Dag 223
Kategori: Allmänt
Lätt kollapsad och girig efter galen kärlek
Sitter på jobbet och lär bli kvar här tills timmen har blivit hiskligt sen. Det är såna tider nu. Jobbtider. Har bestämt mig för att ligga lågt. Ligga jäkligt lågt med allt tills jobbet har lugnat ner sig. Det måste vara viktigast nu. Jobbet. I och för sig borde även hälsan kvalificera in sig på den där viktighetsplatsen men är lite osäker på om den gör det helt och fullt. Försökte springa en liten runda i söndags, det var skönt, men går nu runt och stapplar för att benhinnorna tog alldeles för mycket stryk. Haha, jag har blivit en riktig glaslirare. Min pappa brukade alltid håna såna när jag var liten – folk som fick ont överallt och inte kunde bita ihop. Jag är egentligen vrålbra på att bita ihop. Men kanske inte lika bra på att faktiskt på riktigt hantera den där smärtan, stressen och oron. Nej, jag är nog rätt usel på det faktiskt. Även om jag ytterst sällan viker ner mig så tenderar både kropp och psyke att till slut säcka ihop. Och dit har det väl även kommit nu. Till ett lätt kollapsat tillstånd där det enda som hindrar mig från att säga upp mig från livet för en stund är den där instinkten att bita ihop. Bita ihop och köra på.
I morse vaknade jag med en viss melankoli i kroppen. Lite som att mitt erkännande om att jag troligtvis var förälskad tog ner mig i verkligheten igen. Ner i verkligheten där kärlek och känslor är svåra saker som inte bara utgörs av pirr i magen och passionerat hångel. Nej, det handlar om att vara i synk, det handlar om att må bra i sig själv, det handlar om att vilja samma sak, ja, det handlar om så mycket mer än pirr. Fan, jag hade förträngt det. Sist jag var kär var det nämligen inte så här svårt. Då fanns det inget annat än att följa sina känslors minsta vink och bara följa med på vågen. Följa med på den där förälskelsevågen och låta den omsluta en fullständigt. Förlora sig själv. Ja, hur illa det än låter vill jag förlora mig själv. Åtminstone för en stund. För en stund vill jag bara helt gå upp i en annan människa och låta lyckan fullkomligt explodera av förälskelsen som sprider sig i kroppen. Och jag vill göra det med en viss person. Tänk, det är ju helt galet att jag känner så. Helt ofattbart jäkla galet. Jag vet att jag ska vara tacksam över det och definitivt inte vara så här idiotiskt ledsen för att inte han också befinner sig på en sextonårings mentala nivå när det gäller kärlek. Men ändå känns det lite sorgligt. Visste inte att tiden när man gjorde galna saker bara för att man var kär var slut. Visste inte att det fanns ett utgångsdatum för såna aktiviteter. Jag vill vara galen. Jag vill vara galen, kär, lycklig och frisk hela sommaren. Ja, så girig har jag blivit. Tror mig förtjäna både galen kärlek, lycka och hälsa på samma gång. Jag vill ha allt. Hörni, jag vill ha allt. Nu med en gång vill jag ha det.
