trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 326

Kategori: Allmänt

Ett vänskapsgäng

Sitter på bussen hem till mamma och pappa. Där väntar i vart fall en syster och en kusin. Vi ska göra olika trevliga saker (läs baka något och moffla i oss det framför tv:n). Senare blir det kanske bio. En avslappnad, mysig lördag, helt klart. R ska göra någon oklar aktivitet som han själv inte riktigt visste vart den skulle landa. Han gör ofta så. Bestämmer att han har planer trots att han inte har gjort några. Det hänger väl ihop med att det alltid verkar finnas någon öldrickande kompis eller bekant på promenadavstånd oavsett var han befinner sig. Han är överjäkligt social den där grabben. Miljoner mil framför mig i fråga om social kompetens och nätverkande.

Jag har min familj och en handfull vänner som jag älskar. Trots att jag varken vill eller klarar av att träffa och upprätthålla en fin kontakt med fler, kan jag ibland bli avundsjuk på hans gigantiska bekantskapskrets. Den innebär att det alltid finns någon som vill träffas och hänga, att det alltid finns en tillställning han kan trilla in på. Jag har det inte så. Jag måste planera och bestämma i förväg när jag ska träffa mina vänner, annars bokar de upp sig på annat. Fasiken, det är det där gänget alltså. Det där gänget jag har skrivit om förut som bara finns där. Ett sånt skulle jag vilja ha. Men hur skaffar man sig egentligen det vid 26 års ålder?

Kommentarer

  • linda säger:

    Jag har inte ett sånt där gäng för det passar inte mig. Tror inte det passar dig heller, de är ju ganska ytliga och det har jag (och du) svårt att vara. Mina fåtal "speciellt utvalda" vänner är varma, djupa personer där man får vara sig själv fullt ut och ändå är man älskad. Detta är mycket mer värt än festpolare tycker jag iaf! Kram

    2014-09-20 | 20:46:28
  • linda säger:

    Jag har inte ett sånt där gäng för det passar inte mig. Tror inte det passar dig heller, de är ju ganska ytliga och det har jag (och du) svårt att vara. Mina fåtal "speciellt utvalda" vänner är varma, djupa personer där man får vara sig själv fullt ut och ändå är man älskad. Detta är mycket mer värt än festpolare tycker jag iaf! Kram

    2014-09-20 | 20:46:32
  • K-S säger:

    Jag skulle vilja ha ett sånt gäng. Vet du hur man får det säg då gärna till :)

    2014-09-20 | 21:24:03
    Bloggadress: http://dinkelhoppare.blogg.se
  • Sandra säger:

    Ja jag me! Lämnade ju en liten diffus fråga här på bloggen för ett tag sedan som handlade och precis det. Så svårt att uttöka sitt kompisgäng och komma in i andra fina människors liv käns det som. Alla har redan sina etablerade gäng liksom.
    Aja som sagt om någon kommer på, hojta till :)

    2014-09-20 | 22:19:46
  • jonna. säger:

    Blir glad och ledsen av att läsa din blogg, är nog någonstans där du var i början av dina 365 dagar. Du var så knäckt - jag är också knäckt - lämnad av vad jag trodde var mitt livs kärlek en vecka efter vi planerat att äntligen flytta ihop. Från ingenstans släppte han bomben, min underbara prins. Han älskade mig, men orkade inte längre pga brister i förhållandet sista tiden. En månad var det sedan och det gör fortfarande ont att andas och jag vaknar på nätterna. Men när jag nu läser att du är lycklig igen så får jag upp hoppet att jag också kommer bli det, även om det känns långt borta nu.

    2014-09-20 | 22:39:48
  • agnes säger:

    bara att skriva i facebookgruppen att du vill spontanträffa någon för fika/prommis/drink/vadsomhelst och jag är säker på att du får en massa svar :) du har oss, vi är ditt gäng!

    2014-09-20 | 23:06:45
  • agnes säger:

    (fattar självklart att det inte är samma sak som ett riktigt gäng, ville bara skriva något lite positivt.) har också saknat det där gänget, romantiserat det väldigt mycket. men de gånger jag väl har ingått i ett gäng har jag mått jättedåligt. är verkligen ingen gängmänniska. men det kan vara lite svårt att acceptera. kramar <3

    2014-09-20 | 23:08:31
  • Maja säger:

    Jag träffade mitt bästa gäng för drygt ett år sen (jag är 28) och idag är vi oskiljaktiga. Jag är tacksam över att jag har de där magiska kvinnorna i mitt liv varje dag! Vi var bekanta sen tidigare genom min bästa vän och insåg en dag hur bra vi trivs ihop. Så än är det inte försent! Man måste bara vara öppen för det, bjuda in vänner och bekanta till höger och vänster och plötsligt händer det. Du får gärna hänga med oss kära S, tror du skulle trivas! ;)

    2014-09-21 | 16:34:50
  • Andrea säger:

    Om du fortfarande har mitt nummer får du hemskt gärna slå en signal eller skicka ett mess så kanske vi kan hälla i oss en sådan där latte proppad med kanel och kakao (läste just inlägget där du nämner det, haha) tillsammans? Det vore jättefint :) En person är väl inte mycket till kompisGÄNG, men det är ju en början.

    Ta hand om dig, fina S! Fira en ordentlig lill-lördag i kväll <3

    2014-09-24 | 10:15:04
Kommentera inlägget här: