trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 14

Kategori: Allmänt

Prestationsångest
Jag har ofta prestationsångest. Jag har alltid haft det. För att prestera i livet. För att göra bra ifrån mig i skolan. För att få ett bra jobb, prestera där och göra karriär. Nu, nu har jag prestationsångest för att komma ur det här. Ta kontroll och gaska upp mig. Börja prestera igen. Psykiatrikern säger att jag använder all min kapacitet, all min energi, kraft och förmåga att hålla mig kvar här. Att det är därför jag inte kommer ur chocken. Den handlingsförlamande chocken. Hon säger att alla mynt har två sidor. Att jag måste vända det som förut har gjort att jag presterat på en hög nivå, klarat av svåra saker, till att ta mig ur det här, istället för att hålla mig så krampaktigt kvar i mörkret. Samtidigt säger hon att jag ska tillåta mig att känna alla känslor. Det kanske är så. Men är livrädd för att jag en dag ska vakna och inte längre älska honom. Samtidigt som det är just den kärleken som gör mig så illa. Som gör så fruktansvärt ont. Som förstör mig. Vem är jag om jag inte älskar honom? Jag vet inte och det skrämmer mig. Jag vill inte vara någon annan. Jag vill inte ha ont, jag vill ta mig ur det här. Men jag vill inte sluta älska honom.
 
Förstår inte hur min hjärna kan producera dessa tankar. Irrationella, ologiska, märkliga tankar. Kan jag genom att ändra mina tankar även ändra mina känslor? Är det möjligt? Men hur ändrar jag mina tankar? Eller borde jag tillåta mig att känna alla känslor, oavsett hur orimliga de än är? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Men just nu äger de här tankarna, de här känslorna, mig. De kontrollerar mig och gör att jag ibland får sån panik att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men jag försöker göra bra saker nu. Försöker använda min förmåga till att göra bra saker. Även om det ibland inte går, försöker jag.

Kommentarer

  • S säger:

    Jag har haft ett väldigt ohälsosamt förhållande där jag mådde otroligt dåligt och hade mest dåliga tankar i huvudet. När vi gjorde slut så tog jag mig i kragen. Jag vägrade att fortsätta må dåligt. Jag började träna, och jag började TVINGA mig själv till att tänka bra tankar, även om jag många gånger kände hur skönt det skulle vara att bara glida in i mörktet igen, så tvingade jag mig själv att försöka tänka peppande och positiva tankar. Det var jättesvårt, och det var många gånger jag misslyckades. Men jag har läst och hört flera gånger att 95% av alla tankar du tänkte igår, tänker du även idag, så bara du fortsätter att försöka borde det till slut bli bättre, även om det går långsamt!

    Vill ge dig en stor kram <3 Och jag är lycklig nu, lyckligare än vad jag varit på många år, det funkar!

    Svar: Underbart att du tagit dig ur det. Träning är bra. Jag ska köra på det. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 08:22:55
  • Louise säger:

    Jag har ingen aning om vem du är men efter att ha läst din blogg så förstår jag att du har blivit utsatt för ett fruktansvärt svek och av det jag läst så finns det inga andra ord än SVIN som passar in på ditt ex. Det är inte så länge sen det hände och du har all rätt i världen att skrika, gråta och vad ledsen. Men du måste också se framåt!! Vill du låta hans äckliga svek få dig att må dåligt i 365 dagar? Varför har du bestämt dig för att han ska få dig att älta det är i ETT ÅR??? Du kanske kan gå vidare ur det här om 2 månader?? Med tiden kommer du inse att du inte VILL älska honom mer, jag lovar dig.

    Jag har själv tagit vid vidare efter ett 8 år långt förhållande (16-24 år) och även om du inte tror det nu kommer du klara dig utmärkt utan honom!! Lägg inte energi på nån som gjort dig så fruktansvärt illa. Det finns fler!! Du kommer ta dig ur det här och du kommer bli sååå mkt starkare! Du kommer inse att du är värd nån som inte sviker dig, att du förtjänar nån bättre.

    Ser fram emot inläggen framöver när du vänder det här till en gladare värld, du kommer fixa det:)

    Kram kram!

    Svar: Jag vill inte älta i ett år. Det vill jag inte. Men det kom till en punkt där jag inte ville vara med alls mer. Det kändes oöverstigligt att leva ett helt liv utan honom. Som att jag då lika gärna kunde avsluta det här och nu. Gå ut i vägen. Ta tabletter. Då bestämde jag mig för att jag åtminstone skulle kämpa i ett år. Ett år skulle jag överleva. Ett år där jag skulle försöka göra bra saker. Ett år för att bygga upp mig själv. Bli stark. Självständig. Om ett år hoppas jag innerligt att jag inte känner så här. Det gör jag. Men ett helt liv utan honom är för svårt. Den verkligheten är jag inte redo att leva i. I alla fall inte just nu. Men ett år ska jag klara. Sen får vi se vad som väntar om ett år. Mina drömmar kanske har förändrats. Jag kanske har förändrats. Det hoppas jag innerligt att jag har. Jag hoppas att jag ser ljus igen. Jag hoppas att jag är stark. Jag hoppas att jag kan skratta och verkligen mena det. Ett år. Ett år ska jag i alla fall klara. Stor kram
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 09:30:59
    Bloggadress: http://louisegummesson.blogg.se
  • Li säger:

    Hade en vän, som sa såhär till mig ungefär en månad efter X otrohet:

    "Om det som hände dig, istället hade drabbat en av dina allra bästa vänner, vad skulle du ha sagt till henne (om hon befann sig där du är just nu)?"

    Har funderat på frågan av och till under min egen kamp. Den är inte alldeles lätt att svara på (jag begär inget svar från dig, bara så du vet), men frågan i sig har hjälpt mig att sätta fokus på just det där svåra med att tillåta sig själv att inte fokusera på den där kärleken (man fortfarande känner till sitt X) som orsakar en sån grym smärta - för vem vill innerst inne att ens egen vän ska hålla fast vid en destruktiv kärlek?

    Styrka och kärlek till dig!

    2013-11-13 | 10:43:26
  • Jennie säger:

    Det allra första steget är att acceptera. Och det kan ta oerhört lång tid, speciellt när man fortfarande är i chockfasen och inte är villig att tänka klart. För hoppet håller kvar dig, det genomsyrar det du skriver just nu. Själv går jag vidare genom mantran. "Det är inte längre vi, hon har en annan nu, vi är inte längre tillsammans, hon älskar en annan nu". Även om det smärtar och gör fasansfullt ont den första tiden, så försöker jag möta mina känslor där och då. Jag känner smärtan, ångesten och känner alla möjliga känslor men utan att fördöma mig. I början måste man älta, men det är när man ältar som man också lider fruktansvärt mycket. Samtidigt ska man inte föringa det heller, tycker jag. Man behöver älta för det är så människan fungerar. Vi måste ha förklaringar, vi måste söka svar, i alla fall i början.

    Jag behandlar mig som om jag vore en vän med hjärtesorg. Jag försöker vara snäll, hela tiden. Släpp prestationen <3 Du är bäst och så fruktansvärt fin! Önskar att jag kunde hålla din hand och krama dig hårt.

    Svar: <3
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 11:12:32
  • Sara säger:

    Man behöver inte sluta älska. Du kan fortfarande alltid älska honom för den han var, men inte älska honom idag. det går att leva med att man älskat någon och att man på sätt och vis alltid gör det. det är fint att ha den egenskapen, man måste bara isolera den och låta den stanna där. det får vara ok att älska det ni hade precis som det är ok att älska något annat man haft i sitt liv när det en dag försvinner…

    lev med det! jag brukade tänka när min kille gjorde detsamma mot mig att, ja, om inte det hade hänt då hade jag fortfarande antagligen älskat honom idag, ingen kan ta det ifrån mig, jag hade varit lycklig även om det här inte hänt, det är inte som att jag blir lycklig för att det händer, snarare är det så att man kan bli lycklig ändå, precis som man hade varit lycklig om det inte tog slut…

    allt går inte att förklara, men älska det ni hade, men försök förlika dig med att det inte finns idag, och att det kommer något nytt du kan älska lika mycket istället!

    Massa kramar sänder jag dig!

    /L

    Svar: Jag är bara inte redo att släppa taget. Fastän det är den enda vägen. Jag vet det. Men jag kan inte nu.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 12:36:50
  • Maria säger:

    Köp boken the secret, där kan du läsa och lära allt om att ändra dina tankar.
    lycka till framöver

    Svar: Jag ska kolla upp. Tack.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 14:16:46
  • Louise säger:

    Ok, ja nu förstår jag hur du menar:)

    Men du ser! Även om du inte känner dig starkt nu så ÄR du redan OTROLIGT stark, du är ju redan halvvägs - du har trots ditt helvete bestämt dig för att du vill stanna kvar här, det är en styrka du måste vara stolt över! Kämpa kämpa, dina vänner/familj/bloggläsare kommer tillsammans med dig själv ta dig upp ur det här.

    Stora kramar igen:)

    Svar: Tack tack tack Louise.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2013-11-13 | 15:49:07
Kommentera inlägget här: