trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

Ett osannolikt märkligt sms
Jag måste erkänna en sak. Jag säger till mig själv och till alla andra att den där göteborgskollegan bara är en intressant bekant. En intressant bekant som är rolig att smsa med. Men vet ni. Idag har jag surfat på tågbiljetter till Göteborg. Vet ni hur patetisk jag känner mig? Den här killen är inte intresserad av mig på det sättet. Det är jag helt säker på. Tonen i hans sms, känslan, stämningen, nej, det är bara lite skämt vi langar fram och tillbaka. Ändå har min hjärna kilat iväg i en helt annan riktning. En riktning som han inte vill gå. En riktning som jag inte ens vill gå.

Som om inte det vore nog drabbades jag av ett sånt akut behov av att berätta det här för honom. Ja, ni får slita ert hår och förundras över hur osannolikt bisarr jag är. Jag skriver alltså ett sms där jag fläker ut varenda en av mina motstridiga känslor. Jag skriver att jag har kollat på mobilen hela dagen. Jag skriver att det är på grund av honom. Jag skriver att jag till och med har surfat på biljetter till Göteborg. Jag skriver att jag inser att vi förmodligen aldrig ens kommer att träffas igen. Jag skriver att jag älskar den här låtsatsverkligheten jag har skapat mig där jag inte längre är ensam, ledsen och älskar min före detta pojkvän. Jag skriver att jag knappt kommer ihåg hur han ser ut men att jag på något sätt har fastnat. Fastnat för honom. Jag skriver att jag blir så glad av att tänka på honom att jag måste lägga en hel massa kraft på att stoppa mig själv från att skicka ett sms.

Det skrev jag. Och nu sitter jag här. Med den pirriga känslan ersatt av ett fasansfullt: what the fuck? Vad hände? Här har jag en helt oskyldig och trevlig bekantskap på gång, men givetvis sabbar jag. Som bara jag kan. Min vän sa en rätt så rolig sak idag i telefon till mig: ”Du har ju inte varit ute på marknaden sen du var sexton, klart att du inte har koll på såna här grejer, men lita på mig, jag kan sånt här”. Haha, nej, hon har rätt. Jag har inte koll. Vet i och för sig inte ens om jag vill ha koll på sånt här. Jag vill inte in i den här världen. Där osäkerhet och rädsla förefaller vara pirrets närmaste följeslagare. Nej, jag är inte redo. Och jag vet inte om jag någonsin blir det.