolvet och kved. Det var vidrigt. Eller. Jag skrattar såklart nu. För på riktigt - hur kan man vara så förbaskat dum att man häller i sig något som man vet att man inte tål? Så jäkla oklart. I vart fall. Det gjorde jag. Och så fick jag andas toalettmattelukt i en timme. Hurra.
 
Eh, det blev inte ett toppenfirande. Men men. Sånt är livet.
 
Dagen efter denna lilla fadäs, det villl säga igår, inföll ett annat litet jubileum. Just det. Ettårsjubileumet av danskjävelns superdumpning. Han gjorde det på natten så tekniskt sett var det kanske den 6:e september, men det känns som en petitess i sammanhanget. Dumpad blev jag någon av de datumen förra året. Ett år har gått och danskjäveln känns så betydelselös att det nästan känns löjligt. Klart att jag är förbannad ibland. Det fick ni ju se prov på häromveckan när jag hetsade över hans facebook. Men alltså. På det stora hela är jag så över denna människa och allt sattyg han har ställt till med. Far och brinn vill jag säga åt honom. Huvaligen för den där polisuslingen.
 
Så. Nu släpper vi honom. Det är nämligen något annat jag vill berätta för er om igår. Efter jobbet mötte jag upp R, och så gick vi in på närmsta blomaffär och köpte en oklar chiliblomma. Hand i hand tog vi oss sen mot mina föräldrars hus, tillika mitt barndomshem. Vi åkte bil med mina systrar och de andra förfasades över min bilkörning och menade på att jag var på väg att krocka flera gånger (givetvis inte alls sant). Vi kom fram och inne i hallen stod mamma (som R inte hade träffat förut) i någon sorts hälsningspose. Snygg som satan var hon, min lilla mamma, i lång svart klänning och stora coola silversmycken (inköpta i Ullared och på Ur och Penn - jäkla fyndshoppare). Hon var så peppig. Oklart peppig. Bra, bra var det.
 
Vad mer? Hmm. Jo, min pappa kom såklart hem efter ett tag (som R inte heller hade träffat). Pappa är mitt i en av sina bantningsperioder nu och sannolikheten för konstigt beteende ökar därmed drastiskt. En hel del grejer benämner han til exempel som "döden" samtidigt som han hetsäter äpplen. Eh, ja. Min pappa är knasig. På ett bra sätt. På ett väldigt bra sätt. Pappa snackade och var så rolig. Jag var stolt över honom. Jag var stolt över båda mina föräldrar. Min mamma strålade och pappa briljerade. Bra föräldrar. Himla bra föräldrar.
 
Min farmor och farfar, morbror, kusin och småsystrar var såklart också fantastiska hela kvällen och ja, det finns inte så mycket mer att säga än att jag har en kick-assfamilj. Absolut kick-ass.

Kommentarer

  • GC säger:

    Roligt att höra allt det du berättar. Är så himla glad för hela dig och din familj skull att allt är så bra. Hälsa dom alla så gott. Kram :)

    2014-09-06 | 20:29:05
  • S säger:

    Fantastiskt att läsa! Du har gjort en enorm resa!!

    2014-09-06 | 21:43:10
  • Elli säger:

    VÄNTAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! kan inte fattat att jag läst hela din resa på 3 timmar, du fick mig fastna. du är en kämpe du bör hyllas på alla sätt.. helt seriöst människa du är QUEEEN på alla sätt. jag tycker om dig människa

    2014-09-07 | 01:13:38
  • Kim säger:

    Haha @din pappas konstiga bantningsbeteende!

    2014-09-07 | 15:34:57

Kommentera inlägget här: