trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 317

Kategori: Allmänt

Vajert Kerstin och en massa irritation

Vajert Kerstin. Ja, just det, vajert Kerstin. Det är dagens uttryck det. Säg mig, visst har ni hört det förut? Visst är det någon form av vedertaget uttryck? Alltså, inte bara "vajert", utan hela - "vajert, Kerstin"! Är det inte vedertaget borde det i vart fall bli det. Himla skön känsla på de orden, tycker ni inte?

Så. Vad har snurrat däruppe i knoppen idag? Jo. Förstår ni, jag har faktiskt redan skrivit ett långt inlägg idag. Världens längsta och mest konstiga inlägg om irritation. Irritation på R. Mitt i skrivandet insåg jag dock att irritationen var borta och därmed också behovet av att sätta tankarna på pränt. Texten ligger nu på min mobil. Opublicerad. Tankarna däremot, de fick komma ut i luften ändå. Ut genom munnen och stötas och blötas med världens bästa R.

Jag blundade när jag berättade det. Jag blundade när jag berättade om hur irriterad hans beteende har gjort mig. Jag blundade och hoppades att orden skulle låta milda, snälla, välavvägda och rättfärdigade. Jag vet inte om de gjorde det. Jag vet i ärlighetens namn inte om jag verkligen fick ut allt som det borde ha förts ut. Men ut kom det och R sa att han förstod. R sa att han höll med. R sa att han hade känt likadant.

Åh, det är bra, hörni. Det är superbra, även om jag inte alls är säker på att jag gav honom hela bilden. Vet i och för sig inte om jag måste det. Måste jag verkligen berätta om varenda knasig tanke och irriterande känsla jag har? Är inte säker på det. Är inte alls säker på det faktiskt. I vart fall inte när jag vet att felet ligger hos mig. När jag vet att det är jag som har irrationella och ologiska känslor.

Ja, finingar, det var dagens reflektion det. Gud, va platt det känns. Allt jag skriver här nuförtiden känns så menlöst på något sätt. Som skolmat (som jag i och för sig konstigt nog alltid har älskat...) eller som jätteosten på 2,2 kilo jag har köpt och tryckt in i kylskåpet i en hm-påse... Menlösa. Jag längtar efter tid för att riktigt djupdyka i det där skrämmande men också så spännande virrvarret av tankar som finns i min hjärna.

Snart kanske. Snart kanske något riktigt insiktsfullt kommer. Till dess får ni nöja er med vanliga, tråkiga, platta S som blir irriterad på sin killes oförmåga att släcka lampor. I-landsproblem extraordinaire alltså...

Godnatt kompisar. Sussa sött.

Kommentarer

  • Tina säger:

    Tänk vad tråkigt livet hade vart om allt var enkelt :) Men allt brukar bli ganska bra ändå, tillslut, på ett eller annat sätt. Godmorgon :)

    2014-09-12 | 06:38:52
  • becca säger:

    Fast jag tror att det som skiljer en bra bloggare från en inte riktigt lika bra är att någon som är bra på att skriva även kan få vardagliga texter att låta intressanta. Det tycker jag du lyckas bra med :)

    2014-09-12 | 09:51:19
  • A säger:

    Det är bra att säga vad man tycker. Inte elakt men på ett bra sätt.
    Kram ❤️❤️

    2014-09-12 | 14:28:07
    Bloggadress: http://motnyalivet.blogg.se
  • Ellen säger:

    Vore kul att få höra lite hur du tänker inför valet!! Liten önskan bara.. Ha en härlig helg!

    2014-09-12 | 14:34:58
  • Jessica säger:

    Skönt att du pratade med honom :) Det brukar lösas sig de mesta när man pratar :)

    2014-09-12 | 15:31:22
    Bloggadress: http://lifetale.blogg.se

Kommentera inlägget här: