trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 111

Kategori: Allmänt

Ett förlåt, en förändrad personlighet och en fruktansvärd rädsla
Det här är så hemskt att erkänna men jag tror att jag har blivit något av en ”kommentar-junkie”. Jag sitter och trycker på uppdatera-knappen om och om igen. Sen när en kommentar kommer läser jag den fort. Suger in orden. Men jag svarar inte? Jag vet inte varför. Men det är som att jag får prestationsångest för att jag måste svara något bra. Något som visar min uppriktiga tacksamhet eller något som kan skänka tröst till en ledsen själ. Och då svarar jag ingenting istället. Förlåt. Ett innerligt förlåt. Jag har börjat likadant med sms och mail. Svarar inte. Svarar inte förrän en massa tid har gått. Så var jag aldrig förut. Jag svarade på sekunden. Ofta långa, invecklade svar om allt mellan himmel och jord. Men nu upplever jag ofta en sån sanslös tomhet i huvudet. Särskilt när jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Då har jag en tendens att bara strunta i det istället. Det känns hemskt. Och jag ber verkligen om ursäkt för det. Alla ni som har skrivit så fina saker till mig. Förlåt. Era ord betyder så mycket men jag lyckas inte alls förmedla det. Förlåt.

Det är överhuvudtaget läskigt att inse hur mycket min personlighet har förändrats de senaste månaderna. Läskigt för att det verkligen inte är till det bättre. Flera av mina vänner har fyllt år, blivit erbjudna häftiga jobb eller bara uträttat något annat som vore trevligt att fira, men jag har knappt lyckats säga grattis. Än mindre köpa en liten present eller bjuda dem på fika/lunch/middag. Och sånt där älskade jag att göra förut. Absolut älskade. Jag kunde lägga timmar bara för att hitta en speciell chokladkaka som jag visste att personen skulle älska. Men nu. Nu lyckas jag inte ens hitta kraften att ge dem av min tid. Tid som jag i en vecka nu har haft obegränsat av, men ändå väljer att spendera hemma i soffan. Jag vet inte ens om jag ärligt kan säga att jag hellre skulle vilja göra en massa saker med mina vänner. För sanningen är att jag tycker att det är så skönt att bara få vara hemma. Bara få sitta i soffan. Bara få gå en promenad. Bara få skriva av mig så mycket jag vill. Bara få sova.

Jag hoppas verkligen att jag lyckas vända den här onda spiralen snart. För det känns verkligen som att vägen jag nu vandrar inte leder mig rätt. Framtiden som jag nu ser inbegriper alldeles för mycket ensamhet. Ensamhet som jag ju egentligen skyr som pesten. Ensamhet som jag bara uppskattar så länge den är självvald. Den där ensamheten alltså. Rädslan för att en dag vakna upp och inse att jag är ensam i livet skrämmer nästan slag på mig. Jag är rädd ofta nu för tiden. Rädd för stan, rädd för maträtter, rädd för vissa tv-program, rädd för vissa personer, rädd för foton, rädd för polisen, rädd för sirener, rädd för danskar, rädd för krav, rädd för mörker, rädd för mina egna tankar. Rädd för framtiden. Alltid så fruktansvärt rädd för framtiden.

Kommentarer

  • O säger:

    Tänka på dig själv är precis vad du ska göra. Tror inte att någon som lämnar en kommentar eller skickar ett mail egentligen förväntar sig något svar. Jag tror de flesta läser för att glädjas med dig, när du gör små framsteg eller lyckas skratta trots att det är jobbigt.

    Att du gillar att vara hemma och bara skriva och ta det lugnt är bra.

    Med det du beskrivit om dig själv tidigare är jag ganska övertygad om att du inte kommer att vara ensam i framtiden när du lagt detta en bit bakom dig. Det finns massor som vill umgås med en varm och omtänksam person som du verkar vara.

    Kram

    2014-02-18 | 12:27:37
    Bloggadress: http://timetobebrave.blogg.se
  • GC säger:

    Att bara vara hemma, ensam och ha "tråkigt" är så bra för själen. Så många känslor upp och ner som härjat runt i din kropp i 111 dagar så är det lätt att bli utbränd. Ta en dag i taget och glöm all press på att vara si eller så. Kram kära flicka och klappa hunden lite extra.

    2014-02-18 | 12:54:13
  • emma med litet e säger:

    Vi som kommenterar gör det för att vi vill, och ingenting behöver du känna att vi kräver av dig.

    Du är på rätt väg. Du kommer inse det, att du var på rätt väg hela tiden. Återfall kommer mer eller mindre titt som tätt, men så är det ju med allt. Se det som att du ska bli av med ett gravt beroende, typ alkoholberoende. Det tar tid, det är steg bakåt ibland, men framåt går det.

    Du är på rätt väg. Det är på väg att ordna sig. Livet har ordnat det såhär för dig.

    2014-02-18 | 13:04:46
  • Greta säger:

    Vi förväntar oss inte att du ska skriva något mer än det du redan gör! Och skulle du inte orka skriva inlägg heller någon eller några dagar, eller veckor för den delen, fine - vi blir inte sura! Gör det som du känner att du orkar!! Ta hand om dig själv, sänk kraven. Du går igenom en jättekris, det är inga konstigheter att du har mindre lust och ork.

    Kram

    2014-02-18 | 13:09:19
  • Erika säger:

    Det viktigaste är att du tar hand om dig själv och bara är. Alla vi har förståelse om att du inte svarar oss alla direkt eller alls. Jag har själv känt mig lite dålig för jag inte skrivit till dig på ett tag för jag har själv saker jag inte orkat med.

    Ändå känner vi inte varandra och du känner inte alla som kommenterar. Man känner en slags skyldighet på något vis till fina människor. Människor som man mår bra av eller känner en slags samhörighet till.

    Jag tror också att dina vänner som smsar och hör av sig har full förståelse för att du inte gör alla dessa saker eller hör av dig direkt. Du håller på att återhämta dig och det brukar ta mer än 365 dagar sägs det. 1,4 år brukar det ta och det är nog olika från person till person och beroende hur förhållandet var och hur länge det varade.

    Den här personen du börjar bli nu är ju inte nödvändigt vis den du kommer bli sen. Det är kanske någon du behöver bli för att kunna gå vidare. Släppa alla oskrivna måsten så som att smsa direkt och liknande.

    Du ska inte tänka på att du måste kommentera hit och dit eller svara på det ena med det andra. Det viktigaste är att du ser till dig själv. För du kommer alltid vara den viktigaste personen i ditt liv.

    De säger ju på flygplan att man ska själv ta på sig sin egna gasmask och sedan hjälpa andra. Mår inte du bra så finns inte kraften att göra saker för andra.

    Stor kram till dig.

    2014-02-18 | 13:13:29
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Erika säger:

    Andningsmask kanske det är gasmask blev väldigt fel.

    2014-02-18 | 13:15:56
    Bloggadress: http://rabarberkalas.blogg.se
  • Anna säger:

    Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte orkar svara på kommentarer. Du skriver den här bloggen för din skull och har inga skyldigheter mot oss läsare.

    Är helt säker på att du inte kommer att spendera ditt liv ensam. Oroa dig inte för det! Du behöver nog däremot få vara för dig själv just nu som en del av läkningsprocessen. Gör vad du känner för just nu. Av det jag kan utläsa här är du en fantastisk person och du kommer att fortsätta vara det. Bara för att den här extremt jobbiga perioden kommer att förändra dig på många plan, behöver det inte betyda att det blir till det sämre!

    Kämpa på! Kramar

    Svar: Tack Anna. Kramar
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-02-18 | 13:32:02
  • Týn säger:

    Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Ta det lugnt.

    Ok? Du får faktiskt göra det, det är helt enkelt tid för det och att göra det du vill. Ibland är det läge att vänta, att vila, att andas - och det är BRA, det får man göra. Så länge du inte backar och fegar när du känner att du VILL göra något. Det är då du ska använda din kraft, inte på att förminska dig själv och dina små och viktiga framsteg.
    Jag vet, det är svårt att låta bli att tänka och oroa sig. Men man lär sig, jag lovar.

    Så, ta det bara lugnt. Ok?

    Svar: Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Okej. Okej. Okej. Okej. Okej. Okej. Okej.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-02-18 | 13:54:16
  • Sara säger:

    Oj så fin blogg.. <3

    2014-02-18 | 15:50:37
    Bloggadress: http://saranova.blogg.se
  • Nat säger:

    Jag kan tycka jag är självisk som läser men sällan kommenterar. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska skriva alla gånger. Dina ord är lite för nära min verklighet och om jag visste vad jag ville höra så skulle jag även skriva det till dig.

    Den här röriga kommentaren säger kanske en del om varför jag inte kommenterar. Ville ju bara skriva att jag läser.

    Svar: Du är inte självisk som inte kommenterar. Inte ett dugg. Jag hoppas att det snart kan börja kännas lite bättre för dig. Även om jag inte riktigt har några ord till tröst.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-02-18 | 15:57:15
    Bloggadress: http://www.girlytalk.se/natalia
  • Anna säger:

    Fast ibland tror jag det är bra att man tar och går på den där fikan/middagen men sina vänner, för annars blir det lätt att man fastnar i det trygga enkla med att fastna i soffan. Jag är likadan när jag mår dåligt, isolerar mig och vill inte träffa någon eller göra något alls, men så har jag kloka vänner som förstår det viktiga i att få vänkärlek och tvingar mig att duschagöramigfin(are) och sen gå ut en liten sväng på stan. Sitta en stund på ett café. Det är först då man märker att det finns liv utanför alltihopa också... Alltså obs tycker såklart inte man måste om man VERKLIGEN inte orkar, men ibland, i alla fall jag, intslar man sig att man inte gör det för det är enklare så.

    2014-02-18 | 16:33:19
  • Emmy säger:

    Och jag som aldrig kommenterat för att jag verkligen inte vet vad jag kan skriva som gör det bättre. Har läst sen dag 1 och kommer läsa till du mår bra igen. Vi är så många som hejar på dig. Kommer kanske aldrig kommentera igen eller vad vet jag, men oavsett så läser vi och hejar på dig. Önskar dig verkligen all lycka.

    2014-02-18 | 16:48:37
  • Maja säger:

    Som några andra sagt, vi kommenterar för att vi vill. Det är rätt självklart att du inte orkar svara på allt. Grejen är den att jag tror att folk helt enkelt vill försöka hjälpa. För att du verkar vara en fin och bra människa, för att det är en så enkel sak att göra att skriva en rad. Som sagt: ta det bara lugnt. :)

    2014-02-18 | 18:38:27
  • Emma säger:

    Har du testat kognitiv beteende terapi?? Kbt alltså. Finns online via Karolinska Huddinge. Kan starkt rekommendera. Tror det skulle passa dig!

    Går in på din blogg varje dag. Du är en gud på att skriva. Och hag bryr mig om dig. Kram!!!

    2014-02-18 | 18:41:11
  • Emma säger:

    Som nån skrev tror hag benhårt att det ibland kan va bra att gå ur comfort zonen och träffa folk och säga ja. Kan ibland va bekväm och säga nej men oftast får jag energi av att göra saker fast jag trodde motsatsen. Liksom bryta vardagsmönster för att kunna bryta tankemönster.

    2014-02-18 | 18:43:28
  • Emma säger:

    Men gu kan inte skriva :) hag=jag

    2014-02-18 | 18:44:05
  • Caroline säger:

    Hej!

    Jag känner inte dig så mina ord kanske inte är relevanta. Men jag tycker inte det stämmer det där med att du skulle vara en sämre person för att du inte ägnar timmar åt att fundera ut rätt chokladkaka åt en vän. Som du har beskrivit dig och som jag har uppfattat dig innan så har du tagit hand om andra mycket och gjort saker för att andra ska må bra och för andras skull. Jag har lite drag av sådant själv, men har i samtalshjälp också insett att det inte är så bra i för stor dos heller. Att pleasa och göra saker för andra, ta hand om dem, leva för dem... Men inte sig själv i lika stor utsträckning? Kanske också då, i större utsträckning, finns inte lika mycket kvar att ta hand om och leva för när personer försvinner ur ens liv. Jag tycker inte det är den ultimata goda egenskapen alltid... Att göra allt för andra då. Ego power är bra med!! Ta hand om dig själv och nojja inte över vännerna just nu.
    Kram och skrivet i all välmening.

    2014-02-18 | 20:43:00
  • Hanna säger:

    Kanskeblir det här en konstig kommentar, men jag menar absolut inget illa. Jag läser varje dag och du skriver så underbart och sorgligt och jag hejar och hoppas att du snart mår bättre... Och idag när jag läste detta så började det så vemodigt, men i slutet när jag läser att du är rädd för danskar så brast det för mig. Jag började gapskratta! Fick en så himla rolig syn framför mig med världens konstigaste fobi! Så jag ville bara berätta att du gjorde mig glad idag... Dock på din bekostnad. Hoppas du inte tar illa upp, för det var absolut inget illa menat! Kram till dig!

    Svar: Nej, men jag vet. Det är knäppt. Men tyvärr helt sant. Danskar på TV, danskar på jobbet - jag fryser till is. Jag är knäpp, jag vet.
    trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

    2014-02-18 | 21:13:42
  • Klara säger:

    Men det är väl klart du kanske inte har energi till att svara på allt, eller alltid vara en närvarande vän, eller vara en supertoppenvän just nu. Du har ju gått igenom en hemsk sak. Då har man kanske inte alltid energi till sånt. :) Du behöver den energin till dig själv ibland tänker jag, för ibland krävs det mängder av energi att bara ta sig upp ur sängen på morgonen och att fejka ett leende.
    Vi förstår om du inte svarar på allt! :)
    Kram!

    2014-02-18 | 21:23:05
  • Samira säger:

    Om inte nu, så när?
    Det här är din tid att finna tillbaka till dig själv.
    Det är okej att inte alltid finnas där eller orka med.
    Det finns en tid att ta sönder och det finns en tid att sy ihop.
    Självklart är dina vänner viktiga, livsviktiga. Men just nu är du viktigast.

    All kärlek till dig.

    2014-02-18 | 22:39:19
    Bloggadress: http://bouaradajetaime.blogspot.com
  • CA säger:

    Jag har läst någonstans att "din" personlighet (dvs den som lade ner enorm tid på att hitta bästa chokladen/presenten/menyn/you name it) är den som har lättast att drabbas av ätstörningar. Nu menar jag för guds skull inte att du kommer att drabbas av det, inte alls, utan bara att det kanske är hälsosamt för dig att du är lite mindre av denna person och att du inte ska sakna just den biten av ditt gamla jag för mycket (kan detta misstolkas, nej det kan det inte va?). Stor kram!

    2014-02-19 | 07:54:05
Kommentera inlägget här: