trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 308

Kategori: Allmänt

Lakrits och motpoler - balans?
Hetsäter lakrits. På ett sätt som gör att allt känns bra men ändå så jävla dåligt på en och samma gång. Undrar varför jag alltid gör så. Varför det alltid slutar med att jag missbrukar allt jag tycker om. Hetsar, överdriver, överkonsumerar. Lakrits. Cola Zero. Ljuslyktor. Lypsyl. Människor. 

Människor är det som det lättast går snett med. Människor. Eller ja, en särskild människa. R. Jag känner så mycket. Jag känner så mycket, så starkt och så intensivt att det nästan känns som en drog. En drog jag kämpar för att inte bli beroende av. Jag vill hålla mig cool. Jag vill hålla mig casual. Jag vill hålla mig laid back. Men vet ni, det går så förbannat dåligt. 

Jag har feber. Jag har feber för den där jäkla människan som kröp under mitt skinn och nu håller sig stenhårt fast. Det är svårt att känna sig självständig när man hela tiden saknar, längtar och crejvar närhet. Det är svårt att vara den där S jag såg framför mig. Cool, obrydd och icke-behövande. Ska det behöva vara så? Ska det behöva vara så bara för att jag är kär? Bara för att jag älskar, vill ha och saknar - ska jag då inte kunna känna mig självständig? Varför måste de kännas som två motpoler? 

Jag vill vara allt. Jag vill älska andra. Jag vill älska R. Intensivt vill jag älska R. Men samtidigt, och kanske till och med mest av allt, vill jag ju älska mig själv. Jag vill sakna och längta. Jag vill sakna så att det kryper i hela kroppen. Men samtidigt vill jag kunna uppskatta mitt egna sällskap. Mitt alldeles egna sällskap.

Om jag ska vara helt ärlig har jag svårt att hitta balansen just nu. Det tippar lätt över åt det ena eller andra hållet. När det tippar över i ett förälskelserus är jag lycklig, men också rädd. Jag är livrädd för att historien ska upprepa sig. Livrädd för att allt det fina en dag bara ska försvinna. När det tippar åt det andra hållet, då blir R rädd eftersom jag hetsigt börjar prata om att vi inte borde ses hela tiden eller ta mer pauser från varandra. Trots att det ju inte är det jag vill. 

Helvete, jag saknar verkligen balans. Jag saknar den där förbannade balansen och hur jag än gör verkar den inte riktigt infinna sig. Högt eller lågt, glad eller ledsen, uppe eller nere, det verkar vara det enda jag riktigt klarar. Fan, det känns inte riktigt rimligt ju?

Kommentarer

  • Veronica säger:

    Våga vara förälskad! Jag förstår att du är rädd. De flesta av oss är det mer eller mindre, och det är verkligen inte konstigt om du (också!) är det. Du har gått igenom något väldigt tufft och jag tror som flera andra kommenterade i tidigare inlägg att bland det värsta är att ni aldrig fått ett riktigt avslut, du och dansken.

    Men nog om det! Det som har varit går inte att ändra på. Men framtiden har vi alla möjligheter att påverka! Våga vara förälskade, våga njut i stunden. Våga umgås hela tiden, om det är vad ni båda vill! Umgåsed varandra och andra på samma gång, så blir ni inte isolerade på det sätt du beskrivit i ditt tidigare förhållande. Önskar er all lycka, S! Läs ditt eget inlägg och våga ta vara på det här. Tro på er!! Du förtjänar allt detta och mer därtill. Kram.

    2014-09-02 | 23:27:44
  • Veronica säger:

    PS. Någon annan tipsade här i kommentar på tidigare inlägg om en bok som heter Hemligheten. Jag lyssnar nu på Storytel och kan bara rekommendera! Fascinerande läsning med hög igenkänning, om relationer och hur vi balanserar dem.

    2014-09-02 | 23:30:32
  • Anna säger:

    Hej!
    Har läst din blogg väldigt väldigt länge, men aldrig skrivit något.

    Jag var i en liknande situation för ett år sedan. Jag stod hela tiden och vägde mellan att vara en 'cool kid' versus ett stormande älskande hav. Jag vägde mellan att ta pauser versus att inte ta pauser. Jag stod och sa till personen som jag älskade mer än livet självt att nä, vi borde inte ses, att vi borde ta en paus lite då och då. För att faktiskt, den här kärleken går för fort.

    Nu i efterhand så ångrar jag det. Alltid bättre att ha älskat en person på alla sätt och vis, och visat sitt innersta än att försöka vara den där personen som försöker vara lite tuff och kall. Och. Att älska är ju du. Så varför inte bara vara dig själv? Resten brukar lösa sig på vägen.

    Anna

    2014-09-03 | 04:10:23
  • Anna säger:

    Vet du? Man kan inte älska lagom, då är det inte på riktigt! Det är inte alls konstigt att du är rädd, det var egentligen inte särskilt länge sedan du faktiskt blev dumpad på värsta tänkbara sätt, men ge dig själv möjligheten att bara kasta dig ut i detta och NJUTA. För det är berusande, uppfyllande och underbart att då lov att känna så som du gör för R. Jag fattar att du är rädd om den nya, starkare och mer självständiga Sara, men det är inte fel att ge sig hän för det. Det är tvärtom modigt! Förälskelse varar inte heller för evigt. Förhoppningsvis går det för er båda över i något djupare som kan hålla i många år, kanske livet ut, och under alla de åren kan du öva på att vara självständig och ändå en del av ett par. Men nu är inte rätt tillfälle, förälskelsens själva syfte är att man SKA bli beroende av varandra och bara ha ögon för den man är kär i, därför att det är här basen för ert framtida förhållande ska ligga. "Du och jag mot världen-känslan" grundläggs här! Du gör illa både dig själv och R genom att hålla ett avstånd ingen av er vill hålla! Men det är så lätt att säga och så oändligt mycket svårare att göra...! Men du får inte tro att du gör FEL när du ger dig hän, det är precis så som det ska vara!

    2014-09-03 | 06:17:49
    Bloggadress: http://annanosslin.wordpress.com
  • K säger:

    Jag tror helt som dig, att man måste hitta en balans även om man är förälskad. Börja med att INTE dra in R i din osäkerhet. Föreslå inte en massa pauser och liknande, för det det är inte det man gör när man är cool och förälskad heller. Planera in en dejt med en kompis, syster eller så och gör något litet på egen hand, det kanske är lagom? Då får du kanske mer kontakt med det som är bara du och inte du i förhållande till R. Att kräva så mycket mer av sig själv när man är tokförälskad tycker jag är för mycket;)

    Men precis som man kan förstöra genom att gnälla om "jag är så himla tjock/ful" eller liknande, så tror jag också att det förstör om man drar in andra osäkerheter i förhållandet. Vissa saker får man hålla för sig själv eller dela med sig av till kompisar i lagom dos.

    2014-09-03 | 06:48:29
  • Tove säger:

    Nyföräldskade människor får väl få vara lite osjälvständiga, tycker jag. Det lägger sig ju nästan automatiskt med tiden, och då kan man hitta en balans där man inte låter kärleken till en person vara allt eller prioriterar bort andra relationer (ska man såklart aldrig göra, men tycker inte det gör något att man är besatt av en person några månader, det är så försvinnande kort tid i längen)

    2014-09-03 | 13:30:51
  • Jennie säger:

    Du tänker för mycket! Pga av att du har tid att tänka för mycket! Du måste skaffa dig någon hobby som bara är din egen. Du behöver vara bara " Sara" ibland. T.ex som när du spela volleyboll! Då var du inte någons "Sara" utan bara din egen! INGEN kan ta ifrån dig det! Så hitta på något som du gillar, som du gör utan beroende till någon annan. Gym ? Volleyboll igen? Problemet med oss är att vi blir tillsammans med någon sen går vi runt och blir den personen, personen med den andra. Så ett par timmar i veckan, gör något som får tankarna på något annat. Jag gymmar och springer. Det är min egen tid. Om min kille lämnar mig, blir det oförändrat. För det är bara jag Jennie som gör det. <3

    2014-09-03 | 14:15:27
  • Anne säger:

    Jag är precis som du, satsar 100% på en sak. Jag tänker liksom "varför inte?". Hittills har det funkat bra, men det är klart att någon gång i livet lär man få det i fejset.. :/

    2014-09-03 | 19:36:48
Kommentera inlägget här: