trehundrasextiofemdagarnu.blogg.se

En berättelse om kärlek. En berättelse om sorg. En berättelse om att försöka ta sig upp. En berättelse om att försöka bli stark och självständig.

Dag 275

Kategori: Allmänt

Kärleksfunderingar och självständighet

Jag ligger i sängen. Bredvid mig ligger världens vackraste människa och sover tungt. Jag har gått och blivit så kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Blivit kär i hans ögon, hans läppar, hans händer, hans lukt och hans röst. Jag har blivit kär i hans sätt att berätta saker på, hans benägenhet att använda avancerade ord i vardagligt prat och hans syn på livet och världen i stort. Jag vill veta vad han tänker på, jag vill veta vad han tycker om saker och jag vill dela med mig av precis alla mina egna egendomliga funderingar till honom.

Han springer. Han springer fort. Jag tror att det beror på denna intensiva förälskelse som jag känner har slagit rot i oss båda. Han springer och det gör mig rädd. Rädd att det en dag bara ska vara borta. Jag berättade det för honom och jag tror kanske att vi landade i att vi måste bromsa. Det låter logiskt och klokt. Men det skapar ändå en klump i magen. Jag surfar på en fantastisk våg just nu. Surfar och mår bättre än vad jag någonsin har gjort förut. Om vi bromsar, vad händer med den vågen då? Tänk om den dör ut?

Jag vet att detta analyserande inte gör någon människa glad, men hjärnan spinner. Jag vill så gärna ge mig och denna R optimala förutsättningar. Optimala förutsättningar för att ta över världen tillsammans och få det där livet som vi redan har småskojat om. En massa bleka, tjockhåriga, charmiga, smarta kids med intensiv blick. Ja, just de orden har vi skämtsamt yttrat.

Igår fick jag något så vidrigt ont i magen. La mig på köksgolvet och kved. Orkade inte vara stark. Har redan kämpat emot för många kramper denna vecka. Han la sig bredvid, tog min hand och frågade om han kunde göra något. På åttonde dejten gjorde han detta. Fan, han är speciell. Han är verkligen det. Han är löjligt bra. Löjligt bra för mig. Löjligt bra för framtiden. Och fan, vad det gör mig rädd. Han är så bra att jag inte vet hur jag ska få behålla honom. För det vill jag. Jag vill ha honom nära länge. Ja, det kanske är förälskelsen som talar, men just nu känns det som att jag vill ha honom nära för alltid. Ända tills jag blir gammal och grå vill jag ligga på hans axel och prata intensivt om familj, vänner, kylskåpsinnehåll, framtid, hårsnoddar och allt däremellan.

Jag är kär. Det är inget tvivel om saken. På det känner jag mig dessutom väldigt tillfreds med livet just nu. Redan innan jag träffade denna R var livet härligt. Livet var härligt och jag hade hittat fotfästet igen. Jag har en lång väg att gå men jag börjar verkligen sniffa på den där självständiga och starka S som jag så länge har eftersträvat. Hon börjar sakta ta form och helvete vad befriande det känns.

Oavsett R och allt det härliga pirret som snurrar i kroppen, känner jag mig starkare än någonsin. Och självständigheten, den har jag redan klargjort för R att jag aldrig någonsin kommer att släppa. Nej, självständiga S är här för att stanna. Även om hon nu också gärna skulle vilja ha den där R att dela allt det fina som livet har att erbjuda med. För jäklar vad mycket fint det finns i livet hörni. Gudars, vad mycket fint som finns i mitt liv just nu. Familj och vänner. Inspiration och drömmar. Ett materiellt överflöd som jag faktiskt njuter av. Jag hoppas att ni har en fantastisk sommar finaste ni. Njut allt ni kan nu för tusan.

Dag 273

Kategori: Allmänt

GALET KÄR
Sitter på Clarion Signs takterrass. Sippar på en fantastisk drink och vänder ansiktet mot solen. R är på toaletten och jag kastar mig på telefonen för att uppdatera er. Jag är numera officiellt GALET KÄR. Ja, ni hörde mig, skyddsnätet är upprivet (några trådar finns eventuellt kvar) och jag tillåter mig att drunkna i hans blick. Fan i hela helvete vad underbar denna människa är. Precis allt känns bra. Hela bröstet vrålar i glädje och endorfinet rusar genom kroppen. Jäklar, vad förälskad jag har gått och blivit. Förälskad i någon som verkar vara på riktigt. För ja, denna R är på riktigt. Det är ingen tvekan om saken. Han är på riktigt och i alla fall för stunden vill han vara med mig. Satan, va härligt.

Dag 272

Kategori: Allmänt

Inbillad heting
Jag åkte hem från landet halv sex imorse med syster och pappa som skulle jobba. Sen dess har jag städat min lägenhet. Konstant. Är nu dyngsvettig. När jag stod där och fejade som bäst kände jag hur det började rinna mellan brösten. I någon störd tankegång fick jag för mig att jag nog ändå såg rätt het ut där jag stod i bara bh och minikorta träningsshorts. Sagt och gjort, jag knallar fram till spegeln i hopp om att spegelbilden som möter mig ska bumpa upp mitt signande humör några snäpp. Alltså. Hahahaha. Jag är helt uppenbart inte en sån person som ser sexig ut vid ansträngning. Jag var absolut illröd i hela ansiktet. Håret hängde i testar ur knuten jag så noga satt upp innan. Jag hade lyckats få någon svart smuts på ena kinden och armen. Brösten hade mer än smugit sig ur bh:n (var halvt ute och inte på ett sexigt sätt). Dessutom hängde minishortsen ner på sniskan och visade större delen av mina småblommiga mormorstrosor. Seriöst såg det så roligt ut att jag började gapflabba. Och särskilt med tanke på att jag på riktigt fått en känsla av att: ja, jag ser nog rätt het ut nu. Hahaha. Jaja, det är bra. Att jag ändå kan känna mig het trots att verkligheten ser annorlunda ut. För den där känslan, den kan man komma långt på, inte sant?

Dag 271

Kategori: Allmänt

En mindre uppsats om den här R-grabben

Trots all sol, värme, familj, glassar, skojiga aktiviteter och lata stunder har det letat in sig en strimma ledsamhet i mig. En viss melankoli har lagt sig över mitt sinne idag. Jag har kämpat hårt för att slå bort det men har inte riktigt lyckats. Landet är fantastiskt och min familj är på många sätt världens bästa, men jag känner mig ändå oförklarligt ledsen. Jag saknar mina vänner och kollegor. Jag saknar människor generellt. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar R.

Jag vill egentligen inte vara kär. Jag trodde att det kanske var det jag ville, men jag har insett att jag är katastrofalt dålig på att vara kär. Det känns för mycket. Det är för intensivt. Om jag inte distraheras av föräldrar, systrar eller kusiner vandrar tanken till den där jäkla grabben. Den där grabben som på något sätt har krupit in under mitt skinn och naglat sig fast. Jag crejvar hans röst, hans lukt, hans blick och hans hud. Särskilt hans lukt - det är helt galet va gott den mänskan luktar.

"Dejten" vi hade i onsdags kan inte beskrivas på annat sätt än helt fantastiskt underbart kalasbra. Nyduschad, lätt sminkad och iklädd en ljusrosablå vippig veckad kjol i kombination med ett nyinköpt krispigt vitt linne med en perfekt lagom urringning tog jag runt tvåtiden tunnelbanan till Fridhemsplan och mötte upp R som satt med en cola och sin tegelstensbok längst ut på Mälarpaviljongen (ledsen för alla Stockholmsreferenser nu). På väg dit busvisslade en krallig backslicksnubbe efter mig. Ja, jag erkänner, den visslingen satt precis där den skulle (och nej, folk visslar ytterst, ytterst sällan efter mig).

När jag såg R sitta där sköljde det en våg av nervositet över mig. En nervositet som intensifierades av det faktum att jag kände att jag faktiskt hade saknat honom. Jag trodde inte att jag var så nervös men när jag stod där vällde det in. Kinderna blossade och jag fick ett sånt där fånigt leende på läpparna som inte kändes något vidare coolt. Vi är fortfarande på det stadiet att jag inte är helt säker på hur vi hälsar på varandra. Sker det med en enkel kram, en lätt puss eller en intensiv kyss? Så oklart. Oklart men också lite spännande.

Vi kramades, pussades lätt och gjorde något halvtaffligt försök till en kyss. Eh. Ja. Jag satte mig sedermera bredvid honom och vi köpte jordgubbar, dricka och en räkmacka (eftersom den galningen aldrig tycks ha ätit något när vi ses). Vi åt och drack och pratade om allt. Ett sånt där otvunget prat om just precis det som ploppar upp först i huvudet. Reflektioner och funderingar, berättelser och skämt. Högt och lågt, allvarligt och skojigt.

Nog för att mina läppar hade letat sig till hans flertalet gånger under tiden vi satt där, men den där riktiga djuriska kyssen hade vi inte utsatt de andra gästerna för. Väl ute på den lilla gångvägen längs med Norrmälarstrand stannade vi plötsligt upp och BAM. Jag skojar inte nu, det slår fan i mig gnistor om oss. Kanske är det så alla känner när de får en bra kyss, men för mig är det nytt. Nytt och nästintill mindblowing. Det är djupt och hetsigt, lätt och försiktigt. Det är allt på en och samma gång.

Vi gick längs med vattnet. Han höll om mig. Höll min hand. Höll runt min midja. Höll om mig på en massa olika sätt. Jag älskar när han gör så. Jag älskar när han liksom tycks glömma bort sig och drar mig intill sig på ett sätt som på något vis känns impulsivt och oväntat. Det är som att det finns en dragningskraft mellan oss som för oss nära varandra. Det är coolt.

Efter en stund satte vi oss ner och tog en iskaffe. Satte oss i en soffliknande sak där hans ben kunde nudda mina. Det är så härligt! Det är så härligt att få vara på det där stadiet igen när en bensnudd betyder något. När en bensnudd bränner och gör att hela kroppen reagerar. Vi snicksnackade lite till och gick sen vidare. Allt medan solen sken intensivt. Vi gick runt Stadshuset och jag tryckte mig intill honom mot fasaden. Kysste honom så att jag blev alldeles snurrig. Snurrig, knäsvag och lyckoberusad.

Promenaden fortsatte och efter ett tag frågade han om jag insåg vart vi var på väg. Nehej, det hade jag såklart inte insett, men förstod av hans fråga att vi närmade oss hans lägenhet. Hans lägenhet var fin. Inte flådigt fin utan mysigt fin. Hemtrevligt fin. Det tog uppskattningsvis fem minuter innan vi låg i varandras armar i hans märkligt upphöjda säng. Här hände något konstigt i mig. Jag blev kalasnervös. Förut har jag inte känt så i sängen. Jag har känt det som att där vet jag åtminstone att han vill ha av mig, medan det andra - pratet, hängandet, myset, dejtandet - har gjort mig osäker. Men här blev jag nu livrädd i sängen. Rädd för att inte vara bra nog. Rädd för att denna människa som jag av en slump har börjat tycka så mycket om på riktigt inte skulle tycka att jag var tillräcklig när det inte längre handlade om att bara få ligga.

Usch, hemska tanke. Hemska, jobbiga, ångestfyllda tanke. För felfritt är det inte. Långt ifrån. Vi tar konstiga pauser, tappar rytmen, blir trötta och gör annat sattyg och det känns på något sätt som att det är mitt fel. Som att han är van vid en helt annan nivå och jag drar ner honom. Det är lite jobbigt att de tankarna har börjat vandra sig in. Särskilt som jag hade börjat få lite självförtroende i sängen. Självförtroende och en känsla av att faktiskt kunna ge de där grabbarna en upplevelse utöver det vanliga. Den känslan är svår att få till i all nervositet som kommer av alla dessa jäkla känslor som har börjat slå ut i kroppen.

I vart fall. Vi stannade i hans lägenhet i några timmar. Hängde. Pratade. Drack läbbig kokosdryck som han bjöd på. Surfade på nyheter, fallskärmshopp och sexleksaker. Haha, vi har en väldigt öppen dialog om det mesta. Det får man säga. Plötsligt spottade han ur sig sitt snus. Haha, han gjorde det på ett sätt som mest liknade en "kräkningsharkling" varpå jag med glimten i ögat påpekade att det ju var fräscht gjort. Han skrattade och sa "fan" följt av en kort utläggning om att han är alldeles för bekväm med mig. Det känns bra. Många säger det till mig, att de känner sig bekväma med mig, och jag fullkomligen älskar det.

När vi hade suttit i hans soffa ett tag, jag endast invirad i hans tunna påslakan på bästa filmmanér, bestämde vi oss för att gå ut och äta. Klädde på oss och gick ut i den heta sommarkvällen. Han tog mig till världens mysigaste kvartersrestaurang och vi satte oss vid ett bord och åt pizza omgiven av hundratals fotografier och tidningsurklipp. Ljuset var dovt och stämningen nästan lite jobbigt romantisk. Vi var ju inte där. Inte uttalat i alla fall. Vi var inte på ett romantiskt stadie. Och tanken var väl egentligen att vi aldrig skulle hamna där heller.

När vi hade ätit klart gick vi ut hand i hand. Gick några kvarter varpå han stannade upp och frågade nästan lite blygt om vi skulle sova tillsammans. Hahaha, vilken fråga. Vi har haft fem dejter och har spenderat lika många nätter tillsammans. Klart vi skulle hänga hela natten. Inte en chans att jag tänkte släppa hans hand efter en sån fantastisk dag tillsammans. Vi strosade genom stan. Tittade upp på stuckaturen, pratade om takvåningar och andra drömmar vi hade alltmedan vi tog oss mot tunnelbanan. Hånglade som tonåringar och jag kände mig så där härligt uppspelt.

Väl hemma hos mig kastade jag mig i soffan. Magontet tog över mig och jag kved. Vi låg i soffan, jag på hans arm och med ansiktet vid hans hals. Jag smekte honom trevande men med den jäkla nervositeten ständigt närvarande hade jag liksom tappat feelingen. Jag bad honom visa vad han gillade. Och som han visade. Han visade precis vilken beröring han tyckte om att få, och jag blev så glad för att han vågade berätta; för att han är så säker i sig själv att han utan tvekan tog min hand i sin och visade mig. Sen spenderade vi nästan hela natten vakna i sängen pratandes och spelandes låg musik på mobilen. Jag borde ha varit trött men kände mig konstigt pigg. Jag ville bara ligga precis så i en vecka. Åh, det var länge sen jag mådde så bra som jag gjorde där i sängen den natten med R.

Dagen efter åt vi frukost framför tv:n. Låg nära, nära. Ett, två, tre var klockan halv två och han skulle röra sig hemåt och jag mot landet. Vi gick till tunnelbanan och jag hoppsade och studsade som värsta ping-pongbollen. Jag var bara så glad! Vi hånglade och han sa om igen alla de där fina sakerna. Alla de där sakerna som jag såklart vill höra men inte riktigt vågar tro på. Alla de där sakerna som vill leta sig in i hjärtat men som jag inte riktigt låter det göra. Inte än. Ja, jag känner mig lite kär och jag blir alldeles pirrig bara av tanken på denna R, men jag känner samtidigt hur murarna fortfarande finns där. Redo att skydda mig om hans ord en dag inte visar sig sanna.

Jag vill falla. Jag vill falla handlöst. Men jag vet inte om jag vågar. Så jag håller emot. Jag håller krampaktigt emot och stannar vid att jag kan unna mig att känna mig lite kär. Lite pirrigt kär. Det räcker så. En infantil förälskelse som jag inte tillåter växa ens en smula förrän förtroendet finns där. Förtroendet och tilliten till att jag inte blir lurad, ljugen för eller förd bakom ljuset på minsta lilla sätt. Till dess försöker jag distrahera mig bäst det går. Hänger med de där systrarna, föräldrarna, fastrarna, farföräldrarna, kusinerna och vännerna som gör mig så glad att det nästan gör ont i hjärtat. Tillåter mig att vara lite kär samtidigt som jag försöker njuta av allt annat fint i livet. Åh. Livet är bra. Det är det. Trots en hel del ledsamma stunder och ångestfyllda nätter är livet faktiskt bra. Jag är ur det gråa och ur danskjävelns grepp på riktigt. Jag är S igen. En jävligt mycket bättre S än förut. Och oj, va härligt det känns.

Dag 270

Kategori: Allmänt

Di dära söstrarna
Dag 270 är här och min syster förkunnade precis att det bästa hon vet är när jag skriver hur fantastiska hon och vår andra syster är och någon snäll läsare här på bloggen kommenterar om hur bra de verkar. Haha, hon är en smula knäpp faktiskt. Narcissist rentav. I vart fall. För att göra världens finaste syster glad och för att det dessutom råkar vara helt sant vill jag nu bara berätta för er att mina systrar är det bästa på denna jord. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Idag åkte vi båt; mamma, pappa, systrarna och jag, och återigen blev jag påmind om hur fantastisk familj jag har. Systern som gärna vill bli omnämnd här satt längst fram i båten och vi kallade henne för vårt kuttersmycke där hon satt med sitt långa blonda hår och smörjde in sig noggrant. Väl framme hoppade vi ur båten och gick och köpte glass. Snabbt bestämdes att alla systerystrar skulle ta samma glass - Solero - en glass som vi senast ätit tillsammans under en biltur i Tyskland för tolv år sen. Nostalgin var total. Vi åt glass och jag drällde ner över både armar och ben. Snyggt värre. I vart fall. Mina systrar (och kusiner med för den delen) är så jäkla bra på alla sätt och vis. De pratar, skojar, badar, solar, äter och skrattar med mig varje dag och jag är dem evigt tacksam. Love you mysälsklingarna. Love you big time.

Dag 269

Kategori: Allmänt

En grabb och att vara någons plan

Hahaha. Var så nära på att skriva ytterligare ett inlägg om hur fantastiskt det är här på landet. Men alltså. Börjar känna mig som en dålig skiva på repeat. Så vad ska jag då istället dela med mig av...? Eh. Hmm. Kanske det lilla faktum att det pirrar och spritter i hela min kropp?! Kanske det lilla faktum att det pirrar på ett sånt sätt som bara kan betyda en sak. Ja. Jag har banne mig gått och blivit lite kär. Solen har skinit och jag har hånglat i vartenda gathörn. Tittat djupt in i en annan människas ögon och legat och pratat i många långa nätter. Helt plötsligt har jag alltså gått och blivit lite kär. Kär i en av de där grabbarna som jag har tjatat om i flera veckor nu till några av ers stora förtret. Ja hörni! Jag är ta mig tusan kär. Men inte på ett sånt där osunt "kan inte glädjas åt något annat-sätt" utan mer bara en varm behaglig känsla som förgyller allt som händer och sker runt mig. Ett pirr som finns där men som för den sakens skull inte upptar hela mig. Bara lite lagom sådära.

Som ni säkert kan lista ut är det den här R som är orsaken till alla dessa fjärilar och glädjeskutt som fyller min kropp just nu. R är ett år äldre än mig och smart, intressant och trevlig som sjutton. Smart, intressant och trevlig på ett avslappnat och coolt sätt. I mina ögon är han dessutom något av det snyggaste som går i ett par skor, men jag hoppas i hemlighet på att det enbart är min subjektiva åsikt och att den allmänna uppfattningen istället är något mera neutral. De där killarna är ju liksom de bästa - de som man själv av outgrundliga anledningar anser vara Guds gåva till mänskligheten men andra bara tycker ser ut som en helt vanlig grabb. Jag tror kanske att det kan vara så. Och det gör mig himla glad.

Jag och denna R har setts fem gånger. Vi har druckit drinkar, läsk, öl, lemonad och iskaffe. Vi har ätit jordgubbar, chokladbollar och pizza. Och vi har ätit otaliga snacks i köket i min lägenhet. Vi har suttit och pratat i solen i timmar. Vi har hånglat längs med Norrmälarstrand och i en hel massa gathörn. Vi har spenderat inte mindre än fem nätter i min jättestora säng och bara snicksnackat om allt mellan himmel och jord i evigheters evigheter. Hållit handen och smekt varandras hud som om den vore det allra dyrbaraste silke. Denna grabb är på riktigt. Det är inte bara sex, det är inte bara skojig kamratskap, det är något annat. Vad det exakt är vet jag inte, men jag vet att det är någonting. Någonting som känns både läskigt och spännande.

I förrgår träffades vi och ett, två, tre tryckte han bort sin Tinder och sa att han var på väg att falla. Falla för mig. Jag sa om och om igen att det ju inte var planen, att det bara skulle vara en oseriös sommarfling och att jag inte ville förstöra hans plan om en festlig och flirtig sommar. Hans svar: "Jo, ja, så var det, men det har ändrats. Du är min plan nu." Ja. Det är en bra kille. En jävligt bra kille.

Dag 267 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En oväntad, vänlig gest
För några minuter sen satt jag och trasslade med mitt armband. Fick bara inte in den dumma öglan. En av nackdelarna med att vara singel, helt klart. Efter ett tag böjer sig en ung tjej som sitter mittemot mig fram och frågar om jag behöver hjälp. Flink i fingrarna fixar hon armbandet och jag säger tack fyra gånger. Åh, vad det värmde i hjärtat. Jag vet inte varför men det gick rakt in. En liten gest för en helt främmande människa på tunnelbanan. Även om sånt kanske egentligen borde vara självklart tyckte jag att det var så coolt. Coolt, modigt och hoppingivande. Himmel va många bra mänskor det finns därute. Åh, va härligt.

Dag 267

Kategori: Allmänt

Sommar, ungdom, lort och klädvalspärs
Sommaren fyller just nu vartenda litet utrymme i min kropp. Tankarna fylls av sprängfulla blåbärsbuskar och varma klippor. Stillsamma vågskvalp och högljudda gapskratt. Hetsiga kanonkulehopp och irriterande lock för öronen. Jag har haft två underbara dagar på landet med min vän och en massa härliga familjemedlemmar. Vi har gjort allt det där som hör sommaren till. Badat. Solat. Promenerat. Sovit mitt på dagen. Plockat bär. Bränt oss. Ätit jätteglassar. Suttit ute långt in på natten och bara andats.
 
I någon lustig idé om att jag minsann aldrig ska bli gammal och tråkig övar jag både på rondater, handstående, jonglering och bakåtdyk. Det går fint! Även om mina systrar anser att den röda ton mitt ansikte antar efter några sekunders handstående inte kan vara sund och jag dessutom får lock för öronen som håller i sig i timmar efter bara ett bakåtdyk måste jag säga att det faktiskt går himla bra. 26 år, lite skamfilad och skör men still going pretty strong skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. Eh. Ja. Det duger för tillfälllet.
 
Nu sitter jag hemma i min lägenhet som ser ut som "hej kom och hjälp mig". Så vidrigt stökigt och smutsigt. Usch. Vilken lortgris jag är. Måste städa. Ska om några timmar träffa den där R. Är förvånansvärt lugn. Visst är jag nervös, men samtidigt, jag tycker mest att det ska bli roligt. Försöker att inte ta det så allvarligt även om jag ska erkänna att det här med klädvalet är en riktig pärs. Puh. Blir alldeles svettig bara jag tänker på det. Huvaligen.

Dag 265

Kategori: Allmänt

En riktig klippa
Idag har jag hängt med samma kompis som jag sov över hos förra veckan och som jag även hade över på champagne i fredags. Hon och hennes lilla hund har kommit ut till vårt landställe. Här åker vi flakmoppetur till glasscaféer, ligger på klippor i solen, busar med vovven i havet, badar i poolen tillsammans med hela släkten, läser tidningar med frisyr- och resetips och skriver listor på allt trevligt vi ska göra i höst. Livet är så mycket lättare, roligare och bättre med henne i det. Hon är en sån där stabil stöttepelare som finns där no matter what. Egentligen trodde jag nog aldrig att jag skulle hitta en sån vän. Men helt plötsligt känns det som att jag faktiskt har gjort just det. Hittat någon som finns där hur mycket det än stormar och viner. Hittat någon som gör livet så fantastiskt mycket bättre.

Dag 264

Kategori: Allmänt

Sol
Jag har solat idag. Solat mig polkagrisrandig. Lyssnat på farfars historier i många många timmar samtidigt som solen fullkomligt stekt mig. Inte helt lyckat om jag ska vara ärlig. Hade smörjt mig, men det visade sig vara en osedvanligt slarvig smörjning. Är således kritvit på vissa partier men illröd på andra. Är nu föremål för hela släktens åtlöje. Rätt roligt egentligen. Har inget emot att min familj skrattar åt mina missöden. Inget alls emot det faktiskt. 

Himla god kyckling

Kategori: Allmänt

Jag har ju länge pratat om att jag ska ge er fler recept, särskilt nämnde jag någon gång ett kycklingrecept minns jag. Haha, om jag ska vara ärlig minns jag inte helt vad för kyckling jag tänkte på just då, men här kommer i alla fall ett litet recept på en himla god kyckling.

Ta kycklingfilé. Skär upp den så som du bäst tycker om den - i strimlor, i bitar, utbankad eller liknande. Eventuellt vill du även trä kycklingen på blötlagda spett men det är ju verkligen bara en fråga om man gillar pinnar eller ej. Själv brukar jag undvika dem om jag inte har storfest, då känns det av oklar anledning som om spett är ett givet val. Ja, fråga mig inte, men så känns det.

I vart fall. Kycklingen är uppskuren och du kan äntligen fortsätta med det roliga. Stoppa en jäkla massa skalad ingefära (jag veeeet, jag älskar de där fula knölarna), lite vitlök (tänk någon klyfta eller två (eller tre om du är lagd så)), en urkärnad röd chilifrukt (akta ögonen!), mer limeskal än du tror (ja, det fungerar med citronskal också - bäst är dock såklart citrongräs och limeblad om man är så exotisk av sig), stora mängder limejuice (ja, citronjuice fungerar - herregud det borde ni förstå vid det här laget...;)), lite olja (så att det går ihop sig), en nypa socker och salt i en matberedare (ja, mixer eller annat krossande redskap kan också fungera). Mixa till en härlig röra. Och - tada!

Så. Du kan mycket väl stanna där och få en utmärkt trevlig marinad. Men om du vill vara lite spejsig (vilket du allt som oftast vill) så häller du också i en skvätt sweet chilisås, jordnötssmör (vräk på bara), sesamolja (inga jättemängder), och koriander (ta stjälkarna!!). Därutöver kan man lätt slänga ner red curry paste, sambal oelek och soja också, men jag brukar faktiskt hoppa det.

Puh! Nu bör du ha en riktigt krämig röra där i matberedaren. Oavsett vad som nu hamnade där till slut... Häll så röran över kycklingen, antingen i skål eller plastpåse. Plastpåse är grymt, ta helst två stycken och lägg in i kylen över natten (räcker med någon timme om du har bråttom). Efter några timmar (läs minuter om tiden är knapp och magen kurrar) masserar du påsen lite så att kycklingen riktigt får tillfälle att suga i sig allt gott.

Trä eventuellt upp kycklingen på spett och gör sen en liten snabb glaze att pensla på. Ta en skvätt sweet chilisås (om du har), honung (eller socker om det krisar), lime (citron) och salt. Glaze klar. Man kan även spara lite marinad och blanda ut i glazen. När jag tänker efter är det just det jag brukar göra. Eh, just det. Gör så för tusan, det blir grymt!

Grilla kyckling och pensla sådär litegranna under tiden så att det känns bra. Över den färdiga kycklingen kan du också hälla lite sparad marinad (inte använd för tusan - av såna basilusker kan man typ dö (?!)). Ja. Ni förstår. Akta er för kycklingbaciller. Men ät mycket marinad. För den är stört god. Så god att man kan överväga att ha den som dricka också... Eh. Ja.

Jahapp! Så var det klart. Servera kycklingen till en cool nudelsallad, ris, bulgursallad, stekt blomkål eller andra grönsaker och en liten vitlöksyoghurtsås. Eller jordnötssås. Eller aioli. Eller annat gott. Ja, trots märkliga ingredienser passar den faktiskt till osedvanligt många saker. Egentligen är det ju bara fantasin som sätter gränser. Min fantasi sätter sällan gränser. Ibland blir det knas, ibland blir det guld. Den här veckan som kommer ska jag banne mig skapa lite guld. Oh ja. Lite guld comin' up.

Dag 263

Kategori: Allmänt

Glädjenivån är hög

Sitter nu på bussen ut till landet. Ut till havet. Ut till släkten. Ut till dagar av bokläsande, badande, volleybollspelande och storkoksmatlagande. Det där sista är jag tudelad till. Älskar ju att laga mat. Men att laga mat till 30 personer som egentligen helst äter kött, sås, potatis och isbergssallad vareviga dag är mindre kul. Egentligen längtar jag mest efter att stå i mitt eget kök nu. Handla precis allt som känns gott för stunden och bara njuta av att hacka, mosa, röra och sleva i pannor, grytor och skålar. Jag fullkomligen älskar sallader och det finns inget bättre än att i maklig takt hacka mig igenom grönsak efter grönsak, svischa ihop en god dressing/sås/röra och toppa med något av alla godsaker som jag brukar crejva till mina sallader. Jag smular fetaost, flagar parmesan och river prästost. Jag strösslar rostade solrosfrön, pumpakärnor, mandelflagor, pinjenötter, jordnötter och cashewnötter. Jag gör stora vitlökskrutonger och ugnsrostade bitar av tortillabröd. Jag marinerar bönor i mortlade örtdressingar och jag steker bacon och halloumibitar. Det finns ingen hejd på mig när jag börjar salladspimpa. Absolut ingen hejd alls.

Igår hade jag en spontan tjejkväll hemma hos mig. Satt på jobbet och plötsligt började det spritta i kroppen. Spritta av semesterrus. Jag drog iväg ett sms till en vän om hon inte ville komma och dricka champagne (fick i inflyttningspresent av kollegor) och äta tomatbruschetta med mig. Ett, två, tre så hade ytterligare två vänner blivit inbjudna. Vänner som faktiskt inte är vänner med varandra, bara med mig. Det gick en våg av nervositet genom kroppen när jag tänkte på det. Att jag bjudit in tre vänner som egentligen bara brukar umgås med mig. Men, men. Slog bort nervositeten, jobbade undan det sista och tog alla mina femton väskor och påsar som jag samlat på kontoret och drog till närmsta systembolag. Köpte en vitvinsflaska med en cool fransk tjej på framsidan och klarblå kork samt en alldeles bubbelgumsrosa flaska rosé. Hem i ilfart och in på mataffären. Jag tog bröd, jordgubbar, en massa grönsaker, godis, glass och glasstillbehör (ja, jag har snöat in på chokladsås, kolasås, minimarschmallows, mandel, daimkulor och bär...). Hem och fram med vinglasen och på med bästa peppmusiken. Den första vännen damp in och vi korkade upp champagnen. Alltså. Det blev en världsamysig kväll. Haha. Jag börjar nästan låta som en "vanlig bloggare" som myser med vin och plockmat på fredagar med bästa vännerna. Jaja, jag bjuder på det. Ni vet ju likväl som jag gör att allt inte är fullt så peachy hela tiden, även om jag nu ibland har fredagsmys overdose också. Mer fredagsmys åt folket säger jag bara. Åååååhhhh. Jag har en bra glädjenivå nu hörni. En himla bra glädjenivå.

Dag 262

Kategori: Allmänt

SEMESTER
Semester!!!! Hurra, hurra, hurra. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat efter detta. Få sova ut på morgonen. Få gå ut i solsken och bara vara. Få tid att göra allt det där som jag inte har hunnit med. Åh, vad jag har längtat efter semester. Jag ska träffa vänner, familj och förhoppningsvis den där R. Jag ska läsa böcker, titta på serier och bläddra i tidningar. Jag ska springa i skogen, hjula på gräsmattan, spela volleyboll med släkten och lyfta skrot på gymet. Jag ska göra ansiktsmasker, hårinpackningar och kroppsscrubs. Jag ska laga en massa nya maträtter, baka en hög med godsaker, sortera och uppdatera mitt skafferi och försöka samla ihop alla mina recept. Jag ska vara helt galen och ta en vän i handen och fuldansa på Stockholms gator och jag ska klä upp mig och gå på fest. Jag ska sätta mig ner och prata med farmor och farfar, ta deras händer och lyssna på vad de har att säga. Jag ska krama min systrar extra hårt och hjälpa mamma och pappa med alla deras bryderier. Jag ska planera för min och min kusins godisaffär i Boston. Jag ska göra min balkong till den mysigaste i stada. Jag ska ta mig tid och sträcka ut en hand till de som behöver. Jag ska upptäcka en himla massa saker - stigar i skogen, undangömda små fik, skymda klippor, mörka gathörn och fina utställningar. Jag ska göra precis allt som får mig att må bra. Åh, va härligt.
 
//Lyckoknarkaren

Dag 261

Kategori: Allmänt

Uppfräschning, ironisk dejt och kärleksfull vän

Så. Nu sitter jag hos frisören. Försöker få bort den värsta "postjobbhetsskabbigheten". Oklar utgång på den operationen. Kanske är jag ett förlorat fall. Vi får se. Vi får se om jag blir sådär härligt sommarfräsch som jag fantiserar om. Tvek på den just nu, men jag ger inte upp hoppet...

I övrigt är det jobb som gäller idag. Jobb följt av dejt med pirrkillen, R. Lång är han. Lång och lite skäggig. Charmig utav bara satan och allmänt supertrevlig. Parerar och kontrar varenda ironisk dryghet jag slänger ur mig. Det är bra. Det är en förutsättning för att jag ska trivas. Personen måste ha skinn på näsan, självdistans och en lite sarkastisk ton, annars blir det pannkaka.

Fan, va bra livet är hörni. Kvällen igår var inget särskilt men ändå magisk. Vännen och jag åt sushi, algsallad och chips följt av jordgubbar med glass. Så enormt gott. Vi satt på en filt med utsikt över vattnet i kvällssolen. Det var ta mig fasiken som taget ur bästa svenska sommarfilm. Oj, va fint det var. Fint och proppat med rogivande lugn, uppiggande skratt och kärleksfulla samtal. Livet är bra.

Dag 260

Kategori: Allmänt

Delad glädje
Är på väg till en av mina absolut bästa vänner nu. Kanske den bästa. Vi ska bara vara. Övervägde bio. Övervägde andra aktiviteter. Men fan, vi vill ju bara prata. Vända och vrida på saker tills de känns bra. Tills de inte skaver längre. Berätta om allt roligt som händer och uppleva den där känslan av att allt blir hundra gånger bättre när glädjen delas med någon man bryr sig om. Ha en fin kväll och glöm inte att ta hand om varandra. 

Dag 259 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Killar, män, grabbar, snubbar, dudes

Jag har ju dejtat en del. Och ja, jag har inte berättat fullt så mycket om just det på sista tiden. Dels för att jag inte vill skriva något som kanske sårar någon, dels för att jag, som jag tidigare har berättat, skäms för den här nyfunna killfascinationen jag har - för ja, jag läser era ord om att jag borde fokusera på mig själv, mina vänner och min familj, och såklart har ni rätt, men samtidigt, jag blir så glad av att springa på dejter... Glad och energisk. Glad och hoppfull inför framtiden. Så jag dejtar. Jag dejtar och flörtar lite överallt.

Sen göteborgaren berättade att hans känslor, vilka säkert bara var inbillade från början, hade suddats ut, har jag träffat fem (?!) olika killar. Fem väldigt olika killar. Vovven gick bort, hjärtat kändes skadat och jag sökte distraktion hos en påstridig men också intressant, rolig, smart och fin IT-konsult. Jobbade som ett as men lyckades ändå klämma in två träffar med denne man. Tog jobbdatorn under armen, åkte för att träffa honom vid tio och jobbade igen någon timme senare på natten. Hemma hos honom. När han sov. Ja, ett dåligt beslut ur sömnsynpunkt men orkade inte panikgråta en nattlig hemfärd från jobbet en gång till. Så jag sökte tröst i hans armar. Enligt honom var jag det snyggaste han någonsin hade sett. Och det smartaste. Och det sexigaste. Ja, ni förstår, bekräftelsen var total. Han är rolig. Han är intressant. Han är varm och trygg. Men han vill ha mer än vad jag kan erbjuda.

Nästa kille var en lite märklig, mystisk, hemlighetsfull, blyg typ. Honom träffade jag bara som hastigast. En kväll. Sent efter jobbet. Försökte skrapa mig innanför hans höga murar, men det var svårt. Alldeles för svårt.

Efter det hade jag välbehövlig paus från manssläktet och spenderade tid med familjen, farmor, farfar och gudmor.

Så var det helt plötsligt ny vecka. Ny vecka och nya möjligheter. Eller. Ja. Denna vecka gick helt åt att hetsa över jobbkillen. Och jobba såklart. Fanns inte mycket tid över till annat. Jobbkillen är fortfarande något av det vackraste jag har sett, men det utkristalliserades ganska snabbt att han enbart var ute efter bekräftelse (ja, kan jag klandra honom...?).

Söndagen kom och solen strålade. Jag ägnade hela dagen åt att promenera med en polis. En snäll, glad, trevlig polis. Ja, för det var ju den där polisfobin. Den känns kanske inte borta nu men åtminstone mer avlägsen. Och nej, det saknades tråkigt nog pirr. På alla sätt och vis saknades det pirr.

Öm i hela kroppen efter sjumilapromenaden med polisen fick jag feeling ensam hemma i lägenheten och gick in på Tinder. Där fanns ett meddelande från en kille jag hade pratat med sporadiskt under flera veckor. Verkade inte vara den mest intresserade killen om man säger så. Men ett, två, tre så hade jag kickat igång världens flörtattack och från att ha varit kallare än en piggelin i intresseligan verkade jag ha seglat upp som toppkandidat. Måndag kväll, efter jobbet vid åtta, bestämde vi hastigt och lustigt att helt enkelt mötas upp för en drink (jag dricker aldrig drinkar på vardagar i vanliga fall...). Sluskig som aldrig förr med håret i små flätor och en stor knut på ena sidan gick jag för att möta honom. Helsike va snygg han var. Mycket snyggare än på bilderna. Åh, ångesten. Vi drack i alla fall en drink och pratade om allt mellan himmel och jord - livet, relationer och lycka. Ganska snart ville han ta en promenad. Sagt och gjort, med laptopen nertryckt i väskan traskade vi genom stan.

Det var en sån där intensiv, pulserande stämning mellan oss. Jag vet inte varifrån den kom men den var så påtagligt närvarande hela tiden. Hans ögon sög till sig min blick och jag hade svårt att koncentrera mig. Så. Helt plötsligt stannade jag upp. La handen på hans arm. Och så kysstes vi. En sån där intensiv, hungrig, brinnande kyss som aldrig ville ta slut. Våra händer sökte sig ivrigt till varandras kroppar och det kändes som att jag skulle explodera. Sen rörde vi oss sakta uppåt gatan. Girigt kyssandes utan minsta medvetenhet om vad som pågick runt oss. Han frågade om vi inte bara skulle åka hem till mig. Instinktivt tänkte jag nej. Jag skulle jobba och jag ville inte bara ha en natt med denna kille och sen inget mer. Men. Det gick inte att motstå. Vi åkte hem till mig, betedde oss som två tonåringar i tunnelbanan och hade sen en av de finaste nätterna jag någonsin har upplevt. Allt var så intensivt och varmt. Inte proffsigt eller felfritt, utan bara intimt. Vi pratade till fyra på morgonen och jag bara log.

Några dagar senare träffades vi igen. Han kom hem till mig. Och det var ta mig fasiken lika bra även denna gång. Efter det har vi inte träffats. Jag har varit på landet och han på en segelbåt. Men alldeles strax. Bara om några minuter faktiskt - då ska vi träffas igen. Pirret hörni. Pirret känns absolut helt fantastiskt! 

Dag 259

Kategori: Allmänt

Gifta sig? Jag? Nä.
Hörni. Jag kom på en sak. En bra sak. En väldigt bra sak. I lördags var dagen vi skulle ha gift oss. Den 12 juli. I lördags skulle jag ha satt på mig den där brudklänningen som redan fanns i mitt huvud och gått nerför altaret. Han skulle nervöst titta på mig innan sitt tal och tagit min hand under bordet. Men vet ni. Jag glömde helt bort det. Helt och fullkomligt. Alltså, det fanns inte ens i mitt medvetande. Förstår ni?! Tankarna snuddade inte ens vid vår inställda bröllopsdag. Jag var på femtioårskalas på landet omgiven av kusiner och hade det bara mysigt. Satt och tittade ut över havet, åt godis och fulsjöng med i poplåtar. Fan va bra. Fan va bra att jag inte lever det livet längre. Inte för att det var ett dåligt liv, utan för att jag hade varit en helt annan person idag om han fortfarande hade stått vid min sida. Och även om den personen var helt okej, gillar jag faktiskt den här nya S mycket mycket bättre än den gamla. Den nya S är roligare, vildare, modigare, mer förstående, öppnare och bara gladare. Just det. Ni läste rätt. JAG ÄR FAKTISKT GLADARE NU.

Dag 258

Kategori: Allmänt

En liten lista

Timmar sömn i natt: Nästintill noll
Sluskhetsnivå på kläderna jag har på mig: Off the chart
Färgnyans på nästippen: Illröd
Huvudvärk: Ej total men alltid närvarande
Grus i ögonen: Ett lastbilsflak
Stressnivå: Galet hög
Glädje i kroppen: Miljoner ton - för ja, jag känner mig glad! Stressad, sluskig, ofräsch, trött, huvudvärkig, ögonkliande men ändock så HIMLA GLAD. Livslusten spritter i kroppen och jag ler för mig själv när jag släpar mig till jobbet. Solen skiner och möjligheterna känns oändliga. Ska bara överleva lite (mycket) jobb först... Men sen, sen väntar bara en massa trevligt. Åh, jaaaa!

Dag 257

Kategori: Allmänt

Semester please
Jag är på landet. Suger ut det mesta av vad en helg på landet kan innebära. Promenerar på klippor, tittar på havet, spelar volleyboll, äter godsaker, badar, läser tidningar, snicksnackar, tar tupplurar omgiven av en hel hög fina kusiner och bara njuter. Imorgon jobb. Har ett ton att göra. Vill bara snabbspola nu. Snabbspola fram till oplanerade dagar och långa sovmornar. Promenader utan sluttid och glassätande mitt på dan. Semester kom nu!!

Dag 256 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Era och andras åsikter och tankar
Okej. Uppdatering. Jag läste era kommentarer från igår. Och i mig spreds en värme och ett lugn. Ja, jag vill fortfarande få till en ändring i hur jag tänker och handlar. En justering av fokus. Men. Skammen mattades något av att läsa vänliga själars peppande och förstående kommentarer. Vetskapen om att jag kanske faktiskt får göra lite knasgrejer med de där boysen ett tag även om det inte är optimalt. Haha. Insåg just att detta inlägg förmodligen kommer att ge tråkmånsarna ännu mer vatten på sina kvarnar genom att det blir så tydligt hur jag behöver andras godkännande av mitt beteende för att inte trycka ner mig själv. Jaja, jag är ju sån. Jag erkänner. Jag behöver andras accepterande och gillande för att inte oroa mig. Kan inte hitta förtroendet och styrkan i mig själv alla gånger. Kanske inte optimalt, men samtidigt är jag inte säker på att jag hatar den egenskapen hos mig själv heller. För det betyder att jag bryr mig om vad andra tycker och känner. Tar deras åsikter på allvar och lyssnar intresserat på andras synpunkter. Jag gillar det hos mig själv. Det genuina intresset för andra människors tankar. Jag gillar det faktiskt. Och det är också därför jag tar åt mig så mycket av det ni skriver här på bloggen. Andras åsikter är viktiga för mig. Oavsett om jag håller med eller inte. Oavsett om de orsakar skam eller lugn i mig.

Dag 256

Kategori: Allmänt

Skäms

Finaste läsare, vänner och annat folk därute i cyberrymden. Det har känts obekvämt att skriva ner mina innersta tankar här nu ett tag. Obekvämt för att jag har skämts. Obekvämt för att jag inte vill tänka sånt som jag tänker nu. Fokuset de här senaste veckorna har legat någon annanstans än på mig själv. Fokuset har legat på bekräftelse. Bekräftelse från de där killarna. Och fy fan vad äcklad jag är över mig själv för det. Tro inte att jag inte är medveten om det. För jag är plågsamt, nästan outhärdligt, medveten om hur jag har tyckts tappa fokus från sånt som borde vara viktigt och ersatt det med att intensivt analysera varför den ena killen skrev si eller så, diskutera hur jag ska göra för att vinna någons uppmärksamhet eller bara föra långa monologer över alla killar som passerar. Jag har pratat om den här oron för vad som närmast liknar en besatthet av killars gillande med flera vänner. En del säger: Släpp killarna, lägg ner tinder, häng med vänner, sluta gå på dessa dejter. Vissa andra säger: Kör, kör, kör, lev, prova, testa, gör allt som känns knas om du vill, en dag är du klar med det livet också. Det är svårt. För vad jag vill vilja och vad jag faktiskt vill är just nu två skilda saker. Två väldigt skilda saker.

Igår var jag på galej med mina älskade kollegor. Älskar ta mig fasiken de där människorna. Älskar dem verkligen. Vi slirade runt mellan olika uteställen. Haha. Jag är så ovan vid sånt. Jag är ovan, lättpåverkad och har boys på hjärnan. Dålig kombo... Haha, söker killars blickar som om de vore knark. Det roligaste är att 9 av 10 av blickarna jag fick igår helt säker var relaterade till den jävla stressfinnen jag har fått i ögonbrynet (?!)... Haha. Så värdelöst. I vart fall. Det jag ville ha sagt är helt enkelt att jag vet. Jag vet att jag har snöat in på ett lite konstigt spår där allt verkar handla om bekräftelse och inte alls om min egen utveckling längre. Jag vet och det ska bli ändring på det. Jag måste bara hitta balansen. Hitta den där balansen där jag mår bra och kan träffa familj, vänner och nya bekantskaper utan att hetsa för mycket kring om någon eventuellt gillar mig eller inte. Den där balansen ska jag banne mig hitta. Och det fort. Riktigt fort.

Dag 255

Kategori: Allmänt

En sommarfling
Gårdagskvällen var tänkt att bli en tråkig historia. Såg framför mig hur jag gick hem, satte på en tvättmaskin, tränade lite lätt och skrev klart utlovat blogginlägg. Men alltså. Sent på eftermiddagen får jag ett sms. Ett sms av en kille jag helt spontant träffade efter jobbet i måndags. Den här killen. Ja, den här killen alltså. Han är speciell. Jag vet inte vad det är med honom men på något sätt känns han lite magisk. Eller, det han får mig att känna känns magiskt. Sättet han tar på mig. Sättet han ser på mig. Sättet han pratar på. Och nej. Gå inte händelserna i förväg nu. Vi har kommit överens om att det kanske kan vara en sommarfling. En härlig, bubblande, pirrig och intensiv sommarfling. Åh, jag hoppas att det blir så också. Att ha någon särskild att hålla i handen en varm augustinatt. Att ha någon särskild att hångla med i ett gathörn. Att ha någon särskild att ligga nära, nära i sängen. Det vore fullkomligt fantastiskt.

Dag 253

Kategori: Allmänt

Fågelbajs!
Haha. Jag har världens smaskigaste inlägg halvt färdigskrivet om alla dessa boys som rör sig in och ut ur mitt liv. Men är så förbaskat trött även idag att det får vänta till imorgon tror jag. Idag har i alla fall varit en helt okej dag. Jobbet var ganska lugnt och jag kunde gå vid halv sex - ofattbar framgång. Jag gick för att möta upp mr T - kommer ni ihåg honom? Han och jag är goda vänner nu (hoppas jag). Eh, ja, det blev bäst så insåg vi båda... Vid något tillfälle benämnde han oss som ett gammalt irriterat gift par - den beskrivningen stämmer läskigt bra och är kanske inte nyckeln till romantik och förälskelse... I vart fall, vi satt vid vattnet och åt mexikansk sallad och drack ljummet rosévin (läs: mr T drack och jag rynkade näsan åt äckelvinet). Vi skojade om allt möjligt och diskuterade både "hans tjejer" och "mina killar". Åt en McFlurry med dajm och kolasås (ja, det går att beställa) och bara hade det gött. Kvällen avslutades sedermera med att mr T fick fågelbajs på tröjan. Vråååålkul. Oh yes. Dagens bästa tror jag faktiskt. Ja, hörni, det var nog det som min kolasega hjärna hade att komma med ikväll. Men imorgon, då ska ni få Tinder-detaljer, jag lovar...

Dag 252

Kategori: Allmänt

Systrarna, armkrok och sänggående
Idag har jag varit med världens bästa systrar på restaurang. På tjugoårsdagen fick de bland annat en sån liten middag av mig i present. Två glada men lite tillknycklade och sargade småsystrar mötte en storasyster i ungefär samma skick i tunnelbanan och så stapplade vi iväg till restaurangen. En syster hade bränt sig. Gruvligt. En annan hade precis genomgått en koloskopi (ja, det är bekräftat, hon har samma skitsjukdom som mig). Och jag, ja jag var bara helt slut. Absolut helt färdig. Dessutom hade jag märkliga magkramper. Så oklart alltihop. I vart fall tog vi oss till restaurangen och började moffla i oss både det ena och det andra. Vi avslutade med crème brülée och sen kunde ingen röra sig. Försökte gå i armkrok på initiativ av den enda systern som var någorlunda fräsch (den brända), men det gick inge vidare. I vart fall tog vi oss till slut hem och nu sitter jag här och fibblar på min jobbdator. Hade någon lös plan på att rensa lite i mailen, men nä, jag orkar inte. Jag orkar bara inte. Jag tror faktiskt att jag ska försöka gå och lägga mig. Tror inte att jag har lagt mig före tolv på två månader så man kan ju säga att det är dags för ett tidigt sänggående...God natt finingar. Imorgon blir en bra dag. Imorgon blir en kalasdag. Jag känner det på mig.

Dag 251

Kategori: Allmänt

Sommarlov?
Det spritter i kroppen. Jag sitter på jobbet och det spritter i hela kroppen. Jag hjular när ingen ser och studsar emot väggarna. Jag har en dötråkig uppgift som ska vara klar imorgon eftermiddag och som jag egentligen borde göra klart nu, men jag vill inte mer. Jag vill fnittra. Jag vill dricka cola i solen. Jag vill gå barfota på gräset. Jag vill titta på himlen. Jag vill njuta av solnedgången. Jag vill bli förbannad på fiskmåsarna. Jag vill känna doften av nyklippt gräs. Jag vill bli djupt försjunken i en härlig bok. Jag vill fläta håret i pippiflätor och gå armkrok med systrarna mina. Jag vill köpa världens största glass och äta tills jag storknar. Jag vill ha SOMMARLOV.

Dag 250

Kategori: Allmänt

Mys, svåra killar och promenad

Åh, jag hade en riktig myskväll med vännen igår. Lyssnade på musik. Skaffade Tinder åt henne och upptäckte att Stockholm är sprängfullt av snygga gaytjejer. Yay för min kompis! Vi gjorde världens godaste matvetesallad med halloumi, rädisor, koriander, citron, sockerärtor, cashewnötter och en massa annat. Till det drack vi mango- och hallondrinkar följt av mjölkdrinkar med Dooleys, vaniljlikör, kakaolikör och amaretto. Hej hopp vilket kalas. Sent på kvällen gick vi på glassen. Polkagrisglass med kola- och chokladsås, minimarschmallows, nutella, daimkulor och färska hallon. Lyx! Riktig superlyx!

Ja, jag vore inte mig själv utan att skicka åtminstone ett dumt sms till veckans hang up. Så gjorde jag också igår. Till jobbkillen. Det är bara att skratta åt eländet. Denna fascination för ovilliga och otillgängliga killar men totala ointresse för fina, snälla killar. Ja. Det är ett mysterium. Har en teori om att det är för att danskjäveln verkade vara den finaste och snällaste killen i hela världen. Den typen av killar litar jag inte på längre. Eh. Helt ologiskt, jag vet. Väljer hellre att fastna för en svår kille som jag vet kommer att göra mig besviken än en snäll som kanske, efter nio år, drämmer till mig riktigt hårt. Ja, ni förstår. Det är en röra.

Nu. En liten promenad! Med en snäll kille. Som råkar vara polis...

Dag 249

Kategori: Allmänt

Knäcke, smokey eye, gammal vän, korsett och dammråttor...
Jag åkte hem igår. Raka vägen hem och föll ner i min soffa. Behövde det. Mofflade glass och knaprade på knäckemackor. Kollade Orange is the new black på Netflix. Himla bra. No boys. Just me. Bra så. Idag har jag varit en sväng i stan. Egoköpt saker. Ett par shorts. Lite smink. Ska öva mig på att få till ett perfekt smokey eye. Eller ja, något typ av smokey eye i alla fall. Har väl inte direkt några större förhoppningar på mig själv som sminkös…

Snart kommer en vän hit. En vän jag inte har träffat på hundra år. En sån där gammal, fin vän som jag har haft för evigt men inte tagit tillvara på. Hon är på dejt nu. Men sen kommer hon och så ska vi laga mat. Hon är en sån där vän som också älskar mat och alltid blir genuint glad när jag har köpt goda grejer som hon gillar. Det är bra. Älskar såna vänner.

Vad mer? Jo, för några veckor sen köpte jag en korsett på nätet som kom igår. Ja, det var en överraskning till göteborgsfanskapet. Haha, där gick han miste om något. Fasiken va cool den är. Oklart användningsområde dock. Men men. Ibland är det gött att bara känna sig cool ensam i sitt eget sovrum också…

Nej, nu måste jag ta mig i kragen! Dammråttorna håller på att äta upp mig. På riktigt. Det är en dammråtteinvasion här. Ett, två, tre, nu reser jag mig upp. Eller. Ska bara blunda lite först. Bara lite lite. Eh. Ja. Over and out.

Dag 248

Kategori: Allmänt

Hög på inbillade förhoppningar
Jag var hos psykologen för några timmar sen. Ett bra besök. Helt klart. Gick därifrån glad i hågen. Stannade och köpte en butterkaka och lite körsbär att ta med mig tillbaka till jobbet. Jag och mina kollegor satt ute och fikade och allt kändes himla bra. Himla himla bra. Jag har med flit inte planerat något för kvällen för att jag helt enkelt inte har vetat vad jag skulle vilja göra eller om jag överhuvudtaget skulle orka göra något alls. Pappa har ringt hundraarton gånger för att tjata om att jag ska komma ut till landet. Även om jag blir irriterad när han tjatar är jag glad att han bryr sig så mycket. Glad att jag alltid har en plats att vara på om jag vill.
 
Men vad ska jag då egentligen göra denna fredagskväll? Jag orkar inte sätta mig på bussen till landet. Orkar, orkar, orkar inte. Mina vänner har sen länge saker inplanerade. Ja, så är det när man bara omger sig med folk i relationer. Förlåt för min grova generalisering, men det känns faktiskt lite så. Människor som lever i par är ofta uppbokade eller åtminstone upptagna av sina respektive. Eller ja. Det är ju bara min högst personliga uppfattning om saken ifråga.
 
Just nu sitter jag i alla fall på jobbet. Avslutar det allra sista innan jag tar helg. Men hörni, vad ska jag på riktigt göra nu? Ska jag titta i affärer? Ska jag gå och träna? Ska jag fråga någon Tinder-kille om att ses? Ska jag åka hem och sova? Alltså. Inget av det där känns lockande. Jag vill hänga med den här jobbkillen. Jag har till och med frågat honom rakt ut om vi inte ska träffas något i helgen. Jag måste säga att svaret kanske inte var direkt klockrent. Tre timmar efter mitt meddelande kom: "Nu såg jag ditt meddelande, min inbox har varit död. :)" Slut. Inget mer. Haha, världshistoriens sämsta svar. Jaja, som vanligt har jag kanske gått händelserna lite i förväg. Att jag aldrig någonsin lär mig. Det är ju vansinnigt märkligt. Hög på inbillade förhoppningar. Det är vad jag är det.

Dag 247 Fortsättning

Kategori: Allmänt

En avstängningsknapp?
Bam. Bam. Bam. Ångest i bröstet igen. Jag sitter på jobbet. Skriver frenetiskt på en grej som jag har skjutit upp framför mig alldeles för länge nu. Den måste bli klar till imorgon bitti. Några rader bakom mig sitter fortfarande samma snygga kille. Dock är han så galet upptagen så att han knappt går på toaletten, men han sitter i alla fall där. Sitter där och ler så sött när jag går förbi. Det borde kännas helt okej. För ja, jag tycker inte enbart att han är snygg och intressant, jag är rätt säker på att han känner något litet för mig också.
 
Men så. Bam. Jag har inte koll på vad som rullar på Spotify och plötsligt kommer en låt som påminner. Nej, inte om danskjäveln, han känns konstigt långt borta nu för tiden, men om den där göteborgaren. Jag tänker på honom ofta ska ni veta. Där gick hjärtat verkligen ner i ett riktigt dyhål. Eller nej. Jag är helt säker på att hålet är som en liten spricka i jämförelse med vad jag upplevde i höstas och vintras, men det känns ändå tungt för att handla om en människa som jag bara kände i några få veckor.
 
Tänk. Tänk hur oerhört mycket en annan människa kan påverka en. Tänk hur sköra vi (eller några av oss) är. Tänk hur lätt det är att få sitt hjärta sårat. Så fort man råkar släppa in någon så är man blottad. Blottad och utsatt. Det är läskigt. Jag vill inte släppa in någon igen. Jag vill inte utsätta mig för den smärtan igen. Men samtidigt. Jag har svårt att stänga mitt hjärta märker jag. Jag har svårt att stänga av mina känslor. De lever på ett sätt sitt egna liv i sin egna värld där jag inte riktigt har makten. En värld skapad av mig men som jag inte kontrollerar. Det är lite obehagligt på ett sätt. Att mina känslor är så oförutsägbara och okontrollerbara. Men det kanske är det som är grejen med känslor? Jag vet inte. Jag vet bara att jag ibland har lust att stänga av hela skiten. Bara gå på autopilot och slippa känna efter så mycket. En avstängningsknapp. Det hade varit skönt minsann.

Dag 247

Kategori: Allmänt

En kaffe med snyggingen
Ja, jag tog alldeles nyss en kaffe med snyggingen här på jobbet. Hans kinder brann precis som mina. Hans blick flackade precis som min. Hans prat rörde väder och vind trots att jag med säkerhet vet att det inte var det han tänkte på. Mod. Just nu saknar jag mod. Men men. Att bara ha lite rödlätta kinder är också trevligt. Ibland är det faktiskt bara det som behövs för att liva upp en grådaskig dag.

Dag 246 Fortsättning

Kategori: Allmänt

Pirr
Jag sitter på jobbet. Ja, jag sitter faktiskt på jobbet även denna kväll. Men idag har jag ingen annan att beskylla än mig själv. Allt har gått så långsamt och fokuset har nästan varit obefintligt. Eller nej. Såklart har jag fått saker gjorda. Men inte i närheten av så mycket som jag borde ha gjort på så här många timmar. Så jag måste kompensera. Jag måste kompensera med några timmar nu här ikväll.

Vad är det då som får mig så ur balans? Åh, det är en sån där bedrövlig kille igen. Ja, men jag vet. Jag har blivit en hormonell fjortis. Jag vet. Det är galet. Det är patetiskt. Men det är precis som att varenda sekund jag spenderade med danskjäveln under dessa år och därmed inte tänkte på andra killar på det sättet nu har exploderat i någon form av manisk fascination för det manliga släktet. Det finns så mycket snygga, trevliga, härliga, mysiga, sexiga, vackra, roliga och bra killar runt mig. Haha, killar som jag aldrig ens har lagt märke till. Än mindre trott skulle vara intresserade av mig. Det är himla härligt. Eller. Det hade varit himla härligt om mitt jobb bara kunde lugna ner sig.

Då skulle jag hålla handen. Då skulle jag gå längs med vattnet. Då skulle jag nattbada. Då skulle jag hångla på en parkbänk. Då skulle jag äta glass i sängen. Då skulle jag picknicka. Då skulle jag ha tv-seriemaraton. Då skulle jag gunga mitt i natten. Då skulle jag stå på händer på gatan. Då skulle jag vara alldeles pirrig mest hela tiden. Åh. Jävla pirr. Försvinn och kom tillbaka när det passar lite bättre. Eller ännu bättre. Intensifiera dig till helgerna. Då behöver jag dig som mest. Tack.

Dag 246

Kategori: Allmänt

Viktiga saker just nu
Jobb. Jobbet måste gå först nu. Det måste gå först så att jag får vara kvar här. Vara kvar här bland mina fina kollegor. Vara kvar här och lära mig det här jobbet som ju faktiskt är himla bra på många sätt. Det måste måste måste vara prio ett nu.
 
Familjen. Familjen som har stått vid min sida hela året och hållit om mig när jag har skakat i tårar. De är nog egentligen alltid viktigast. Såklart. För de finns där. De finns där genom allt och sviker aldrig. Dessutom råkar jag ha en himla härlig familj. Rolig. Ja, min familj är faktiskt riktigt riktigt rolig.
 
Vänner. Vänner är också så ofantligt viktigt. Viktigare än vad man tror skulle jag säga. Mina fina vänner som jag i ärlighetens namn inte har tagit hand om så som jag borde ha gjort, så som jag har velat. Åh, jag vill träffa mina vänner. Nu.
 
Kärlek. Eller ja, kärlek och kärlek. Lust är ett bättre ord. I vissa stunder känns det viktigast av allt. I några av de stunderna låter jag det vara det också. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Jag vet att jag känner mig långt från den S jag brukade vara. Men jag vet ärligt talat inte om jag tycker att det är så dåligt. Skrämmande ja. Men dåligt? Jag vet inte. Kanske.
 
Hälsa. Hälsa. Hälsa. Jag vill träna! För första gången vill jag träna. Jag har testat att springa. Det var härligt. Vidrigt men ändå härligt. Jag har gått på gym. Det var kul på riktigt. Oj, vad jag vill vara pigg och kry och bara köra järnet. I övrigt måste jag ringa en vända till min magdoktor. Det känns inte riktigt rätt i magen. Inte alls rätt faktiskt. Men jag känner efter noga och aktar mig för den där känslan som jag vet innebär att allt kommer gå åt skogen på riktigt. Jag känner efter noga och aktar mig.
 
Det var nog allt. Haha, det kändes ju inte så mastigt. Inga extraordinära aktiviteter här inte. Ändå räcker inte tiden till? Det är märkligt. Men jag hinner bara inte med. Det måste bli ändring på det. Jag måste strukturera om, tänka till, göra rätt prioriteringar. Men det är så förbannat svårt när man står där - i valet och kvalet mellan den enkla, lätta, hjärndöda aktiviteten att bara stirra på datorn och det jag faktiskt vill göra - träffa familj, vänner, träna och jobba effektivt. Det är svårt. Det är väldigt svårt har jag märkt.

Dag 245

Kategori: Allmänt

En distraktion
Ännu en dag skriver jag mitt blogginlägg från jobbet. Är ju här nästan hela tiden så det kanske inte är så konstigt. Bra arbetstider. Bra yrkesval. Bra jobb. Nej, men hörni. Det är inte alls så kasst faktiskt. Det är både intressant, spännande och innefattar världens bästa kollegor. Och dessutom. Dessutom har jag lyckats hitta mig en härlig distraktion här på jobbet. Några rader bakom mig sitter en kille (han jobbar inte på samma avdelning, han råkar bara sitta här just nu) som gör mig absolut knäsvag. Absolut knäsvag. Inte som i att jag är kär i honom på något sätt. Nej, huvaligen den där kärleken tänker jag akta mig noga för. Men det är de här lustarna. Jag pratade om det med en vän igår. Om hur någon vrider på kranen och helt plötsligt är det som att hela kroppen vaknar till liv. Vaknar till liv och fullständigt exploderar i lust. Jag har aldrig någonsin känt så här förut. Inte ens i närheten. Allt vibrerar. Allt fullkomligen vibrerar.